Dags att avge en samlad rapport tror jag. Vi har haft ljuvliga dagar sedan vi skrev sist. Vi har nu varit på Nya Zeeland i 11 dagar och stortrivs. Vi känner alla fyra att det är en enorm skillnad att komma tillbaka så snart efter vår förra resa. Vi minns nu hur kämpigt vi hade att anpassa oss till allt det nya sist. Då tog det tre veckor innan vi kunde börja slappna av. Denna gång gick vi in i viloläge redan första dagen.
Vi landade den 17 dec och tillbringade fyra dagar i huvudstaden Auckland. Det regnade konstant vilket egentligen var ganska skönt. Alla krav på att upptäcka och uppleva försvann och vi njöt vårt hotellrum. Och vi har ju sett staden förr. Vi gjorde ett tappert försök att besöka Auckland Zoo, men efter fyra timmar i ösregn var vi alla överens om att hotellrummet ändå vann överlägset över giraffer och zebror.
Den 20 dec checkade vi ut och tog en taxi två timmar norrut till farmen Te Rata. Den sista farmen vi besökte i mars där vi också lämnade vår bil för vinterförvaring. Tack vare farmare Bert var bilen nybesiktigad och kör-klar. Vi fick två fina dagar med Bert och familjen Borger på Te Rata. Vi plockade hundratals ägg, utfodrade grisar och höns och strukturerade oss för vidare resa. Barnen fann varandra snabbt – våra två samt familjens tre äldsta; James 7 år, Miriam 6 år samt Lilian på 2,5. Lillasyster Sara, 1 år, fann sig gärna i Ingrids famn.
Den 22 dec packade vi in oss i bilen och drog norrut, så långt norrut man kan komma på NZ. Vi hade bokat plats på en camping vid stranden där vi slog upp vårt tält. Det fascinerande med NZ är att varje vy faktiskt ser ut som i broschyren – så även denna camping. Turkost vatten, gyllene sand, lummig grönska, hibiskusträd runt hörnet, palmer som vajjar, klarblå himmel. Magnifikt.
Vi fick en fantastisk julafton med julklappsutdelning på morgonen med klappar under IKEA:s grangirlang i plast och Instant snow på burk från Teknikmagasinet. Strandpicnic med symbolisk julskinka och senap på mackan samt kaffe och russinkaka på eftermiddagen. Det var en sån där dag när allting stämde, allting synkade och alla var på gott humör samtidigt! Allt var så avslappnat men samtidigt pirrigt av förväntan, allt i en skön blandning. Vi var alla överens om att det var den bästa julafton vi haft tillsammans!
Juldagen bjöd på äventyr. Vi åkte 90 mile beach med vår fyrhjulsdrivna bil. På NZ skiftar tidvattnet 3 meter i höjdled vilket förändrar stränderna enormt flera gånger per dygn. Längst norrut finns en strandremsa på 5 mil som man kan åka om man har koll på tidvattnet. 3 timmar på var sida om högvatten kan man köra på stranden med bil och vi tajmade in ett race i 80 km/h på juldagens eftermiddag. Engla räddade livet på en liten pingvin längs ”vägen”, vi borrade ner fötterna i miljontals snäckskal och beundrade den vidsträckta vyn där vi susade fram. För att ta sig upp tillbaka på vägen måste man köra genom en flod – uppströms. Vi tog fart och tjöt av skratt, samtidigt som bilen fick den perfekta underredstvätten! Dagen avslutades vid Cape Reinga, fyren på udden där Tasmanska havet möter Stilla havet. Ingenting mellan oss och Australien eller oss och… vad blir det? Korea?
Annandagen var födelsedag. Härligt lyckad även den!
”Mamma, du får välja vart du vill sitta för du fyller år” Flätade prästkragar och oranga liljor till födelsedagsbarnet.
Lyxfrukost, våghoppning tills alla kläder var blöta, färska ostron till lunch, kvällspromenad i delfinrik bukt toppat med kvällsdopp i pool på campingen för natten invid ett vattenfall. Vi somnade rika av upplevelser under en daddelpalm till dånet av det forsande vattnet.
Den 27e bjöd på kajakpaddling på morgonen, färjetur till pittoreska byn Russel på eftertmiddagen som erbjöd oss lyxfika vid strandkanten. Vidare färd söderut till välkomnande middag på den avokadofarm vi nu befinner oss. Vi har en egen liten ”hut”, mer som en koja eller ett krypin än en stuga. I all enkelhet har vi boat in oss och ikväll kokat soppa på en spik. Eller rättare sagt lagat mat av en tomat grannen tappade utanför dörren, avokados som ramlat ner på taket, ägg med gyllene gula från förra farmen och egengjorda chips av en gammal kumera. Lite jordgubbar med en överbliven yoghurt var som pricken över i:t ikväll. Enkelhetens lov.
Avokadofarmen ägs av Vanya & Anne med deras son Ronan, 5 år. Stadsmänniskor som studerat, jobbat med och intresserat sig för stora världsekonomiska frågor och dragit slutsatsen att när världsekonomin kollapsar är den man rik om äger näringsrik jord där solen skiner och vattnet flödar. De köpte denna bit land, en av de mest näringsrika och bördiga i världen för tre år sedan, och strävar mot att bli självförsörjande och har kommit en fascinerande god bit på väg. Deras livshistoria utmanar, inspirerar och undervisar. Vi fascineras över deras långsiktiga tänkande kombinerat med närvaro i nuet samt deras kvalitetsmedvetenhet. Enkelhet kombineras med avancerad kunskap och djupt grundade filosofier.
Idag har vi dragit ogräs. Murgröna som klättrar metervis upp längs avokadoträden! Vi som inte ens kan hålla liv i en likadan i kruka hemma i köksfönstret – här växer de som, ja just ogräs! De suger kraft från trädens möjlighet att bära frukt och man vill därför få bort dem. Hårt jobb men skönt att få använda musklerna.
Här blir vi förhoppningsvis över nyår och åker vidare nästa vecka. Just nu letar vi husbil för att se om vi kan byta upp oss från den bil vi har nu och bli ”self-sufficent” som det heter här. Alltså kunna klara oss tre dagar utan andra fasciliteter än de som finns med oss i bilen. Vi hoppas det går vägen.
Men nu en dusch ute i skjulet i beck-mörkret före kvällsteet. Tur att vi tog med Englas rosa cykellyse-fjäril med stark LED-lampa i packningen. Man kan i sanning behöva bli LEDd för att hitta rätt ute under avokadoträden i den mörka kvällen. Men de säger att det är värt det, att duschen är skön och varm och det finns gott om vatten!
tisdag 28 december 2010
måndag 20 december 2010
Tacksam i skymmningen
Jag sitter på ett trädäck på hemma hos Burt & Rebecca. Runt om mig faller natten och en himmelsk ro lägger sig över farmen. Ljumma vindar smeker runt benen luften fylls med nattens dofter. Det prasslar lätt i bladen på rosenbusken som blommar med stora vita blommor i rabatten bredvid mig. Bredvid står nått som liknar en baldersbrå, även den i full blom. Min utsikt, det som ännu skymtas, mörkret faller snabbt nu, skyms lite av en bambubuske. Strax nedanför den står olivträdet vi planterade för nio månader sedan. Det verkar klarat sig fint. Borta i hönshusen lägger sig hönorna småkacklande till ro. Hela naturen stannar av och stillar sig för natten. I fjärran hörs allt tydligare cikadornas spel.
Upplevelsen är så stor! Nästintill mäktig. Närmaste jämförelsen är som den finaste kvällen en svensk sommar kan erbjuda.
Jag ler åt minnet av hur barnen idag plockade solmogna jordgubbar ur landet efter middagen. Ett lanne som kantas av bananpalmer och som i övrigt prunkar av pumparankor, brytbönor, tomater och majs.
Som Ingrid skrev är vi just hemkomna från en lyckad Skattjakt, sk geocaching. Med hjälp av koordinater från internet letar man med en GPS reda på skatter i skog o mark. I ett stort ihåligt träd fann Alvin en Toy Story-soldat och Engla hittade en fin snäcka. I utbyte la de ner nyckelringar med Örebro Slott och svenska flaggan. På andra sidan vägen var fikonen nästan mogna.
Jag sitter här på verandan och känner mig både rik och lyckligt lottad som får uppleva detta! De underbara dofterna och den överdådiga naturen. Överallt växer de mest fascinerande växter. Under vår skattjakt vandrade vi bland jättestora kauriträd som växte jämte panfas (en sorts ormbunksträd) och spretiga palmer. Ni vet en sån där halvmeterhög palm i kruka som man köper för 69kr på IKEA. Skillnaden är bara att de här växer vilt och gärna blir 2 m höga. Jag är trött i orket då hjärnan på högvarv försöker sortera in allt som å ena sidan är så nytt, men som å andra sidan känns så hemvant. Dofter, ljud och språk som förunderligt bara finns där. På ett annat plan tänker hjärnan inte alls. Det är stopp. Nuet är nog.
Naturens närhet är nog. Det är stort.
En upplevelse och känsla i en annan del av världen den 20 december 2010. En upplevelse som gör mig så tacksam!
God natt Nya Zeeland och god morgon Sverige!
Upplevelsen är så stor! Nästintill mäktig. Närmaste jämförelsen är som den finaste kvällen en svensk sommar kan erbjuda.
Jag ler åt minnet av hur barnen idag plockade solmogna jordgubbar ur landet efter middagen. Ett lanne som kantas av bananpalmer och som i övrigt prunkar av pumparankor, brytbönor, tomater och majs.
Som Ingrid skrev är vi just hemkomna från en lyckad Skattjakt, sk geocaching. Med hjälp av koordinater från internet letar man med en GPS reda på skatter i skog o mark. I ett stort ihåligt träd fann Alvin en Toy Story-soldat och Engla hittade en fin snäcka. I utbyte la de ner nyckelringar med Örebro Slott och svenska flaggan. På andra sidan vägen var fikonen nästan mogna.
Jag sitter här på verandan och känner mig både rik och lyckligt lottad som får uppleva detta! De underbara dofterna och den överdådiga naturen. Överallt växer de mest fascinerande växter. Under vår skattjakt vandrade vi bland jättestora kauriträd som växte jämte panfas (en sorts ormbunksträd) och spretiga palmer. Ni vet en sån där halvmeterhög palm i kruka som man köper för 69kr på IKEA. Skillnaden är bara att de här växer vilt och gärna blir 2 m höga. Jag är trött i orket då hjärnan på högvarv försöker sortera in allt som å ena sidan är så nytt, men som å andra sidan känns så hemvant. Dofter, ljud och språk som förunderligt bara finns där. På ett annat plan tänker hjärnan inte alls. Det är stopp. Nuet är nog.
Naturens närhet är nog. Det är stort.
En upplevelse och känsla i en annan del av världen den 20 december 2010. En upplevelse som gör mig så tacksam!
God natt Nya Zeeland och god morgon Sverige!
Kvällste på verandan
Syrsorna spelar. Det blåser varmt. Vi har just avslutat skattjakt i regnskogen. Barnen sover snart. Mörkret sänker sig över de fårbeklädda böljande kullarna. Tillvaron andas frid.
Idag har vi åkt taxi med en vild indisk taxichaufför - 140 km/h på krokiga bergsvägar gör att man når målet snabbt... Vi har plockat hundratals nylagda ägg idag med barnen. Våra vänner, familjen Borger, har tagit emot oss med öppen famn. Vår bil har fått oss tillbaka, den har tålmodigt stått här på farmen Te Rata och väntat 9 månader. Alvin har fått mata getterna igen. Engla har fått instruera sin mamma om hur äggen ska sorteras. Vi har ätit hemstoppad korv till middag. De jämnåriga NZ barnen har fått svenskt älg-godis och bokstavskex med Å,Ä och Ö från Ica Odenshallen. Det gick hem!
Vi är tillbaka på farmen vi lämnade i mars. Farmen där vi fann likasinnade vänner. Vänner som precis som vi är entreprenörer, som lever ett liv mer än att de har ett jobb, har barnen med i allt de gör och jobbar tillsammans som gift par. Som tagit det bästa av 50-talet och placerat det i modern kontext.
Vi andas in inspiration, fylls av sinnesintryck, varvar ner till viloläge och tar emot godhet.
Stort.
Fint.
Tryggt men ändå så utmanande.
Vi vilar i nuet och ser med tillförsikt framåt.
Med en kopp kvällste på verandan.
Idag har vi åkt taxi med en vild indisk taxichaufför - 140 km/h på krokiga bergsvägar gör att man når målet snabbt... Vi har plockat hundratals nylagda ägg idag med barnen. Våra vänner, familjen Borger, har tagit emot oss med öppen famn. Vår bil har fått oss tillbaka, den har tålmodigt stått här på farmen Te Rata och väntat 9 månader. Alvin har fått mata getterna igen. Engla har fått instruera sin mamma om hur äggen ska sorteras. Vi har ätit hemstoppad korv till middag. De jämnåriga NZ barnen har fått svenskt älg-godis och bokstavskex med Å,Ä och Ö från Ica Odenshallen. Det gick hem!
Vi är tillbaka på farmen vi lämnade i mars. Farmen där vi fann likasinnade vänner. Vänner som precis som vi är entreprenörer, som lever ett liv mer än att de har ett jobb, har barnen med i allt de gör och jobbar tillsammans som gift par. Som tagit det bästa av 50-talet och placerat det i modern kontext.
Vi andas in inspiration, fylls av sinnesintryck, varvar ner till viloläge och tar emot godhet.
Stort.
Fint.
Tryggt men ändå så utmanande.
Vi vilar i nuet och ser med tillförsikt framåt.
Med en kopp kvällste på verandan.
söndag 19 december 2010
Pa jakt efter tigrar i regnet
Pa NZ finns inga djur som ar farliga for manniskor. Inga ormar, inga farliga spindlar, knappt nagra rovdjur. Allt sant elande hamnade i Australien!
Forutom pa Zoo da, dit vi akte idag.. Vi ville ge barnen en riktig beloning for deras talomod med uppstressade talamodslosa packande foraldrar, lang och utmanande resa samt tidsomstallningen att vanda dag till natt. Vi satsade stort pa Auckland Zoo idag for att fa mota elefanter, lejon, tigrar, zebror, flodhastar och noshorningar. Men regnet det bara oste ner. Med tanke pa att vi i fjol hade tre regndagar pa tio veckor ar vi lite forbluffade over att ha fatt tre inledande regndagar pa denna vistelse. Tre av tre mojliga. Sa idag skulle det val anda klarna?!?
Men inte. Efter tre timmar grat Engla over vattnet som sipprade mellan tarna for varje steg i gympadojjorna och Alvin var blot in pa skinnet under regnjackan. Ingrid hade en rannil under luvan och endast Ola med sitt nya superduperregnstall orkade vara uppmuntrare. Lejonen ville bara ga in, aporna hade helt gomt sig och zebrorna sag deprimerande uppgivna ut pa sin stapp. Flodhastarna var nog de som trivdes bast i dagens vader! Inte allt man satsar pa blir lyckat, men sa har efterat ar vi stolta over att ha klarat annu en utmaning.
For i mangt och mycket ar det det som ger oss sa mycket har pa NZ. Att tillsammans peppa och klara mer an vi tror. Tillsammans. Vi ser barnen vaxa i bade mod, kunskap, uthallighet och stod for varandra. Och vi som foraldrar slutar vara sa pjaskiga ;) och lar oss att lita pa deras kompetens och formaga!
Kvallens grillande av marsmallows over oppen eld pa fyra lila stearinljus fran det indiska lilla Convenience Store nedanfor hotellet gjorde susen och nu sover de sma tindrande barnen gott med varsitt gosedjur i famnen. Att halla ordning pa nallarna Palle och Alvar ar nog den viktigaste uppgift vi som foraldrar har pa denna resa. Barnen klarar forvanansvart bra alla forandringar och forflyttningar bara vi behaller nagra enkla rutiner. Gosefiltar, nallar, frukostmusli, fredagsmys, LEGObygge och hoglasning av Bamsetidningar.
Nu till en laaaaang varm dusch pa vart hotellrum. Imorgon bar det av mot det enklare farmlivet dar man ater det som serveras och duschar om det finns regnvatten i tanken.
Forutom pa Zoo da, dit vi akte idag.. Vi ville ge barnen en riktig beloning for deras talomod med uppstressade talamodslosa packande foraldrar, lang och utmanande resa samt tidsomstallningen att vanda dag till natt. Vi satsade stort pa Auckland Zoo idag for att fa mota elefanter, lejon, tigrar, zebror, flodhastar och noshorningar. Men regnet det bara oste ner. Med tanke pa att vi i fjol hade tre regndagar pa tio veckor ar vi lite forbluffade over att ha fatt tre inledande regndagar pa denna vistelse. Tre av tre mojliga. Sa idag skulle det val anda klarna?!?
Men inte. Efter tre timmar grat Engla over vattnet som sipprade mellan tarna for varje steg i gympadojjorna och Alvin var blot in pa skinnet under regnjackan. Ingrid hade en rannil under luvan och endast Ola med sitt nya superduperregnstall orkade vara uppmuntrare. Lejonen ville bara ga in, aporna hade helt gomt sig och zebrorna sag deprimerande uppgivna ut pa sin stapp. Flodhastarna var nog de som trivdes bast i dagens vader! Inte allt man satsar pa blir lyckat, men sa har efterat ar vi stolta over att ha klarat annu en utmaning.
For i mangt och mycket ar det det som ger oss sa mycket har pa NZ. Att tillsammans peppa och klara mer an vi tror. Tillsammans. Vi ser barnen vaxa i bade mod, kunskap, uthallighet och stod for varandra. Och vi som foraldrar slutar vara sa pjaskiga ;) och lar oss att lita pa deras kompetens och formaga!
Kvallens grillande av marsmallows over oppen eld pa fyra lila stearinljus fran det indiska lilla Convenience Store nedanfor hotellet gjorde susen och nu sover de sma tindrande barnen gott med varsitt gosedjur i famnen. Att halla ordning pa nallarna Palle och Alvar ar nog den viktigaste uppgift vi som foraldrar har pa denna resa. Barnen klarar forvanansvart bra alla forandringar och forflyttningar bara vi behaller nagra enkla rutiner. Gosefiltar, nallar, frukostmusli, fredagsmys, LEGObygge och hoglasning av Bamsetidningar.
Nu till en laaaaang varm dusch pa vart hotellrum. Imorgon bar det av mot det enklare farmlivet dar man ater det som serveras och duschar om det finns regnvatten i tanken.
lördag 18 december 2010
Hog igenkanningsfaktor
Tillbaka! Magiskt! Vilken forman.
Efter en 40 timmars resa fran dorr till dorr ar vi ater pa vart alskade Nya Zeeland.
Vi sa till varandra nar vi landade att det ar sa markligt. Hur man kan aka allra langst hemifran, ur jordklotets perspektiv sett, och pa en gang kanna sig sa otroligt hemma.
Pa nagra timmar hittade barnen tillbaka till sina NZ lekar som de utvecklade i fjol. En kotte, en vattenpol och lite grus och full lekgladje. Den frihet de kanner har och hur den stimulerar deras fantasi ar sa pataglig.
Ingrids hjarna har stannat. Bara det ar i sig ett mirakel. Hennes hjarna arbetar standigt hemma. Med glada, bekymmersamma saval som kreativa amnen. Den ar allltid pa, men har nu, pa mindre an ett dygn, hamnat i vilolage. Sa ljuvligt skont!
Ola njuter den sota doften av landet och upplever helheten med alla sinnen. Kanslor vacks till liv och livet atervander!
Flygresan gick valdigt smidigt for att vara sa lang. 2 timmar till Amsterdam kandes som att vanta pa bussen en stund i forhallande till resten av resans langd. Flygplatsen dar var valdigt trevlig, logisk och inbjudande. 8 timmars flygresa senare hade vi fyrkantiga ogon av varsin underhallningsskarm pa framforvarande satesrygg, magar fyllda av allskons marklig flygplansmat och trotta kroppar efter fa timmars sittande somn. Flygbolaget KLM flyger vi aldrig med igen! Snorkig personal, tranga utrymmen, otrevliga tillsagelser och noppriga kuddar. Ja, tank att en nopprig resp en nytvattad fluffig kudde med frascht overdrag (som Cathay Pacific i fjol) kan paverka kvaliten pa en flygresa sa enormt! Man ar bra skor (o med prickar) dar 1 mil ovanfor jordens yta.
Vi landade i Peking och dar var det stressigt!!!! Kineser som skrek och viftade at oss att gora ditt och datt. Rev och slet i barnen, Alvin hade en riktigt otrevlig upplevelse i securitycheck:en. Gratandes av fornedring och trotthet kom vi till slut iaf pa planet till Auckland.
Med Air New Zeeland. Vilken lisa for sjalen.
Det ar nog bara Nya Zeelandarna som kan gora t.o.m. informationsfilmen om sakerheten ombord pa flyplanet till en underhallande komedi med rockbakgrundsmusik och dansande fotbollsproffs. Lattheten, humorn och gladjen ar sa mitt i livet pa NZ. Varfor inte gora nagot trakigt och uttjatat roligt, underhallande och lattsamt? Personalen var underbar, maten super, sovmojligheterna storre och de tolv timmar som sista flygresan tog kandes enkel.
I Peking lyckades de fa oss pa planet den sista strackan, men inte vart bagage. En underbar maori kvinna pa flygplatsen har pa NZ har lyckats lokalisera tva vaskor i Hong Kong vilka vi forhoppningsvis far i eftermiddag. Varfor Peking nu skulle dela pa vart bagage och skicka dem dit??! Trosorna borjar ta slut och de varma gympadojjorna ar svara att motivera barnen att ta pa, sa vi haller tummarna for att de dyker upp. Men vi ar sakra och valbehallna pa lagenhetshotell i miljonstaden Auckland dar vi sarskilt tackar for tvattmasknen med inbyggd torktumlare pa rummet! Pa mandag bar det av norrut ut till den farm dar var bil star och vantar pa oss. Dar borjar det enkla livet ur bekvamlighetssynvinkel. Tills dess njuter vi av att slosa pa varmvattnet, frossa i vita fluffiga hotellhanddukar och ha hela Aucklands storstadsutbud utanfor dorren. I jeans och gardagens troja ;)
Vad kul att du orkade lasa anda hit!
Klicka hemskt garna pa "X kommentarer" under inlagget har och skriv enkelt "hej" samt ditt namn i rutan (eller mer forstas)
Valj "Anonymt" under "Kommentera som"
Klicka pa "Skicka kommentar"\
Da ser vi om nagon last vad vi skrivit. En pytteliten halsning hemifran betyder oerhort mycket sa har langt borta. Det vet alla ni som rest langt bort lange!
Stor kram till er daruppe fran oss harnere
Efter en 40 timmars resa fran dorr till dorr ar vi ater pa vart alskade Nya Zeeland.
Vi sa till varandra nar vi landade att det ar sa markligt. Hur man kan aka allra langst hemifran, ur jordklotets perspektiv sett, och pa en gang kanna sig sa otroligt hemma.
Pa nagra timmar hittade barnen tillbaka till sina NZ lekar som de utvecklade i fjol. En kotte, en vattenpol och lite grus och full lekgladje. Den frihet de kanner har och hur den stimulerar deras fantasi ar sa pataglig.
Ingrids hjarna har stannat. Bara det ar i sig ett mirakel. Hennes hjarna arbetar standigt hemma. Med glada, bekymmersamma saval som kreativa amnen. Den ar allltid pa, men har nu, pa mindre an ett dygn, hamnat i vilolage. Sa ljuvligt skont!
Ola njuter den sota doften av landet och upplever helheten med alla sinnen. Kanslor vacks till liv och livet atervander!
Flygresan gick valdigt smidigt for att vara sa lang. 2 timmar till Amsterdam kandes som att vanta pa bussen en stund i forhallande till resten av resans langd. Flygplatsen dar var valdigt trevlig, logisk och inbjudande. 8 timmars flygresa senare hade vi fyrkantiga ogon av varsin underhallningsskarm pa framforvarande satesrygg, magar fyllda av allskons marklig flygplansmat och trotta kroppar efter fa timmars sittande somn. Flygbolaget KLM flyger vi aldrig med igen! Snorkig personal, tranga utrymmen, otrevliga tillsagelser och noppriga kuddar. Ja, tank att en nopprig resp en nytvattad fluffig kudde med frascht overdrag (som Cathay Pacific i fjol) kan paverka kvaliten pa en flygresa sa enormt! Man ar bra skor (o med prickar) dar 1 mil ovanfor jordens yta.
Vi landade i Peking och dar var det stressigt!!!! Kineser som skrek och viftade at oss att gora ditt och datt. Rev och slet i barnen, Alvin hade en riktigt otrevlig upplevelse i securitycheck:en. Gratandes av fornedring och trotthet kom vi till slut iaf pa planet till Auckland.
Med Air New Zeeland. Vilken lisa for sjalen.
Det ar nog bara Nya Zeelandarna som kan gora t.o.m. informationsfilmen om sakerheten ombord pa flyplanet till en underhallande komedi med rockbakgrundsmusik och dansande fotbollsproffs. Lattheten, humorn och gladjen ar sa mitt i livet pa NZ. Varfor inte gora nagot trakigt och uttjatat roligt, underhallande och lattsamt? Personalen var underbar, maten super, sovmojligheterna storre och de tolv timmar som sista flygresan tog kandes enkel.
I Peking lyckades de fa oss pa planet den sista strackan, men inte vart bagage. En underbar maori kvinna pa flygplatsen har pa NZ har lyckats lokalisera tva vaskor i Hong Kong vilka vi forhoppningsvis far i eftermiddag. Varfor Peking nu skulle dela pa vart bagage och skicka dem dit??! Trosorna borjar ta slut och de varma gympadojjorna ar svara att motivera barnen att ta pa, sa vi haller tummarna for att de dyker upp. Men vi ar sakra och valbehallna pa lagenhetshotell i miljonstaden Auckland dar vi sarskilt tackar for tvattmasknen med inbyggd torktumlare pa rummet! Pa mandag bar det av norrut ut till den farm dar var bil star och vantar pa oss. Dar borjar det enkla livet ur bekvamlighetssynvinkel. Tills dess njuter vi av att slosa pa varmvattnet, frossa i vita fluffiga hotellhanddukar och ha hela Aucklands storstadsutbud utanfor dorren. I jeans och gardagens troja ;)
Vad kul att du orkade lasa anda hit!
Klicka hemskt garna pa "X kommentarer" under inlagget har och skriv enkelt "hej" samt ditt namn i rutan (eller mer forstas)
Valj "Anonymt" under "Kommentera som"
Klicka pa "Skicka kommentar"\
Da ser vi om nagon last vad vi skrivit. En pytteliten halsning hemifran betyder oerhort mycket sa har langt borta. Det vet alla ni som rest langt bort lange!
Stor kram till er daruppe fran oss harnere
onsdag 24 mars 2010
Hönor, sol och delfiner
Engla plockar ägg som de lösgående hönorna lagt utanför sina reden - 660 ägg närmare bestämt.
Tane Mahuta, världens äldsta träd?
13 m i omkrets o över 60 m högt
På väg till Russel med färjan
delfiner
tisdag 23 mars 2010
Hemresa
Om sex timmar sitter vi på planet! Oooiiiiiiii! Vi är bra pirriga i magen och det känns otroligt märkligt att flyga runt halva jordklotet igen. Dessutom från högsommar till vinterkängor.
Vi har haft det fantastiskt bra in i det sista. Helt fantastiskt! Oron för att komma hem och vakna ur drömmen är påtaglig, men vi försöker hela tiden tala om för oss själva att det vi upplevt är verkligt och alltid kommer finnas med oss. Att ingen kan ta det ifrån oss och att det förmodligen har påverkat oss för lång tid framöver.
Barnen har inte längtat hem något mer än nån sekund under resan. Nu däremot börjar de se fram emot en massa saker hemma, när hemresan är påtagligt nära. (Underbart befriande hur nära nuet barn är!) Engla ser fram emot att komma hem till "djurklubben" i skolan, Alvin längtar till sina leksaksbilar, och morfar har byggt en ny säng till Engla medans vi varit borta som hon i sanning ser fram emot att få sova i. Vi vuxna ser fram emot ett eget kylskåp mest av allt. Och vi alla fyra en dusch med handtag så man slipper duscha som i gympaomklädningen på skolan med vatten ovanifrån. (omöjligt att duscha utan att blöta håret här!) Vi ser fram emot vitsippor, dagsmeja och lång skymning. Här blir det mörkt på en halvtimma - vi blir lika överraskade varje dag.
Nu en sista luftfylld toast och svindyr yoghurt (allt sådant fil-aktigt anses lyx här) med sliskig musli innan vi ska fördela packningen "rätt" i alla väskor. Handbagage kontra incheckningsväskor. Hoppas, hoppas, hoppas att vi inte har övervikt... de 9 kg av fårskinn oroar en aning ;) Och alla snäckor vi samlat, och vulkansten till Englas klass, och Manuka-honung till vårt skafferi och...
Fler bilder kommer vi lägga upp när vi kommer hem, för den som vill se. Det krävs tio minuter per bild med den långsamma Internetuppkoppling vi har här via mobilen...
Nya Zeeland - tack för oss. Det har varit en generös gåva alltihop!
Vi har haft det fantastiskt bra in i det sista. Helt fantastiskt! Oron för att komma hem och vakna ur drömmen är påtaglig, men vi försöker hela tiden tala om för oss själva att det vi upplevt är verkligt och alltid kommer finnas med oss. Att ingen kan ta det ifrån oss och att det förmodligen har påverkat oss för lång tid framöver.
Barnen har inte längtat hem något mer än nån sekund under resan. Nu däremot börjar de se fram emot en massa saker hemma, när hemresan är påtagligt nära. (Underbart befriande hur nära nuet barn är!) Engla ser fram emot att komma hem till "djurklubben" i skolan, Alvin längtar till sina leksaksbilar, och morfar har byggt en ny säng till Engla medans vi varit borta som hon i sanning ser fram emot att få sova i. Vi vuxna ser fram emot ett eget kylskåp mest av allt. Och vi alla fyra en dusch med handtag så man slipper duscha som i gympaomklädningen på skolan med vatten ovanifrån. (omöjligt att duscha utan att blöta håret här!) Vi ser fram emot vitsippor, dagsmeja och lång skymning. Här blir det mörkt på en halvtimma - vi blir lika överraskade varje dag.
Nu en sista luftfylld toast och svindyr yoghurt (allt sådant fil-aktigt anses lyx här) med sliskig musli innan vi ska fördela packningen "rätt" i alla väskor. Handbagage kontra incheckningsväskor. Hoppas, hoppas, hoppas att vi inte har övervikt... de 9 kg av fårskinn oroar en aning ;) Och alla snäckor vi samlat, och vulkansten till Englas klass, och Manuka-honung till vårt skafferi och...
Fler bilder kommer vi lägga upp när vi kommer hem, för den som vill se. Det krävs tio minuter per bild med den långsamma Internetuppkoppling vi har här via mobilen...
Nya Zeeland - tack för oss. Det har varit en generös gåva alltihop!
lördag 20 mars 2010
Delfiner!
Oj, oj, oj! En flock på 60 delfiner. Den största flock som till och med vår kapten någonsin har sett.
Vilken upplevelse att få möta dessa fantastiska djur. Vilken lekfullhet och vilken närvaro. Och vilka fantastiskt glada djur. Alla vi som var med på den seglande catamaranen (klicka) blev som fnittriga barn när delfinerna dök upp och hoppade och lekte runt vår segelbåt. Jag låg på mage på däck för att försöka fånga dem så nära som möjligt med kameran, när en delfin dök upp precis under båten och simmade framför mig. Upp till ytan för att hämta luft, som de gör regelbundet åså PLASK! Lekfullt och med flit lyfte den stjärtfenan extra högt och stänkte ner hela mig när den dök åter ner under ytan! Vår kapten var väldigt kunnig och kunde läsa djuren som sina vänner. Det märktes tydligt att delfinerna uppskattade vårt besök och hade positiva erfarenheter av tidigare besökare. I Bay of Island pågår omfattande maritima projekt för att bevara delfinerna i sin naturliga miljö och det är alltid på djurens villkor vi människor får tillgång till ett möte ute i det fria med dem. Vi hade ingen garanti för att få se delfiner idag med vår båtutfärd, och är därför extra tacksamma att få dela denna upplevelse med våra barn. Det var ett av de få önskemål barnen verkligen kunde uttrycka inför resan redan på hemmaplan; att få se delfiner.
Med en liten gummibåt kördes vi från den stora catamaranen in till stranden på en paradisö för lunch och snorkling. Vit sand, turkost klart vatten, oranga badmuffar och blå skorklar. Seglatsen hem blev ganska gungig då brisen ökade en aning. Det gungar fortfarande för oss vuxna tre timmar efter landstigning. Valuta för pengarna genom förlängd seglats kanske? Vi försöker njuta minnet av sjön trots att det gungar som om vi blivit riktigt runda under fötterna av lokalt vin… men mest känns det besvärligt att undra om man blivit helt rubbad i balanssinnet efter denna dagsutfykt. Angenäma bekymmer.
Kvällen är varm och vi har just njutit kvällsmat. En lånad stekpanna till stekta ägg på rostad macka. Solmogen avokado, rumstempererad brieost, italiensk salami, frasig sallad, kvist-tomater, färsk majskolv och en slatt vin (kanske var det den slatten i alla fall? Nä, det var bara några cm kvar i flaskan idag…) Vi hade lust att riktigt lyxa på sånt vi får vänta på att äta igen. Vattenmelon på det och snart en kopp kaffe.
När vi lyxar äter vi gott. Vår tes är att eftersom man ändå måste äta kan man ju göra det lite lyxigt och på så sätt skapa en god känsla hela dagen. Barnen uppskattar det också, och det är riktigt roligt att ta med dem på restaurang eller café. De är hårt trimmade ;) Vi bor gärna i tält eller jobbar för mat och husrum en extra dag för att få njuta en extra lyxig cheesecake med en god espresso.
Alla har vi lite svårt att välja, speciellt på café när vi ska fika kaka och kaffe och det finns så mycket som frestar. Numera brukar vi välja varsin kaka i glasdisken och vid bordet börjar så byteshandel mellan kak-tallrikarna. Alla brukar vilja smaka allting och på så sätt blir upplevelsen så ännu mycket större. Det är tur att man har en familj så man inte går miste om någon godbit. (Men hjälp vad det gungar!)
Nu väntar en kvällspromenad/kvällsdisk/kvällslek och sen fyra härliga kvällsduschar, en till oss var. Tänk att man börjat gradera tillvaron efter hur skön duschen är eller inte. Man kan i sanning ha många åsikter om dito. Det här var ett bra ställe; camping precis vid vattnet med kajaker, frys, tvättmaskin, glasskiosk och – supersköna varma duschar. Fyra nätter fick denna camping ha oss. Rekord tror jag!
PS. Jag, Ingrid, fick förresten min ”ensam stund” på skeppet Tucker Thomson i går kväll. Klicka för att kika. Ljuvlig upplevelse – så fridfull och skön.
Vilken upplevelse att få möta dessa fantastiska djur. Vilken lekfullhet och vilken närvaro. Och vilka fantastiskt glada djur. Alla vi som var med på den seglande catamaranen (klicka) blev som fnittriga barn när delfinerna dök upp och hoppade och lekte runt vår segelbåt. Jag låg på mage på däck för att försöka fånga dem så nära som möjligt med kameran, när en delfin dök upp precis under båten och simmade framför mig. Upp till ytan för att hämta luft, som de gör regelbundet åså PLASK! Lekfullt och med flit lyfte den stjärtfenan extra högt och stänkte ner hela mig när den dök åter ner under ytan! Vår kapten var väldigt kunnig och kunde läsa djuren som sina vänner. Det märktes tydligt att delfinerna uppskattade vårt besök och hade positiva erfarenheter av tidigare besökare. I Bay of Island pågår omfattande maritima projekt för att bevara delfinerna i sin naturliga miljö och det är alltid på djurens villkor vi människor får tillgång till ett möte ute i det fria med dem. Vi hade ingen garanti för att få se delfiner idag med vår båtutfärd, och är därför extra tacksamma att få dela denna upplevelse med våra barn. Det var ett av de få önskemål barnen verkligen kunde uttrycka inför resan redan på hemmaplan; att få se delfiner.
Med en liten gummibåt kördes vi från den stora catamaranen in till stranden på en paradisö för lunch och snorkling. Vit sand, turkost klart vatten, oranga badmuffar och blå skorklar. Seglatsen hem blev ganska gungig då brisen ökade en aning. Det gungar fortfarande för oss vuxna tre timmar efter landstigning. Valuta för pengarna genom förlängd seglats kanske? Vi försöker njuta minnet av sjön trots att det gungar som om vi blivit riktigt runda under fötterna av lokalt vin… men mest känns det besvärligt att undra om man blivit helt rubbad i balanssinnet efter denna dagsutfykt. Angenäma bekymmer.
Kvällen är varm och vi har just njutit kvällsmat. En lånad stekpanna till stekta ägg på rostad macka. Solmogen avokado, rumstempererad brieost, italiensk salami, frasig sallad, kvist-tomater, färsk majskolv och en slatt vin (kanske var det den slatten i alla fall? Nä, det var bara några cm kvar i flaskan idag…) Vi hade lust att riktigt lyxa på sånt vi får vänta på att äta igen. Vattenmelon på det och snart en kopp kaffe.
När vi lyxar äter vi gott. Vår tes är att eftersom man ändå måste äta kan man ju göra det lite lyxigt och på så sätt skapa en god känsla hela dagen. Barnen uppskattar det också, och det är riktigt roligt att ta med dem på restaurang eller café. De är hårt trimmade ;) Vi bor gärna i tält eller jobbar för mat och husrum en extra dag för att få njuta en extra lyxig cheesecake med en god espresso.
Alla har vi lite svårt att välja, speciellt på café när vi ska fika kaka och kaffe och det finns så mycket som frestar. Numera brukar vi välja varsin kaka i glasdisken och vid bordet börjar så byteshandel mellan kak-tallrikarna. Alla brukar vilja smaka allting och på så sätt blir upplevelsen så ännu mycket större. Det är tur att man har en familj så man inte går miste om någon godbit. (Men hjälp vad det gungar!)
Nu väntar en kvällspromenad/kvällsdisk/kvällslek och sen fyra härliga kvällsduschar, en till oss var. Tänk att man börjat gradera tillvaron efter hur skön duschen är eller inte. Man kan i sanning ha många åsikter om dito. Det här var ett bra ställe; camping precis vid vattnet med kajaker, frys, tvättmaskin, glasskiosk och – supersköna varma duschar. Fyra nätter fick denna camping ha oss. Rekord tror jag!
PS. Jag, Ingrid, fick förresten min ”ensam stund” på skeppet Tucker Thomson i går kväll. Klicka för att kika. Ljuvlig upplevelse – så fridfull och skön.
torsdag 18 mars 2010
Flaggskepp
Jag sitter vid vattenbrynet och det turkosafärgade vattnet kluckar mot stranden. Barnen leker lugna lekar på campingens lekplats och Ola sitter i telefon och informerar sig om de olika båtturerna som erbjuds. Vi vill simma med delfiner och har kommit till Bay of Island, platsen på Nya Zeeland där man har 90 % chans att komma i närkontakt med delfiner på båtturerna. Ett flaggskepp, en catamaran eller en snabb vattentaxibåt - det är frågan. Härliga beslut att ta en varm sommardag efter en lång frukost utanför tältet. Bredvid mig ligger ett gäng kajaker. Ska vi ta en tur med dem innan vi åker in till byn och badar på stranden och äter glass?
Som ni kanske förstår försöker vi krama det sista ur vår efterlängtade semester. Och lyckas faktiskt ganska bra :) De sista dagarna har vi sett kauri träd som beräknas vara 2000 år gamla och mäter 5,22 meter i diameter på stammen. Det största trädet som vi stod under var 50 meter högt! Enorma skapelser. Vi har åkt båtfärja och njutit suberbt fika i ett gammalt båthus. Kokat soppa på gasspisen vid gyllene stränder, trillat in på en maori-skola och sett dem öva de traditionella krigsdanserna med oss som repetitionsåhörare. Vi har plockat snäckar, vunnit glass-strutar, plaskat med tårna i vattnet från båtbryggor, käkat god middag, beundrat ur-skog, träffat flera härliga människor och bara tagit det lugnt.
Det känns som vi är på en annan planet - att om en vecka kliva i vinterkängorna känns fullkomligt absurt. Men väl hemma kommer det nog kännas vant - det är ju det som är verkligheten egentligen. Fast detta är ju också verkligt - eller hur? Tänk att livet kan ha så många sidor. Vi rekommenderar å det varmaste att göra som vi - ta en paus från allting för att komma ihåg vem man är utan allting runtomkring. En paus för att komma tillbaka till visionen som gjorde att man drog igång det där ekorrhjulset. Eller bara komma bort från det som man tror att man måste fast man egentligen inte längre kommer ihåg varför. Om det så bara är för en helg till sommarstugan, en timme ensam med en kopp kaffe på ett café eller genom en resa till långtbortistan. Alla alternativ hjälper oss att hitta tillbaka och, som vi brukar säga, hinna lyssna på sina egna tankar. De kan faktiskt vara ganska givande att lyssna på ;) Just nu säger mig mina tankar att jag kanske ska åka ut med den där kvällsturen på ett flaggskepp ensam... Ett eget minne liksom. Undras vad de andra vill hitta på då.
En tillvaro av möjligheter. Åh, vad det gör en gott!
/Ingrid
Som ni kanske förstår försöker vi krama det sista ur vår efterlängtade semester. Och lyckas faktiskt ganska bra :) De sista dagarna har vi sett kauri träd som beräknas vara 2000 år gamla och mäter 5,22 meter i diameter på stammen. Det största trädet som vi stod under var 50 meter högt! Enorma skapelser. Vi har åkt båtfärja och njutit suberbt fika i ett gammalt båthus. Kokat soppa på gasspisen vid gyllene stränder, trillat in på en maori-skola och sett dem öva de traditionella krigsdanserna med oss som repetitionsåhörare. Vi har plockat snäckar, vunnit glass-strutar, plaskat med tårna i vattnet från båtbryggor, käkat god middag, beundrat ur-skog, träffat flera härliga människor och bara tagit det lugnt.
Det känns som vi är på en annan planet - att om en vecka kliva i vinterkängorna känns fullkomligt absurt. Men väl hemma kommer det nog kännas vant - det är ju det som är verkligheten egentligen. Fast detta är ju också verkligt - eller hur? Tänk att livet kan ha så många sidor. Vi rekommenderar å det varmaste att göra som vi - ta en paus från allting för att komma ihåg vem man är utan allting runtomkring. En paus för att komma tillbaka till visionen som gjorde att man drog igång det där ekorrhjulset. Eller bara komma bort från det som man tror att man måste fast man egentligen inte längre kommer ihåg varför. Om det så bara är för en helg till sommarstugan, en timme ensam med en kopp kaffe på ett café eller genom en resa till långtbortistan. Alla alternativ hjälper oss att hitta tillbaka och, som vi brukar säga, hinna lyssna på sina egna tankar. De kan faktiskt vara ganska givande att lyssna på ;) Just nu säger mig mina tankar att jag kanske ska åka ut med den där kvällsturen på ett flaggskepp ensam... Ett eget minne liksom. Undras vad de andra vill hitta på då.
En tillvaro av möjligheter. Åh, vad det gör en gott!
/Ingrid
söndag 14 mars 2010
Lite bilder från veckan som gått
Engla och den tama vildgeten Miki, som Engla kallade Daisy
(Haurata sheep station)
Ola o Alvin vid en mäktig Waka, en krigskanot, .....
...och 47 m längre bort slutar den!
(East Cape)
En maorikrigare i en Haka-pose. Den utsträckta tungan betyder bokstavligt visat "Jag äter dig".
Man är inte kaxig inför en sådan bjässe!
(Te Puia, Routorua)
Engla och Alvin "är maorier"
(Te Puia, Routorua)
Alvin och Peter öppnar kokosnöt
(Kings Kids, Auckland)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)