torsdag 4 oktober 2012

En glimt av fjärde dagen från Olas tangentbord


Sitter i en liten husbil ett stenkast från havet, ca 45 min väster om Auckland. Den tillbakalutade byn heter Piha, ett surfparadis om sommaren, men ännu är turisttillströmningen låg. Våren är i antågande och därmed turisterna. Vår är förvisso en knepig term just på denna breddgrad då palmer, murgröna och allsköns ever-greens glöder med prunkade grönska i kapp med gyllene mogna apelsiner och liljor i alla färger, samtidigt som tulpanerna och björkarna står nyutslagna och körsbärsblommorna smyckar sina trädkronor rosa. Det är hur som helst skollov och kanske är lite extra mycket folk just dessa veckor, eller en markering att turistsäsongen dragit igång?

Utanför viner vinden och vår bil gungar medan regnet sveper in i skyar. Ett väldigt märkligt regn; ena sekunden vräker det ner, nästa är det uppehåll och stjärnklart, minuten senare duggar det lätt för att därefter åter ösa ner. Kvällspromenaden ut på stranden för att se solnedgången fick delas i två delar. Först kom vi halvvägs, sen behövde vi söka skydd för ett plötsligt ösregn. Under del två ven vinden om öronen och solen gick vackert ner i säck. Vi besteg den ikoniska Lions Head-klippan och hann lagom tillbaka till bilen innan regnet åter sköljde in över land från Tasmanska havet.

För 130 år sedan bosatte sig de första européerna här. Ni som sett filmen ”Pianot” – stranden de anländer till, där är vi. Strax bortom lekplatsen här bredvid bilen växer två Macrocarpa-tallar. De planterades av den första pakeha (vita) familjen som bosatte sig här.  Bredvid tallarna finns ett kort på familjen; mormor, mor och far med två barn, taget strax innan de lämnade Skottland för sitt nya liv på NZ. En dag som denna, och filmen ”Pianots” dramatiska skildring av nybyggarnas vardag i minnet, är det väldigt lätt att leva sig in i dessa människors umbäranden, vad de måst försaka, och hur de kämpat för sin existens mot och med naturens krafter. Bara att hålla sig torr! Jag är glad för vår täta husbil där fleecefilt, varmt kvällste och ett kylskåp som hummar lite hemtrevligt under gasolspisen bidrar till kvällsmyset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar