Bilder från avokadofarmen över nyår

Farmhuset

Ronans, 5år, lekrum

 Sjörövaren Alvin och Kung Ronan

Ett jobb var för bagerskan att lära värdparet baka surdegsbröd

Här nybakade, lyckade resultat bakade på surdeg medbringad från Sverige

Ingen farm utan en traktor 

Avokadoträd i förgrunden

Halvtidsfika på verandan till vårt lilla boende

Ronan berättar busiga historier

Vårt lilla kök...

 ... med matplats

Städning.
Vi fick sopa golvet ständigt från matsmulor för att hålla råttorna borta!

Dagens hinderbana från verandan till utedasset och tillbaka.
Alvin sitter på avbytarbänken...

...medans Ola & Ingrid sliter bort
murgröna under avokadoträden

Efter fyra timmar av sånt jobb gör sig muskler man
inte ens visste att man hade påminda!

"Häck" av träd vid farmgränsen till vänster med murgröna runt
stammarna och avokadoträden till höger.

Perfekta klätterträd

Murgröna under och upp på avokadoträdens stammar.
De kallar det ogräs och det skulle rensas bort; meterlånga revor!

17-24 dec

Auckland by night fran balkongen pa vart hotell

Vi spenderade tre natter i storstan for att sova av oss jetlagen

Verandan utanfor vart rum pa Te Rata - honsfarmen
dar vi hamtade var bil som overvintrat dar hos fam Borger

Alvin i taltet pa julaftonscampingen

Fnissiga forvantansfulla barn pa julaftonsmorgon. En julgransgirlang i plast
fran IKEA fick agera julgran, en rod filt blev julgransmatta och
julklapparna fran slakten lag uppradade for julklappsoppning

Julklappsoppning

Oslagbart spannande!

Julaftonsstranden Matai beach
dar vi tillbringade eftermiddagen

Full och harlig frihet

Ninety mile beach
Vi korde fem mil pa stranden i 70 km/h pa juldagen

Racermorsan!

Vi fann en pingvin halvvags som behovde livraddas

Engla ryckte ut

For att komma tillbaka till vagen fick vi kora uppstroms genom en flod
Perfekt underredestvatt!

Engla vid Cape Reinga langst norrut pa NZ

Dar mots Tasmanska havet och Stilla havet

Enkelhetens lov

Här lullar vi runt och allt går i slowmotion. Riktigt skönt och lätt att falla in i eftersom alla andra gör likadant runtomkring. Julstressen, som faktiskt fanns här också (fast mer som inför en stor midsommarfest med allt som ska ordnas) är över och NZländarna har fått semester. Shorts och flip-flop-sandaler, camping på stranden och enkelt liv med grillen i centrum.

Farmlivet påverkas inte av naturliga skäl inte så mycket av semestrar - familjen vi bor hos home-schoolar dessutom sin pojke så hä finns ingen stress över tidiga skolmornar - utan naturen och djuren fortsätter ju sin gång året runt. Här går istället livet i en jämn takt hela året. Man tar dagen mer som den kommer och inser att ingenting iaf kommer bli färdigt, så det är ingen idé att skynda. Det är förstås en sanning med modifikation, människor är ganska lika i sin strävan efter resultat överallt, men vi finner mer av det avslappnade tänkandet här än i "effektiva" Sverige. Vi anammar det gladeligen.

Dagarnas jobb innebär avv slita upp murgröna med rötterna. De växer som en korsochtvärsmatta på marken mellan träden, samt slingrar sig uppför stammarna och suger kraft från skörden. Att hitta avokados som fallit ner i grönskan är svårt så här vill de att mattan ska bort. Det är ett riktigt slitgöra och 2 timmar om dagen med det jobbet gör att man upptäcker muskler man inte visste fanns! Vi som mest tränar mus-arm och löparben hemma ;) Men det är ett tillfredställande jobb eftersom det blir tydligt synligt resultat!

Vi bor i en liten hydda och kokar soppa på en spik. Med avokado till i absurda mängder - OJ, så gott det är!! Familjen som äger farmen hamnade i en personlig knepig situation dagen efter vi kom hit och den deal att vi skulle jobba 4 timmar om dagen mot mat och husrum fick ändras. Vi står istället för vår egen mat och får bo här mot 2 timmars jobb om dagen, vilket egentligen passar oss ganska bra nu när vi väl ställt om oss. Vi förstår mer än väl hur orken i en familj snabbt kan ta slut och hur skör man är trots viljan och ambitionerna. Vi har hittat ett fint, öppet och ärligt sätt att kommunicera med familjen och är glada för det.

De har en femårig son, Ronan, som barnen haft mycket roligt ihop med så långt. Man riktigt ser hur de alla tre lägger massor av energi på att kommunicera. På svenska, engelska, med tår, fingrar, ljud och rörelser och "bla-bla-bla-språket" om inte resten räcker till. Våra barn har lärt sig att förstå väldigt mycket engelska och har från att bara stå och se oförstående ut kommit till steget att våga nicka och skaka på huvudet för att nu också hitta modet till att svara yes please eller no thanks. Till och med börja uttrycka egna önskemål. Vi peppar dem allt vi kan och gläds över att se hur de kommunicerar och upplever på egen hand. I fjol var de alltid väldigt begränsade av språkbarriären som endast vi kunde hjälpa dem över - de var väldigt beroende av oss - och det är en väldig lättnad för både dem och oss att utvecklingen går vidare.

Ni skulle sett Alvin när han spelade cricket på juldagen med en åttaårig NZ pojke. Han växte nog tio cm på den timmen. Bollsinne har han gott om och självförtroendet fick en ordentlig skjuts av att han vågade ge sig in i leken. Tänk vad en boll kan göra två barn emellan! Alvin har tidigare tyckt att all kontakt med andra än oss varit väldigt svår, jobbig och lite väl utmanande, så den här cricketmatchen var verkligen en vändpunkt som gav honom mod och uppmuntran att fortsätta kontakt med andra barn.
Alvin är vår fantastiska clown. När helst vi andra grottar ner oss kommer en uppiggande dans eller en ordvits. Bellmanhistorier är favoriten just nu. Om och om igen! Han älskar social samvaro och vill göra tillsammans. Han känner sig så hemma här så han ibland glömmer bort att vi är på NZ. Är vi ute på en utflykt kan han säga "När vi kommer hem ska jag..." åså nämner han något i Lännäs, som om vi var på väg hem till vårt hus. "Mamma, du får påminna mig om att vi är på NZ om jag tycker det är konstigt att vi ska dra murgröna. För då kommer jag ju ihåg!" Ett uttryck för att han, trots språket, känner sig väldigt väl här.

Engla njuter av alla djur vi möter. Här matar hon honörna och rastar dem utanför sitt hägn. Flyttar igelkottar från vägen så ingen ska köra på dem, livräddar pingviner på stranden, drömmer om hästritter, läser om småkryp, undervisar oss alla om fåglarnas beteenden och pratar som den naturligaste sak i världen med varje katt vi möter. Hennes redan stora hjärta och empati växer och kombinerat med den kunskap hon suger in är det en ljuvlig utveckling för en förälder att se.

Idag klipper barnen fyrverkerier av ett gammalt papper, igår lekte de skepp  i avokadoträdens kronor, de utvecklar lekar som fortgår vart vi än befinner oss. En PET-flaska och en sandal blir en raket, en bebisgunga en kittel på restaurang, den andra gungan ett serveringsbord. En pinne, lite tejp och en halv avokadokärna blir naturligtvis ett trollspö smyckat med en illgrön tuschpenna, träflisor på backen blir en hoppbana och en vanlig kvällsdusch blir ett äventyr.

Idag är det nyårsafton och vi på NZ blir de första i världen att möta det nya året. Vi är medbjudna till vänner av familjen och hoppas på en mysig kväll. Vi fick riktigt anstränga oss för att komma ihåg vart vi lagt lite snyggare kläder. Här traskar vi runt i sköna slitna trasor och ingen reagerar - alla ser likadana ut. Härligt befriande. Men också kul att få göra sig lite fin till ikväll.

Gott nytt år där ni befinner er. Nästa år kommer det bästa!

Försök till sammanfattning - det är svårt att skriva kort...

Dags att avge en samlad rapport tror jag. Vi har haft ljuvliga dagar sedan vi skrev sist. Vi har nu varit på Nya Zeeland i 11 dagar och stortrivs. Vi känner alla fyra att det är en enorm skillnad att komma tillbaka så snart efter vår förra resa. Vi minns nu hur kämpigt vi hade att anpassa oss till allt det nya sist. Då tog det tre veckor innan vi kunde börja slappna av. Denna gång gick vi in i viloläge redan första dagen.


Vi landade den 17 dec och tillbringade fyra dagar i huvudstaden Auckland. Det regnade konstant vilket egentligen var ganska skönt. Alla krav på att upptäcka och uppleva försvann och vi njöt vårt hotellrum. Och vi har ju sett staden förr. Vi gjorde ett tappert försök att besöka Auckland Zoo, men efter fyra timmar i ösregn var vi alla överens om att hotellrummet ändå vann överlägset över giraffer och zebror.

Den 20 dec checkade vi ut och tog en taxi två timmar norrut till farmen Te Rata. Den sista farmen vi besökte i mars där vi också lämnade vår bil för vinterförvaring. Tack vare farmare Bert var bilen nybesiktigad och kör-klar. Vi fick två fina dagar med Bert och familjen Borger på Te Rata. Vi plockade hundratals ägg, utfodrade grisar och höns och strukturerade oss för vidare resa. Barnen fann varandra snabbt – våra två samt familjens tre äldsta; James 7 år, Miriam 6 år samt Lilian på 2,5. Lillasyster Sara, 1 år, fann sig gärna i Ingrids famn.

Den 22 dec packade vi in oss i bilen och drog norrut, så långt norrut man kan komma på NZ. Vi hade bokat plats på en camping vid stranden där vi slog upp vårt tält. Det fascinerande med NZ är att varje vy faktiskt ser ut som i broschyren – så även denna camping. Turkost vatten, gyllene sand, lummig grönska, hibiskusträd runt hörnet, palmer som vajjar, klarblå himmel. Magnifikt.

Vi fick en fantastisk julafton med julklappsutdelning på morgonen med klappar under IKEA:s grangirlang i plast och Instant snow på burk från Teknikmagasinet. Strandpicnic med symbolisk julskinka och senap på mackan samt kaffe och russinkaka på eftermiddagen. Det var en sån där dag när allting stämde, allting synkade och alla var på gott humör samtidigt! Allt var så avslappnat men samtidigt pirrigt av förväntan, allt i en skön blandning. Vi var alla överens om att det var den bästa julafton vi haft tillsammans!

Juldagen bjöd på äventyr. Vi åkte 90 mile beach med vår fyrhjulsdrivna bil. På NZ skiftar tidvattnet 3 meter i höjdled vilket förändrar stränderna enormt flera gånger per dygn. Längst norrut finns en strandremsa på 5 mil som man kan åka om man har koll på tidvattnet. 3 timmar på var sida om högvatten kan man köra på stranden med bil och vi tajmade in ett race i 80 km/h på juldagens eftermiddag. Engla räddade livet på en liten pingvin längs ”vägen”, vi borrade ner fötterna i miljontals snäckskal och beundrade den vidsträckta vyn där vi susade fram. För att ta sig upp tillbaka på vägen måste man köra genom en flod – uppströms. Vi tog fart och tjöt av skratt, samtidigt som bilen fick den perfekta underredstvätten! Dagen avslutades vid Cape Reinga, fyren på udden där Tasmanska havet möter Stilla havet. Ingenting mellan oss och Australien eller oss och… vad blir det? Korea?

Annandagen var födelsedag. Härligt lyckad även den!
”Mamma, du får välja vart du vill sitta för du fyller år” Flätade prästkragar och oranga liljor till födelsedagsbarnet.
Lyxfrukost, våghoppning tills alla kläder var blöta, färska ostron till lunch, kvällspromenad i delfinrik bukt toppat med kvällsdopp i pool på campingen för natten invid ett vattenfall. Vi somnade rika av upplevelser under en daddelpalm till dånet av det forsande vattnet.

Den 27e bjöd på kajakpaddling på morgonen, färjetur till pittoreska byn Russel på eftertmiddagen som erbjöd oss lyxfika vid strandkanten. Vidare färd söderut till välkomnande middag på den avokadofarm vi nu befinner oss. Vi har en egen liten ”hut”, mer som en koja eller ett krypin än en stuga. I all enkelhet har vi boat in oss och ikväll kokat soppa på en spik. Eller rättare sagt lagat mat av en tomat grannen tappade utanför dörren, avokados som ramlat ner på taket, ägg med gyllene gula från förra farmen och egengjorda chips av en gammal kumera. Lite jordgubbar med en överbliven yoghurt var som pricken över i:t ikväll. Enkelhetens lov.

Avokadofarmen ägs av Vanya & Anne med deras son Ronan, 5 år. Stadsmänniskor som studerat, jobbat med och intresserat sig för stora världsekonomiska frågor och dragit slutsatsen att när världsekonomin kollapsar är den man rik om äger näringsrik jord där solen skiner och vattnet flödar. De köpte denna bit land, en av de mest näringsrika och bördiga i världen för tre år sedan, och strävar mot att bli självförsörjande och har kommit en fascinerande god bit på väg. Deras livshistoria utmanar, inspirerar och undervisar. Vi fascineras över deras långsiktiga tänkande kombinerat med närvaro i nuet samt deras kvalitetsmedvetenhet. Enkelhet kombineras med avancerad kunskap och djupt grundade filosofier.

Idag har vi dragit ogräs. Murgröna som klättrar metervis upp längs avokadoträden! Vi som inte ens kan hålla liv i en likadan i kruka hemma i köksfönstret – här växer de som, ja just ogräs! De suger kraft från trädens möjlighet att bära frukt och man vill därför få bort dem. Hårt jobb men skönt att få använda musklerna.

Här blir vi förhoppningsvis över nyår och åker vidare nästa vecka. Just nu letar vi husbil för att se om vi kan byta upp oss från den bil vi har nu och bli ”self-sufficent” som det heter här. Alltså kunna klara oss tre dagar utan andra fasciliteter än de som finns med oss i bilen. Vi hoppas det går vägen.

Men nu en dusch ute i skjulet i beck-mörkret före kvällsteet. Tur att vi tog med Englas rosa cykellyse-fjäril med stark LED-lampa i packningen. Man kan i sanning behöva bli LEDd för att hitta rätt ute under avokadoträden i den mörka kvällen. Men de säger att det är värt det, att duschen är skön och varm och det finns gott om vatten!

Tacksam i skymmningen

Jag sitter på ett trädäck på hemma hos Burt & Rebecca. Runt om mig faller natten och en himmelsk ro lägger sig över farmen. Ljumma vindar smeker runt benen luften fylls med nattens dofter. Det prasslar lätt i bladen på rosenbusken som blommar med stora vita blommor i rabatten bredvid mig. Bredvid står nått som liknar en baldersbrå, även den i full blom. Min utsikt, det som ännu skymtas, mörkret faller snabbt nu, skyms lite av en bambubuske. Strax nedanför den står olivträdet vi planterade för nio månader sedan. Det verkar klarat sig fint. Borta i hönshusen lägger sig hönorna småkacklande till ro. Hela naturen stannar av och stillar sig för natten. I fjärran hörs allt tydligare cikadornas spel.
Upplevelsen är så stor! Nästintill mäktig. Närmaste jämförelsen är som den finaste kvällen en svensk sommar kan erbjuda.

Jag ler åt minnet av hur barnen idag plockade solmogna jordgubbar ur landet efter middagen. Ett lanne som kantas av bananpalmer och som i övrigt prunkar av pumparankor, brytbönor, tomater och majs.

Som Ingrid skrev är vi just hemkomna från en lyckad Skattjakt, sk geocaching. Med hjälp av koordinater från internet letar man med en GPS reda på skatter i skog o mark. I ett stort ihåligt träd fann Alvin en Toy Story-soldat och Engla hittade en fin snäcka. I utbyte la de ner nyckelringar med Örebro Slott och svenska flaggan. På andra sidan vägen var fikonen nästan mogna.

Jag sitter här på verandan och känner mig både rik och lyckligt lottad som får uppleva detta! De underbara dofterna och den överdådiga naturen. Överallt växer de mest fascinerande växter. Under vår skattjakt vandrade vi bland jättestora kauriträd som växte jämte panfas (en sorts ormbunksträd) och spretiga palmer. Ni vet en sån där halvmeterhög palm i kruka som man köper för 69kr på IKEA. Skillnaden är bara att de här växer vilt och gärna blir 2 m höga. Jag är trött i orket då hjärnan på högvarv försöker sortera in allt som å ena sidan är så nytt, men som å andra sidan känns så hemvant. Dofter, ljud och språk som förunderligt bara finns där. På ett annat plan tänker hjärnan inte alls. Det är stopp. Nuet är nog.

Naturens närhet är nog. Det är stort.

En upplevelse och känsla i en annan del av världen den 20 december 2010. En upplevelse som gör mig så tacksam!

God natt Nya Zeeland och god morgon Sverige!

Kvällste på verandan

Syrsorna spelar. Det blåser varmt. Vi har just avslutat skattjakt i regnskogen. Barnen sover snart. Mörkret sänker sig över de fårbeklädda böljande kullarna. Tillvaron andas frid.

Idag har vi åkt taxi med en vild indisk taxichaufför - 140 km/h på krokiga bergsvägar gör att man når målet snabbt... Vi har plockat hundratals nylagda ägg idag med barnen. Våra vänner, familjen Borger, har tagit emot oss med öppen famn. Vår bil har fått oss tillbaka, den har tålmodigt stått här på farmen Te Rata och väntat 9 månader. Alvin har fått mata getterna igen. Engla har fått instruera sin mamma om hur äggen ska sorteras. Vi har ätit hemstoppad korv till middag. De jämnåriga NZ barnen har fått svenskt älg-godis och bokstavskex med Å,Ä och Ö från Ica Odenshallen. Det gick hem!

Vi är tillbaka på farmen vi lämnade i mars. Farmen där vi fann likasinnade vänner. Vänner som precis som vi är entreprenörer, som lever ett liv mer än att de har ett jobb, har barnen med i allt de gör och jobbar tillsammans som gift par. Som tagit det bästa av 50-talet och placerat det i modern kontext.

Vi andas in inspiration, fylls av sinnesintryck, varvar ner till viloläge och tar emot godhet.
Stort.
Fint.
Tryggt men ändå så utmanande.

Vi vilar i nuet och ser med tillförsikt framåt.
Med en kopp kvällste på verandan.

Pa jakt efter tigrar i regnet

Pa NZ finns inga djur som ar farliga for manniskor. Inga ormar, inga farliga spindlar, knappt nagra rovdjur. Allt sant elande hamnade i Australien!

Forutom pa Zoo da, dit vi akte idag.. Vi ville ge barnen en riktig beloning for deras talomod med uppstressade talamodslosa packande foraldrar, lang och utmanande resa samt tidsomstallningen att vanda dag till natt. Vi satsade stort pa Auckland Zoo idag for att fa mota elefanter, lejon, tigrar, zebror, flodhastar och noshorningar. Men regnet det bara oste ner. Med tanke pa att vi i fjol hade tre regndagar pa tio veckor ar vi lite forbluffade over att ha fatt tre inledande regndagar pa denna vistelse. Tre av tre mojliga. Sa idag skulle det val anda klarna?!?

Men inte. Efter tre timmar grat Engla over vattnet som sipprade mellan tarna for varje steg i gympadojjorna och Alvin var blot in pa skinnet under regnjackan. Ingrid hade en rannil under luvan och endast Ola med sitt nya superduperregnstall orkade vara uppmuntrare. Lejonen ville bara ga in, aporna hade helt gomt sig och zebrorna sag deprimerande uppgivna ut pa sin stapp. Flodhastarna var nog de som trivdes bast i dagens vader! Inte allt man satsar pa blir lyckat, men sa har efterat ar vi stolta over att ha klarat annu en utmaning.

For i mangt och mycket ar det det som ger oss sa mycket har pa NZ. Att tillsammans peppa och klara mer an vi tror. Tillsammans. Vi ser barnen vaxa i bade mod, kunskap, uthallighet och stod for varandra. Och vi som foraldrar slutar vara sa pjaskiga ;) och lar oss att lita pa deras kompetens och formaga!

Kvallens grillande av marsmallows over oppen eld pa fyra lila stearinljus fran det indiska lilla Convenience Store nedanfor hotellet gjorde susen och nu sover de sma tindrande barnen gott med varsitt gosedjur i famnen. Att halla ordning pa nallarna Palle och Alvar ar nog den viktigaste uppgift vi som foraldrar har pa denna resa. Barnen klarar forvanansvart bra alla forandringar och forflyttningar bara vi behaller nagra enkla rutiner. Gosefiltar, nallar, frukostmusli, fredagsmys, LEGObygge och hoglasning av Bamsetidningar.

Nu till en laaaaang varm dusch pa vart hotellrum. Imorgon bar det av mot det enklare farmlivet dar man ater det som serveras och duschar om det finns regnvatten i tanken.

Hog igenkanningsfaktor

Tillbaka! Magiskt! Vilken forman.
Efter en 40 timmars resa fran dorr till dorr ar vi ater pa vart alskade Nya Zeeland.
Vi sa till varandra nar vi landade att det ar sa markligt. Hur man kan aka allra langst hemifran, ur jordklotets perspektiv sett, och pa en gang kanna sig sa otroligt hemma.
Pa nagra timmar hittade barnen tillbaka till sina NZ lekar som de utvecklade i fjol. En kotte, en vattenpol och lite grus och full lekgladje. Den frihet de kanner har och hur den stimulerar deras fantasi ar sa pataglig.

Ingrids hjarna har stannat. Bara det ar i sig ett mirakel. Hennes hjarna arbetar standigt hemma. Med glada, bekymmersamma saval som kreativa amnen. Den ar allltid pa, men har nu, pa mindre an ett dygn, hamnat i vilolage. Sa ljuvligt skont!

Ola njuter den sota doften av landet och upplever helheten med alla sinnen. Kanslor vacks till liv och livet atervander!

Flygresan gick valdigt smidigt for att vara sa lang. 2 timmar till Amsterdam kandes som att vanta pa bussen en stund i forhallande till resten av resans langd. Flygplatsen dar var valdigt trevlig, logisk och inbjudande. 8 timmars flygresa senare hade vi fyrkantiga ogon av varsin underhallningsskarm pa framforvarande satesrygg, magar fyllda av allskons marklig flygplansmat och trotta kroppar efter fa timmars sittande somn. Flygbolaget KLM flyger vi aldrig med igen! Snorkig personal, tranga utrymmen, otrevliga tillsagelser och noppriga kuddar. Ja, tank att en nopprig  resp en nytvattad fluffig kudde med frascht overdrag (som Cathay Pacific i fjol) kan paverka kvaliten pa en flygresa sa enormt! Man ar bra skor (o med prickar) dar 1 mil ovanfor jordens yta.
Vi landade i Peking och dar var det stressigt!!!! Kineser som skrek och viftade at oss att gora ditt och datt. Rev och slet i barnen, Alvin hade en riktigt otrevlig upplevelse i securitycheck:en. Gratandes av fornedring och trotthet kom vi till slut iaf pa planet till Auckland.

Med Air New Zeeland. Vilken lisa for sjalen.
Det ar nog bara Nya Zeelandarna som kan gora t.o.m. informationsfilmen om sakerheten ombord pa flyplanet till en underhallande komedi med rockbakgrundsmusik och dansande fotbollsproffs. Lattheten, humorn och gladjen ar sa mitt i livet pa NZ. Varfor inte gora nagot trakigt och uttjatat roligt, underhallande och lattsamt? Personalen var underbar, maten super, sovmojligheterna storre och de tolv timmar som sista flygresan tog kandes enkel.

I Peking lyckades de fa oss pa planet den sista strackan, men inte vart bagage. En underbar maori kvinna pa flygplatsen har pa NZ har lyckats lokalisera tva vaskor i Hong Kong vilka vi forhoppningsvis far i eftermiddag. Varfor Peking nu skulle dela pa vart bagage och skicka dem dit??! Trosorna borjar ta slut och de varma gympadojjorna ar svara att motivera barnen att ta pa, sa vi haller tummarna for att de dyker upp. Men vi ar sakra och valbehallna pa lagenhetshotell i miljonstaden Auckland dar vi sarskilt tackar for tvattmasknen med inbyggd torktumlare pa rummet! Pa mandag bar det av norrut ut till den farm dar var bil star och vantar pa oss. Dar borjar det enkla livet ur bekvamlighetssynvinkel. Tills dess njuter vi av att slosa pa varmvattnet, frossa i vita fluffiga hotellhanddukar och ha hela Aucklands storstadsutbud utanfor dorren. I jeans och gardagens troja ;)

Vad kul att du orkade lasa anda hit!
Klicka hemskt garna pa "X kommentarer" under inlagget har och skriv enkelt "hej" samt ditt namn i rutan (eller mer forstas)
Valj "Anonymt" under "Kommentera som"
Klicka pa "Skicka kommentar"\
Da ser vi om nagon last vad vi skrivit. En pytteliten halsning hemifran betyder oerhort mycket sa har langt borta. Det vet alla ni som rest langt bort lange!

Stor kram till er daruppe fran oss harnere

Hönor, sol och delfiner

Engla plockar ägg som de lösgående hönorna lagt utanför sina reden - 660 ägg närmare bestämt.

Tane Mahuta, världens äldsta träd?

13 m i omkrets o över 60 m högt

På väg till Russel med färjan

delfiner

Hemresa

Om sex timmar sitter vi på planet! Oooiiiiiiii! Vi är bra pirriga i magen och det känns otroligt märkligt att flyga runt halva jordklotet igen. Dessutom från högsommar till vinterkängor.

Vi har haft det fantastiskt bra in i det sista. Helt fantastiskt! Oron för att komma hem och vakna ur drömmen är påtaglig, men vi försöker hela tiden tala om för oss själva att det vi upplevt är verkligt och alltid kommer finnas med oss. Att ingen kan ta det ifrån oss och att det förmodligen har påverkat oss för lång tid framöver.

Barnen har inte längtat hem något mer än nån sekund under resan. Nu däremot börjar de se fram emot en massa saker hemma, när hemresan är påtagligt nära. (Underbart befriande hur nära nuet barn är!) Engla ser fram emot att komma hem till "djurklubben" i skolan, Alvin längtar till sina leksaksbilar, och morfar har byggt en ny säng till Engla medans vi varit borta som hon i sanning ser fram emot att få sova i. Vi vuxna ser fram emot ett eget kylskåp mest av allt. Och vi alla fyra en dusch med handtag så man slipper duscha som i gympaomklädningen på skolan med vatten ovanifrån. (omöjligt att duscha utan att blöta håret här!) Vi ser fram emot vitsippor, dagsmeja och lång skymning. Här blir det mörkt på en halvtimma - vi blir lika överraskade varje dag.

Nu en sista luftfylld toast och svindyr yoghurt (allt sådant fil-aktigt anses lyx här) med sliskig musli innan vi ska fördela packningen "rätt" i alla väskor. Handbagage kontra incheckningsväskor. Hoppas, hoppas, hoppas att vi inte har övervikt... de 9 kg av fårskinn oroar en aning ;) Och alla snäckor vi samlat, och vulkansten till Englas klass, och Manuka-honung till vårt skafferi och...

Fler bilder kommer vi lägga upp när vi kommer hem, för den som vill se. Det krävs tio minuter per bild med den långsamma Internetuppkoppling vi har här via mobilen...

Nya Zeeland - tack för oss. Det har varit en generös gåva alltihop!