FAQ

Många är ni som tror på oss & stöttar oss. Andra är mest nyfikna på hur vi tänker eller söker helt enkelt inspiration för att våga följa sina egna drömmar. Under sommaren 2014 har vi mött många av våra gamla kunder från Englas Skafferi, familj, vänner, grannar och loppisbesökare och svarat på ungefär samma frågor. Till slut sammanställde vi en FAQ - Frequently Asked Questions.

FAQ under sommaren 2014
Frequently Asked Questions

Vad händer nu då?

Vi lämnar Lännäs Södra Skola den 8 september och den nya ägaren tar över den 10 september. Då lyfter vi för sjätte året i rad mot vårt andra hemland Nya Zeeland.

Vad ska ni göra där?

Leva, äta, kramas och bo.
De första veckorna kommer vi resa runt på äventyr och i mitten av oktober återvänder vi till vårt lilla farmhus som vi hyr nere i Oamaru. Barnen börjar skolan den 13 oktober och kommer gå i sina vanliga Nya Zeeländska klasser fram till sommarlovet vid jul. Ola & Ingrid ska först pusta ut, sedan börja planera framtiden. Det finns gott om ströjobb i Oamaru och vi kommer arbeta med att flytta ut Englas Skafferi på nätet. Vi har många idéer och vi får se vilka som går att genomföra.

Hur går det med skolan då?

Bra, tack!
Annars skulle vi inte välja att leva det liv vi gör. Barnen har en svensk och en nya zeeländsk skolklass som de följer. Båda skolorna har hela tiden stöttat och uppmuntrat oss att leva som vi gör, och det har varit avgörande för oss. På Nya Zeeland går barnen i en lokal byskola och följer undervisningen på engelska med sina jämnåriga.

Kommer det fortsätta någon verksamhet här i Lännäs Södra Skola?

Det vet vi inte.
Vi har bara träffat den nya ägaren som hastigast. Ni får knacka på i september, presentera er och fråga. J Han kommer inte att driva livsmedelsverksamhet eller ta över caféet. Vi kommer magasinera vårt bageri för att nästa år ta beslut om vad som ska hända med det. Anything can happen!

Flyttar ni till Nya Zeeland för gott nu?

Nej.
Vi har bokat returbiljett till Sverige den 1 juni 2015. Vi har efter fjorton år jobbat oss till uppehållstillstånd på Nya Zeeland och har således två hemländer med medborgarrättigheter i båda. Vi kommer fortsätta pendla med den stora skillnaden att vi inte har ansvar för en stor sommarstuga i Lännäs.Tack vare att vi jobbar i restaurangbranschen kan vi arbeta två högsäsonger per år och leva ett liv vi länge drömt om.

Vad innebär det att ni har uppehållstillstånd på Nya Zeeland?

Det innebär att vi nu har möjlighet att komma och gå som vi vill, arbeta med vad vi vill och bo vart vi vill. Tidigare har vi varit beroende av en sponsrande arbetsgivare för att få visum. Nu har vi arbetat oss till en enorm frihet och ser ett hav av möjligheter. Spännande!

Hur känns det att sälja alla era saker?

Skönt.
Minnena av våra saker bär vi med oss. Och efter att ha levt i en bil, i enkla hushåll med enkla medel under fem halvår på Nya Zeeland har det hos oss skett en värdeförskjutning. Så länge vi har varandra och varsin kudde känner vi oss hemma. Resten är ju faktiskt bara jordiska ting och vi har en stor glädje i att våra saker hittar nya hem och kommer till nytta för andra.

Lever ni eran dröm?

Ja. 
Det har varit en väldigt lång väg med mycket hinderhoppning, men den har gjort oss starka. Vi känner oss väldigt rika.

Det stora steget

För en vecka sedan rullade vi ut från skolgården framför Lännäs Södra Skola en sista gång. Vi lämnade barnens barndomshem, vårt första gemensamma hus, vårt företags fysiska hemvist och vår bit av svensk jord. Med oss hade vi fjorton väskor med vad vi ansåg vara nödvändigast att ta med oss runt klotet. Efter en god natt på hotell vid Arlanda lyfte vi dagen efter mot vårt andra hemland Nya Zeeland. För sjätte gången som familj kändes det vant och smidigt. Vi kände lättnad över att ha lyckats hålla det pressade tidsschemat under vår svenska sommar.

Det vår familj genomför nu ser många som den stora utmaningen. Själva ser vi det som att vi just kommit i mål efter det stora testet. År 2000 fick vi som nygifta backpackers en vision om att en gång leva som familj på Nya Zeeland. 14 år av stenhårt, målmedvetet arbete senare har vi nu fått biljetten till vår dröm: uppehållstillstånd på Nya Zeeland och med det alla dess medborgarrättigheter. Vi har således två hemländer där vi är fria att komma och gå som vi vill, fria att bo vart vi vill och arbeta med vad vi vill. Fram till idag har passagen varit smal, oerhört smal. Men vi har tillsammans slingrat oss vägen fram. Nu känns det som att vi har vi alla möjligheter i världen. Nu finns det äntligen en chans för oss att pusta ut och vila.

Utifrån sett kan man tro att det är nu som vi har tagit det stora steget. Vi har sålt vårt hus, det mesta av vad vi äger, vi har avvecklat vårt företag i fysisk form och vi har tagit barn och resväskor med oss runt klotet till Nya Zeeland. Vi vet inte vad som kommer hända nu och vi har inga fasta planer mer än att vi kommer fortsätta pendla mellan Sverige och Nya Zeeland. Vi har än så länge inget jobb att gå till och vi vet inte hur länge vi kommer bo kvar i det lilla farmhus som vi hyr. Men för oss känns nuet – hur märkligt det än kan tyckas – som ”a piece of cake”. Framtidens frågetecken är ingenting mot de utmaningar vi har klarat av. Vi känner en enorm tacksamhet över att vi har lyckats nå vårt mål och känner oss oerhört ödmjuka inför framtiden. Kanske är det något som växer inom en när man kämpar hårt för att nå sina drömmar – man förstår vidden, djupet och höjden av Livet självt och man tar inte längre någonting för givet. ”Allt ska krångla minst en gång” brukar vi säga och få saker förvånar oss längre. För oss är det inte ett negativt synsätt utan ett krasst, realistiskt förhållningssätt som hjälper oss att hålla styrfart. Drömmar som är tänkta att förverkligas finns inte uppe bland molnen – de finner man djupt ner i myllan.

För ett år sedan gav vi som familj oss iväg till Nya Zeeland på vår femte resa. Vi hade allting klart med skolgång, arbetsvisum, hyreskontrakt på hus och anställningskontrakt med en känd matprofil som anställt oss båda för att bygga upp en Saluhall. Vid första resan år 2010 hade vi inte mer än varsitt barn i handen när vi landade i Auckland. Vid andra resan hade vi även en bil att återvända till. Vid tredje resan hade vi en bil och ett säsongsjobb. Fjärde resan var bil, skolgång för barnen och anställning på en gourmetrestaurang ordnat, men inget boende. Inför denna förra femte resa kände vi oss mer organiserade än någonsin. Något som snabbt ändrades så fort vi kom ner down under. Redan efter första veckan på Nya Zeeland möttes vi av ett ”Jag sa upp hyreskontraktet för Saluhallen igår och jag har ingen möjlighet att ge er någon annan anställning” från vår kontraktgivande, blivande arbetsgivare. Själv tyckte inte den kända matprofilen att hon hade något som helst ansvar för småbarnsfamiljen från Sverige och dess försörjning. I sex veckor åt vi havregrynsgröt i vårt hyrda hus utan inkomst och knackade dörr efter arbete. För att behålla barnens skolgång i sina vanliga klasser och familjens visum för att undvika att bli utvisade, var Ingrid tvungen att få arbete som bagerska i minst tre månader. Bagare är ett bristyrke på Nya Zeeland och arbetskraftsinvandring inom skrået är därför välkommen. Men myndigheterna kräver att man visar att man behövs, alltså behöver man ordna en anställning själv. Men eftersom det fattas bagare i landet finns det inga anställningar för bagare att få. Moment 22.

Efter sex veckors is-i-magen-med-två-barn-på-andra-sidan-klotet förstod en lokal restaurangägare vår prekära situation och skapade en tjänst åt Ingrid. Restaurangägaren hade tagit över halva Saluhallslokalen och där fanns ett tomt kök.

”- Baka bröd till mina tre restauranger och skapa sedan något så du drar in pengar till din egen tjänst”, var arbetsuppgiften. Köket var tomt sånär som på en ugn och bänkar. Inte en sked eller en bunke. En gammal smutsig degblandare fanns av en händelse i källaren. Granne med köket hade en inredningsbutik tagit över andra halvan av Saluhallslokalen. Där stod en espressomaskin som ingen visste hur man använde. Ola föreslog sig själv som barista och vips hade vi tillsammans skapat en kreativt café i den tilltänkta Saluhallslokalen i Gamla stan av Oamaru för att tjäna in till våra egenskapade anställningar.

  

Vips i det här fallet som Väldigt Intensiv Pressad Situation, men vi fixade det med näsan över vattenytan. I restaurangköket fanns inga ingredienser utan Ingrid tiggde så mycket hon vågade från chefens tre andra restauranger. En glömd påse mjöl i ett hörn, några nävar torkade aprikoser, några nävar valnötter, lite smör, salt, mjölk och bakpulver. Jäst bad hon ödmjukt om att få beställa och också om att få låna några skedar, lite folie, några bunkar och plåtar. Det minimala skafferiet kompletterades med färska örter från den övergivna köksträdgård som var tänkt att tillhöra Saluhallen. Bakverken och den nybryggda espresson sålde direkt och ju mer vi sålde desto mer vågade vi be om att få beställa. Snart vågade vi gå till slaktaren och handla skinkskivor till fyllda mackor på kredit och i slutet av säsongen beställde vi till och med choklad! Sommarsäsongen down under gick ihop sig för oss och vi fullgjorde vad myndigheterna krävde. Barnen fick två bra terminer i sina vanliga klasser i den lokala byskolan och vi hittade en fin familjerytm som vi snart kunde kalla vardag.

Vi kom tillbaka till Sverige efter den femte resan den 1 juni 2014 och hade då fått vårt Nya Zeeländska uppehållstillstånd stämplat i våra pass. Vi hade arbetat oss till vår dröm genom att visa myndigheterna att vi klarar av bristyrken som barista, cafémanager och bagerska. Plötsligt stod en hel rad av dörrar öppna för oss som familj på andra sidan klotet och nu var det dags att lätta det svenska ankaret.

Under fyra somrar har vi försökt att sälja vårt timmerhus Lännäs Södra Skola. Under fyra somrar, under caféets högsäsong i vårt hem och vår trädgård, har vi haft en konstant ström av visningar. Ständigt med tre (med jämna mellanrum utbytta) seriösa intressenter men ingen som kom så långt som att skriva under kontraktet. Tre familjer har ändrat sig med pennan i hand då yttre omständigheter som arbete på annan ort, en tonåring som inte vill bo på landet eller problem med lånelöfte satt käppar i hjulet. En känslomässig resa utan like.

Juni 2014 blev vår sista och ironiskt nog intensivaste månad någonsin med Englas Skafferi och dess lantcafé med surdegsbageri. Vi hade knappt kommit över vår jetlag innan dygnetruntjobb startade med bakkurser, konferenser, TV-inspelning och leveranser till stort chefsevent med höga pampar från 63 länder. Mitt Som grädde på moset ville förstås mäklaren boka in en visning fredag kl 9 – vi som knappt hade hunnot packa upp resväskorna!! Trogna vår vana att alltid säga ja till spekulanter oavsett tidpunkt visade det sig denna gång vara mer än rätt. Husets nya ägare slog till på direkten efter tio minuters visning och efter en godkänd besiktning blev kontraktet äntligen underskrivet. Med obeskrivlig värk efter utdragen visdomstand mitt i den hektiska högsäsongens premiärhelg insåg vi plötsligt vidden av att tömma huset på drygt två månader! Vi skulle behöva öppna en omfattande loppis parallellt med caféet och göra oss av med 74 trädgårdsstolar, 300 koppar, kannor, glasflaskor, skolplanscher... Utöver det våra privata två trumset, tio skumgummimadrasser, barnvagnar, trådbackar, skidor, extraelement, trädgårdsredskap... 300 kvadratmeter av saker efter 13 år i ett timmerhus fullt av liv, fester, evenemang, renovering och två barn.

Detta gick förstås inte ihop sig. Vi grät. Vi blev osams. Vi kunde inte sova. Hjärtslagen skenade. Vi försökte överrösta hälsan som skrek stopp!

När det går för fort ser man tunnelseende. Vi hade fullständigt förlorat perspektivet på vad som var en rimlig utmaning att ens försöka sig på, när en klok röst sa åt oss att ta Time Out. Tack och lov för nära och kära som tror på en, men samtidigt har vett att stoppa en! Vi tog vårt förnuft till fånga och fyllde två veckors familjetid med att kramas, äta glass, cykla på utflykt och sova. 

Efter det öppnade vi en organiserad flyttrea i vår stora Alvinsal. Utan café. Under sju veckor kom gamla och nya kunder och fyndade sin bit av Englas Skafferi. Favoritkoppen fick följa med stamgäster hem, förbipasserande hittade samlarobjekt och vår historia fick nytt liv i händerna på nya ägare. Det var en sann glädje att se våra ting hitta nya hem och få berätta historian bakom brudkistans porslin från Polen, dockvaggan från mormors barnhem, den radiostyrda bilen, koskinnet från vardagsrumsgolvet och den gamla gungstolen. Under sommaren vaskades vårt hem och vår historia ner till ett litet svenskt bohag samt det vi skulle packa med oss i resväskor till Nya Zeeland. Hela vårt surdegsbageri demonterades för att magasineras. Det kommer nu kunna återuppstå i sin helhet på annan plats eller kanske till och med skeppas runt klotet. På dryga två månader lyckades vi avveckla vårt lantcafé efter tio innehållsrika somrar, minimera vårt hem till dess innersta kärna och tömma det 300 kvadratmeter stora timmerhuset. Lek- & Upplevelseparken i trädgården, som underhållit hundratals barn de senaste somrarna, lever vidare i sin helhet hos en underbar barnfamilj på deras gård. 

Flygeln fick flytta på långfristigt lån till ett gammalt Missionshus. Skumgummimadrasserna och våra vinterkläder används nu på ett härbärge för hemlösa, koskinnet pryder en Stockholmares matsal och den rutiga dockvagnen från Emmaljunga rullas av en lycklig tvååring. Carporten befriades på virke av de lokala scouterna och studsmattan fick flytta till en ö. De urväxta barnkläderna var ett känslomässigt kapitel, men gör nu större nytta i Kurdistan än på vår vind. Bamse- och Min Häst-tidningarna fick flytta till sommarstugan och vår säng kunde vi klämma in mellan de magasinerade stommarna till bageriets skafferiskåp.

Vi har med lättnad sagt upp abonnemang för el, vatten, sopor och telefon i Lännäs och ser med tillförsikt på hur väl nästa ägare kommer förvalta det unika timmerhuset som kommer överleva oss alla.

Tack vare det häftiga skolhuset med egen gymnastiksal fick vi prova våra sköra vingar, testa alla våra galna idéer och visioner, övervinna mötande motgångar och välkomna fler än vi trodde var möjligt. Lännäs Södra Skola har gett oss lärdomar för Livet och det har varit en sann intensivundervisning! Nu väntar nya äventyr med lätt packning – fortsättning följer.

A MumBaker's Diary

den 3 januari 2014 

"Tack mamma för att du tvättar och tar hand om min smuts och lort så allt blir rent"
Åh.

den 3 januari 2014 

Sonen berättar på väg hem efter badhusbesöket, inför vilket han och systern packat väskorna själva:

"Jag tog fel handduk - jag fick bara med mig en sån där liten fothandduk, så det var lite svårt att torka sig!"

På sängkanten frågade jag om han hade hängt upp sina badkläder. Inte. Mutad med ett "Snälla mamma kan du...." hängde jag upp badbrallorna och - badrumsmattan!

den 8 januari 2014 

Sovdags för bagerskor.
Lunchdags för svenskar.

den 19 januari 2014 

Dottern spelar gitarr och sjunger på sitt rum, sonen pumpar på stereon på sitt och mannen skrapar färskpotatis och skramlar med grytor i köket. Ljuv musik i mitt hem alltihop.

den 31 januari 2014 

Nöjd.
Bara en sån sak.
Det var jag inte innan jag sprang min runda.
Billig terapi.

den 3 februari 2014 

Jag önskar så att jag hade nåt sånt där fantastiskt fint att skriva som alla klickar "Gilla" på bara för att de blir så glada över att läsa det. Typ att jag har ett förhållande, har förlovat mig eller varför inte att jag är gravid?? Jag har dock passerat alla de där faserna... och vill egentligen inte skriva dem igen.

Kan man få många som vill dela glädjen med mig över att jag är så lycklig för det och de jag har? Resultatet av den första pussen 5 juni 1995, förlovningen natten till den första aug 1996, vigseln i juli 1997 och barnen som gavs till oss på 2000-talet?

Det spelar mig egentligen ingen roll. Jag gillar det själv. Lycka i nuet.

den 14 februari 2014 

Har alla hjärtan hos mig. Vardagslycka.

Tänker på min kompis som, tillsammans med sin man, jobbade ett kvarts jordklot ifrån sina fem barn i ett år innan de hade råd med barnens flygbiljetterna till NZ. Nu är alla fem barn äntligen här och nu spelar våra söner fotboll ihop. Min kompis lärde mig: Lycka är att få natta sina barn. Varje kväll.

den 20 februari 2014 

Chocolate Eclairs - vilken spännande utmaning! Lyckades få till fluffiga dito idag. Har aldrig varken bakat eller ätit bakverket och blev lite darrig när jag ombads göra 160 stycken till ett bröllop på lördag. Phu.

den 25 februari 2014 

(Näe, nu har jag blivit en sån där som letar efter glasögonen och inte hittar dem för att jag inte ser något. Förlåt mamma för alla gånger vi skrattade åt dig)

den 26 februari 2014 

Sista dagen på jobbet imorgon.
Ville bara offentliggöra det någonstans.
Tack.

den 6 mars 2014 

Närmre en kram av min mamma än så här har jag inte varit på ett halvår. 
Imorgon ska vi få dricka Nya Zeeländskt kaffe ihop!

den 24 mars 2014 

9-åringen uppmanade mig med ett stort leende:
"Mamma, nu får du sluta att skämma bort mig!"

Underbar bekräftelse till en mamma som med jämna mellanrum känt sig klassiskt otillräcklig. Semestern har verkligen fyllt på både själsliga och kroppsliga förråd hos oss allihop.

den 21 april 2014 

Äter tryfflar som gjorts speciellt till oss. Barnen sover. Jag tar en till. Och en till. Njuter. Behöver inte lägga mig i tid.

Familjen Facebook

den 4 januari 2014 

En take-away-familjesushi efter jobbet, ett turkost hav, en gyllene och tom strand, joggingtur barfota i bagarkläderna och ett strandhusbygge av drivved. Nu har hela familjen håret fullt av sand, är skönt saltpeelade på kinderna och kommer sova gott.

den 15 januari 2014 

Änglar finns.
Ingen avsändare. Inget kort. Bara choklad.
Postat i Sverige 18 december för 54,20 kr. Vilken kärlek!

den 15 januari 2014

Kvällspromenad på kullen bakom huset.
Frihet.

den 19 januari 2014 

"Så länge du har underkäken kvar är det bara att bita ihop och fortsätta" 
skrev en klok bror. Det fastnade som ett mantra och är applicerbart på så mycket. Skickar det vidare... 

den 21 januari 2014 

Framtiden känns som att det är på uppåtgående, men lite oviss...

den 22 januari 2014 

Sovmorgon, långsam frukost, utflykt med jordgubbsfrossa och Real Fruit Icecream på nyplockade hallon. Känguru-matning, prisbelönt Fish & Chips och vandring med barfotavadning genom alpfloder upp till ett vattenfall. Väl hemma egengjord sushi och ett glas rött, nyplockade aprikoser och en bit mörk choklad. 

Oj, vad vi har tankat idag. Vi kände oss som uttorkade flodbäddar igår, men som dottern sa när jag satt på sängkanten:

"Alla människor mår bra av att vara vid vatten. Framförallt vatten som faller"

Så sant. Redo för en ny arbetsvecka som för oss som jobbar helg startar imorgon torsdag.

den 29 januari 2014

Tre soliga dagar utan regn i rad. Det är så att statusen kommer upp på facebookfeeden hos the locals i Oamaru. 

Storartat. 
Fantastiskt efter en miserabel sommar så långt. Tack vädret.

den 30 januari 2014 

För nyfikna - titta in på bloggen.
För er som tänker på oss - lämna ett spår.

En liten uppdatering från vår vardag. Som förstås också innehåller slut-på-havregryn-kan-du-åka-och-köpa, varför-hängde-du-inte-upp-tvätten, ånej-vi-glömde-lämna-tillbaka-hyrfilmerna, gräsklipparen-är-trasig, hur-ska-vi-få-det-att-gå-ihop-på-tisdag och vad-ska-vi-äta, men då tar man inte kort!

den 2 februari 2014 

Sommarlovets sista kväll. Glassefterrätt och solnedgångspromenad med hela familjen.
Imorgon börjar höstterminen - skolväskorna är laddade med nya pennor, skrivböcker och badkläder(!) Obligatorisk simundervisning i skolans utomhuspool. Skoluniformen nytvättad.

Lite bakvänt så här i februari, men ändå så rätt.

den 5 februari 2014 

Vi ska skicka en pingvin till Sverige, äta mackfika, köpa springskor åt sonen, kolla på eventuellt nytt boende och göra sushi. 
En trevlig ledig dag i Oamaru.

den 5 februari 2014 

Besök på jobbet i förra veckan. Världens minsta pingvin - Little Blue Penguin.

den 7 februari 2014 

Vid middagsbordet undrade vi i vår lilla familj två saker:
- Finns det fil-kultur att köpa på pulver? (här gör vi sådan egen yoghurt)
- Finns det bebisar i Sverige än som heter Bengt?

Väntar ivrigt på svar.
Engla, Alvin, Ingrid & Ola på Nya Zeeland

den 9 februari 2014 

När man jobbat en lång vecka, många timmar under helgen, inte har ätit lunch, bara har sista dryga moppningen av restaurangkökets golv kvar före en skön söndagskväll i soffan. Och sonen samtidigt lyckas låsa in den enda bilnyckeln i bilen. 
Den känslan.

den 10 februari 2014 

Igår kväll hamnade vår enda bilnyckel inne i den låsta bilen. Vi fick hjälp tack vare mannens gubbförsäkring. Pluspoäng till honom!
Idag gick vår enda bilnyckel av - i förardörrens lås. Vi fick hjälp tack vare att samma man lyckades få ut andra halvan och lägga pussel hos låssmeden. Extrema pluspoäng till dem båda!

Nu har vi en ny kopierad enda bilnyckel till bilen. 
Vi funderar starkt på att göra en kopia på kopian.
Spännande liv i Landet Mittemot med en Mazda Familia 1989.

den 15 februari 2014 

Blombud. 
Delad glädje. 
Tack!

den 16 februari 2014 

Efter ett uppdrag att, utöver de vanliga arbetsuppgifterna, bära in, packa upp, diska, torka, stapla och organisera sisådär 500 tallrikar känns fåtöljen riktigt skön.

den 17 februari 2014 

Idag försökte vi i vardagen hitta de engelska orden för superunderställ, vaccinationsspruta, tandställning och marknadsutställare!...
Någon?

den 19 februari 2014 

"People don't care how much you know 
until they know how much you care"

Barnens kloka rektor, en fascinerande och god man

den 23 februari 2014 

Vi har två virrhönor här hemma som packar det sista inför lägerskola imorgon. Dotterns och mannens våtdräkter hänger i hallen, ficklampan och campingporslinet nerpackat, sovsäckarna ihoprullade och klara. På programmet står bergsklättring, kajaking, bågskytte, djungelradio, långdistanssimning i stora Stillahavsvågor och överlevnadskunskap (kan behövas...) En vanlig lägerskola på Nya Zeeland. 

Mannen är skapligt lycklig över att få åka med som "parenthelper" - mest för sina egna upplevelsers skull! Frugan är inte helt missnöjd att han finns i krokarna när dottern ska hoppar ner i vågor från klippor. Hon glittrar redan. Äventyret kan börja!

den 25 februari 2014 

Två dagar kvar på det vi känner till nu. 
Nya utmaningar väntar.
En flytt, en semester och många mormorkramar. 
En bra början.

den 28 februari 2014 

En dag med genomsurt ösregn. Passade bra då frun hyrt mattvättmaskin och vandrade fram och tillbaka över nya sovrummens alla heltäckningsmattor. Smutsvattnet som tömdes ur maskinen liknade obehagligt mycket geggamojjan utanför det lilla farmhuset. 

den 3 mars 2014 

15 m/s direkt från Sydpolen och ösregn när man ska flytta sitt bohag.
Utmaningar, visst, men är inte det lite väl orättvist?

den 4 mars 2014 

Sovit första natten i nya huset. Vi hittade både skedar till frukost och rena underkläder till alla i morse, en vanlig skoldag för barnen. Ganska bra gjort med tanke på att vi kom hit i mörkret klockan 21 igår kväll och endast möttes av utmaningen "isärplockade sängar och osorterade kartonger". Heja heja oss! Nu ska vi städa det sista i gamla huset, gräva upp basilikan vi tänkte sno med oss och sedan fira vår framtid!

den 9 mars 2014 

Färska farmägg på frukostmackan, förmiddagskaffe med grymmaste utsikten vid Mt Johns stjärnobservatorium, nyfångadlax som nästan sprattlade sig själv till middagsbordet åså Singoalla till kvällsfikat. Vilken gourmetdag. 
Vi har haft förmånen att få visa Nya Zeelands absoluta framsida idag!

den 11 mars 2014 

Idag ska vi dela upplevelser med våra gäster på fiskerestaurangen där vi själva jobbat.
Hoppas sjölejonet kommer på sitt dagliga besök och de rökta musslorna smakar ljuvligt!

den 15 mars 2014 

Gillar att delfinerna hade vänligheten att hoppa i strandkanten när vi skulle visa upp the Wild Wet Westcoast. Gillar också brieosten till glaset vin efter maten och solbrännan på armarna. Var bara tvungna att skriva det...

den 24 mars 2014 

Pustar ut och ler stort efter lyckade semesterveckor. Vårt svenska besök har påbörjat den 48 timmar långa resan hem runt klotet. Vi som är kvar härnere njuter av att denna gång inte behöva resa längre än till trädgårdens solsken på varsin utdragen madrass. Imorgon börjar vår nya vardag - spännande att se vad som händer!

den 26 mars 2014 

På sängkanten:
"Mamma, varför sväljer man svärd? Man måste ju bajsa ut dem igen...!"

den 27 mars 2014 

Frost på bilrutan känns sådär. Det blev aldrig någon sommar på Nya Zeeland i år. Vår 70-åriga bonde till granne som bott på gården i hela sitt liv har aldrig varit med om en sämre säsong...

Nå, nu var det sagt.

den 27 mars 2014 

"Paketen är inte så viktiga, mamma. Det viktigaste är att ni firar att jag föddes!"
Vilket suveränt perspektiv.

den 30 mars 2014 

Tack för timmen ni gav bort i natt, Sverige. Den når oss här nere på Nya Zeeland nästa helg då vi får vintertid.
Den, vid det laget, nioåriga sonen får en timme längre födelsedag på söndagen tack vare er! Det kallar vid en sann god gärning.

den 4 april 2014 

Fredagskväll kl 22.44. Mysbrallor, nyduschad, kvällsfika på gång.
"Jag ska bara jobba lite så kan vi väl titta på en film sen?"
Mannen min sitter i sovrummet och ringer bokhandlare i Sverige. Det blir lite udda arbetstider när man jobbar på distans...

den 5 april 2014 

Det ropades från sängkammaren:
"Åttaårskramar finns att få. Men inte så länge till!"
Till slut kunde han somna. Kvällen före födelsedagen är alltid så pirrig!

den 5 april 2014

Det här med påskris. Vi glömmer alltid att ta in det i tid för att det ska hinna slå ut till påsk. Men hur gör man nu på hösten?? *uppochnervändavärldendownunder*

den 7 april 2014 

Fler och fler idéer ju senare timme...

den 8 april 2014 

Det var alltså inte en långtradare som dundrade förbi vårt lilla farmhus igår kväll, utan det var en jordbävning!

den 9 april 2014 

Vi letar spännande farmer att äventyra på. Paradise Farm - lovar stort?

den 10 april 2014 

Schweiz, South Carolina, Vintrosa, Russian Federation, Rio Grande do Norte, Johannesburg och Norge!
Publiceringen som vi gjorde på Nya Zeeland av sommarens bakkursprogram i Lännäs har väckt internationell uppmärksamhet det senaste dygnet på vår hemsida. Cyberspace är en förunderlig värld!

den 11 april 2014 

Och där sålde vi två exemplar av vår bok till Sturegallerian i Stockholm. Kul! Vill du också ha ett ex kan du ju ta en tur dit. Eller beställa en direkt från oss.

Annars provläsa lite där du sitter.

den 13 april 2014 

Ett oväntat fall, sjukhusvistelse och oro. Nuet kan snabbt vara förbi.
Var rädda om varandra!

den 14 april 2014 

Nu går Ola snart ut i direktsändning i Radio Örebro P4. Lika overkligt varje gång de ringer på vår lilla mobil på andra sidan jordklotet!

den 16 april 2014 

Solen?

den 17 april 2014 

Dottern plockar in björkris och repar av alla höstlöv. Det börjar likna ett påskris!

den 17 april 2014 

Nu intresserar sig Resemagasinet Vagabond för våra äventyr på hemmaplan och downunder. Både i bloggform och bokform! Spännande.

Tänk om någon berättat något sådant när vi drack www.denförstakoppenkaffe.se för 14 år sedan! Då hade vi nog inte trott dem...

den 18 april 2014

Fick just ett sms från grannen:
"Hope you don't have to get somewhere. The creek is flooded and you won't be able to get out of the driveway for at least a couple of days"

Hm. Passar ju bra så här under Stilla veckan... Regnet fortsätter att ösa ner.

den 24 april 2014 

Lännäs 15 grader
Oamaru 5 grader
Det känns som att flyttfåglarna har lagt planeringen snett i år.