Kaffe på terassen

Vi sitter och dricker kaffe på en fantastiskt härlig veranda högt ovanför den blågröna bukten med utsikt över huvudstaden Wellington. Vi har unnat oss ett Bed & Breakfast efter en härligt intensiv dag till fots i storstaden. Om en timme väntar färjan vid hamnen på att ta oss över havet till Sydön. NZ består ju av två huvudöar; Nord- och Sydön. Där kommer vi återkoppla till platser och människor vi har mött tidigare. Det känns både skönt och läskigt. Har våra minnen förvrängts helt under tio år i våra huvuden? Hur mycket har ändrats? Kommer vi känna igen oss? Kommer vi bli igenkända?


Vi har nu debatterat svensk kontra Nya Zeeländsk kultur med våra B&B värdar. Skolan och bröd har varit givna ämnen! En maorier gift med en kiwi (=NZ-ländare) vilket är en ganska sällan sedd kombination. Pensionärer med verkligt sinne för stil och service – något vi i servicebranschen njuter för fulla muggar av! Kaffet här i landet har förbättrats betydligt på tio år. Kiwi-folket har äntligen fattat poängen med att använda bönor till kaffet istället för läskigt och snabblösligt pulverkaffe. På bordet framför mig står en Bodum-pressobryggare som vi stolta deklarerade vara en svensk produkt (för det är det väl?!? ;)
Vi lämnade således farm nr 2 igår fm för att resa vidare på egen hand några dagar. Ingrids lycka var stor när familjen tog fram sitt största tålamod och lät henne fråga alla frågor och förbränningsgrad, utmalningsgrad, isolering av den vedeldade stenugnen, jäsningstider, knådningstekniker och försäljningsmarginal hos ett rumänskt par som startat ett vedugnseldat bageri längs huvudvägen söderut. ÄNTLIGEN kunde vi köpa ett bröd med skorpa och smak av riktigt bröd!!!!!!! Vi satt i dubbelsängen sent i går kväll och SMULADE frasigt bröd till en kopp te. Lycka är att inte behöva städa sängen efter sig J Tänk att stora glädjeämnen kan vara så små saker!
I dag är ett av de stora glädjeämnena att havet är lugnt och vinden är stilla i Windy Wellington, så överfarten med färjan på 3,5 timme kommer bli en njutning. Vi mår så bra just nu. I går kväll grät vi alla en skvätt i omgångar över diverse ting, men ser idag att det var riktigt renande och ett tecken på att vi var på neutral mark och kunde slappna av och bara reagera fritt. Det är märkligt hur det är när man är olycklig långt hemifrån – man tror att det aldrig ska lösa sig eller gå över, speciellt inte efter en resdag framåt midnatt. Så vaknar man med nytt livsmod dagen efter, kramas och ser ett fantastiskt frukostbord framdukat. Vilka sorger kan man bära på då? :)
Kramar nerifrån!
(via Ingrid igen)