måndag 20 december 2010

Tacksam i skymmningen

Jag sitter på ett trädäck på hemma hos Burt & Rebecca. Runt om mig faller natten och en himmelsk ro lägger sig över farmen. Ljumma vindar smeker runt benen luften fylls med nattens dofter. Det prasslar lätt i bladen på rosenbusken som blommar med stora vita blommor i rabatten bredvid mig. Bredvid står nått som liknar en baldersbrå, även den i full blom. Min utsikt, det som ännu skymtas, mörkret faller snabbt nu, skyms lite av en bambubuske. Strax nedanför den står olivträdet vi planterade för nio månader sedan. Det verkar klarat sig fint. Borta i hönshusen lägger sig hönorna småkacklande till ro. Hela naturen stannar av och stillar sig för natten. I fjärran hörs allt tydligare cikadornas spel.
Upplevelsen är så stor! Nästintill mäktig. Närmaste jämförelsen är som den finaste kvällen en svensk sommar kan erbjuda.

Jag ler åt minnet av hur barnen idag plockade solmogna jordgubbar ur landet efter middagen. Ett lanne som kantas av bananpalmer och som i övrigt prunkar av pumparankor, brytbönor, tomater och majs.

Som Ingrid skrev är vi just hemkomna från en lyckad Skattjakt, sk geocaching. Med hjälp av koordinater från internet letar man med en GPS reda på skatter i skog o mark. I ett stort ihåligt träd fann Alvin en Toy Story-soldat och Engla hittade en fin snäcka. I utbyte la de ner nyckelringar med Örebro Slott och svenska flaggan. På andra sidan vägen var fikonen nästan mogna.

Jag sitter här på verandan och känner mig både rik och lyckligt lottad som får uppleva detta! De underbara dofterna och den överdådiga naturen. Överallt växer de mest fascinerande växter. Under vår skattjakt vandrade vi bland jättestora kauriträd som växte jämte panfas (en sorts ormbunksträd) och spretiga palmer. Ni vet en sån där halvmeterhög palm i kruka som man köper för 69kr på IKEA. Skillnaden är bara att de här växer vilt och gärna blir 2 m höga. Jag är trött i orket då hjärnan på högvarv försöker sortera in allt som å ena sidan är så nytt, men som å andra sidan känns så hemvant. Dofter, ljud och språk som förunderligt bara finns där. På ett annat plan tänker hjärnan inte alls. Det är stopp. Nuet är nog.

Naturens närhet är nog. Det är stort.

En upplevelse och känsla i en annan del av världen den 20 december 2010. En upplevelse som gör mig så tacksam!

God natt Nya Zeeland och god morgon Sverige!

Kvällste på verandan

Syrsorna spelar. Det blåser varmt. Vi har just avslutat skattjakt i regnskogen. Barnen sover snart. Mörkret sänker sig över de fårbeklädda böljande kullarna. Tillvaron andas frid.

Idag har vi åkt taxi med en vild indisk taxichaufför - 140 km/h på krokiga bergsvägar gör att man når målet snabbt... Vi har plockat hundratals nylagda ägg idag med barnen. Våra vänner, familjen Borger, har tagit emot oss med öppen famn. Vår bil har fått oss tillbaka, den har tålmodigt stått här på farmen Te Rata och väntat 9 månader. Alvin har fått mata getterna igen. Engla har fått instruera sin mamma om hur äggen ska sorteras. Vi har ätit hemstoppad korv till middag. De jämnåriga NZ barnen har fått svenskt älg-godis och bokstavskex med Å,Ä och Ö från Ica Odenshallen. Det gick hem!

Vi är tillbaka på farmen vi lämnade i mars. Farmen där vi fann likasinnade vänner. Vänner som precis som vi är entreprenörer, som lever ett liv mer än att de har ett jobb, har barnen med i allt de gör och jobbar tillsammans som gift par. Som tagit det bästa av 50-talet och placerat det i modern kontext.

Vi andas in inspiration, fylls av sinnesintryck, varvar ner till viloläge och tar emot godhet.
Stort.
Fint.
Tryggt men ändå så utmanande.

Vi vilar i nuet och ser med tillförsikt framåt.
Med en kopp kvällste på verandan.

söndag 19 december 2010

Pa jakt efter tigrar i regnet

Pa NZ finns inga djur som ar farliga for manniskor. Inga ormar, inga farliga spindlar, knappt nagra rovdjur. Allt sant elande hamnade i Australien!

Forutom pa Zoo da, dit vi akte idag.. Vi ville ge barnen en riktig beloning for deras talomod med uppstressade talamodslosa packande foraldrar, lang och utmanande resa samt tidsomstallningen att vanda dag till natt. Vi satsade stort pa Auckland Zoo idag for att fa mota elefanter, lejon, tigrar, zebror, flodhastar och noshorningar. Men regnet det bara oste ner. Med tanke pa att vi i fjol hade tre regndagar pa tio veckor ar vi lite forbluffade over att ha fatt tre inledande regndagar pa denna vistelse. Tre av tre mojliga. Sa idag skulle det val anda klarna?!?

Men inte. Efter tre timmar grat Engla over vattnet som sipprade mellan tarna for varje steg i gympadojjorna och Alvin var blot in pa skinnet under regnjackan. Ingrid hade en rannil under luvan och endast Ola med sitt nya superduperregnstall orkade vara uppmuntrare. Lejonen ville bara ga in, aporna hade helt gomt sig och zebrorna sag deprimerande uppgivna ut pa sin stapp. Flodhastarna var nog de som trivdes bast i dagens vader! Inte allt man satsar pa blir lyckat, men sa har efterat ar vi stolta over att ha klarat annu en utmaning.

For i mangt och mycket ar det det som ger oss sa mycket har pa NZ. Att tillsammans peppa och klara mer an vi tror. Tillsammans. Vi ser barnen vaxa i bade mod, kunskap, uthallighet och stod for varandra. Och vi som foraldrar slutar vara sa pjaskiga ;) och lar oss att lita pa deras kompetens och formaga!

Kvallens grillande av marsmallows over oppen eld pa fyra lila stearinljus fran det indiska lilla Convenience Store nedanfor hotellet gjorde susen och nu sover de sma tindrande barnen gott med varsitt gosedjur i famnen. Att halla ordning pa nallarna Palle och Alvar ar nog den viktigaste uppgift vi som foraldrar har pa denna resa. Barnen klarar forvanansvart bra alla forandringar och forflyttningar bara vi behaller nagra enkla rutiner. Gosefiltar, nallar, frukostmusli, fredagsmys, LEGObygge och hoglasning av Bamsetidningar.

Nu till en laaaaang varm dusch pa vart hotellrum. Imorgon bar det av mot det enklare farmlivet dar man ater det som serveras och duschar om det finns regnvatten i tanken.