Vilken vecka. Igen!!
Var var vi sist? Ett nattdopp i en varm källa i Rotorua.
Ja, morgonen därpå tog vi ett morgonbad på campingen innan vi for vidare söderut. Regnet hade blåst vidare och vi gjorde en turné i ”fis-staden” som vi kallar den. Sulfit-ångorna som pyser upp genom den tunna jordskorpan ligger som en karaktäristisk matta över hela staden och det bubblar och fräser från jordens inre bokstavligt talat i var och varannan buske. Ur regnvattenbrunnarna i asfalten ryker det och i parken bubblar kokande lera. Var och vartannat motell skyltar förstås med ”thermal pools” och leran sägs vara välgörande mot det mesta.
Eftersom vi på det hela taget kändes oss tipptopp redan från början av dagen nöjde vi oss med att göra studiebesök hos en ciabatta-bagare och avnjuta en av de bästa koppar kaffe så långt på resan. Capers i Rotorua – ett café vi kommer minnas. För oss som driver café och bageri är det en enorm kick att hitta ställen på andra sidan jordklotet som tänker och visionerar som vi. Och som faktiskt genomför det och får det att gå ihop. Vi pratar ofta och mycket med härliga Nya Zeeländare om hur de startat sin verksamhet, hur de ser på framtiden, var de får sin energi ifrån och vad det är som driver dem. Vi inspireras, trendspanar och knyter kontakter!
Mätta och glada fortsatte vi resan söderut. Tog ytterligare ett bad i varma källor ute i vildmarken – det var som en bubblande sagosjö mitt ute i bushen där inte ens mamman i familjen klagade över att det var kallt att gå i! Vi körde kulle upp och kulle ner för att nå ”den gömda dalen”. Vi parkerade vid en flod där hett vatten strömmade upp i strandkanten och borstade tänderna under en stjärnhimmel som nästan gav oss dåndimpen. Vilken mäktig syn! Aldrig har vi känt oss så små och obetydliga samtidigt som dess vackra omfamnande nattljus fyllde oss med känslan av att vi visst spelar roll. Att vi är de mest älskade människorna i hela universum. En upplevelse knappt formulerbar men ack så underbar.
Vi vaknade upp till färggrann rykande prakt. Mineralerna i vulkanrika områden färgar marken i regnbågens färger och hett vatten höljer allting i en mystiskt dimma. Ingrid och Alvin tog tillfället att göra en egen utflykt. De tog båten över floden, som ur Huckleberry Finn, och vandrade längs sprutande geisrar, bubblande lerpooler och imponerande saltberg. Fikade MÅNGA gånger och fnissade åt varandras skämt. Ola och Engla njöt friden vid husbilen och skrev dagbok, fikade förstås också och njöt det avslappnade tompratets vila. Söndagskvällen tog vi i nästa stad; Taupo. Laddade skafferiet, mumsade kvällsmat på en parkering och njöt bluesfestivalyra på en filt i en park. Kvällen toppades med eld-show och dans av självlysande kroppsmålade konstnärer. Kroppar som tavlor – mycket vackert och smakfullt! När vi ändå var så bra parkerade tyckte vi det var lika bra att sova över på parkeringen. Den hyrda husbil ger oss enorm frihet!
(...fortsättning följer. Nu var visst surdegsbröden färdiggräddade och skriverskan trött. Stjärnorna lyser och huset är tyst. Dags att somna lite)
