Vårt fyrkantiga liv

Hos oss är Livet just nu väldigt fyrkantigt. I tre månader har vi suttit framför varsin dator och jobbat. Till slut har barnen följt vår exempel och sitter mest vid varsin skärm. Inte precis så som vi tänkte oss Livet i Landet Mittemot, men vi försöker slappna av i det då vi ser att det bara är för en period. Snart nog har vi ingen TV eller ens el, om vi inte tillverkar den själva genom solcellerna på taket av vårt nya hem. Sedan december har vi jobbat fram vår andra bok och skickat tryckfärdiga filer till tryckeriet i Riga. Vi har satt oss in i den Nya Zeeländska läroplanen och skrivit två egna läroplaner för våra barn. Svarat på all fantastisk respons kring TV-serien vi medverkar i på SVT hemma, skrivit resereportage i Expressen, hanterat media intervjuer och byggt en ny hemsida. Läst lastbilskörkortsteori och tentat av den, lärt oss vokabuläret för Livsmedelsverkets egenkontrollprogram på engelska och studerat e-handeln och distributionsvärlden för böcker i Sverige. Allt detta utan att lyfta på rumpan från skrivbordsstolen för annat än fika och middagar! Livet är fyrkantigt av alla dess skärmar vi glor på, men på intet sätt inrutat.

Vi har vår frihet i tid. Vi har ingen arbetsgivare annat än oss själva och arbetar när vi själva vill. Vilket också kan ge bakslag. De senaste månaderna har vi jobbat gentemot Nya Zeeland med vårt foodtruck-bygge på dagtid och mot Sverige med vårt företag nattetid då svenskarna är vakna. Tvåskift helt enkelt med sköna sommareftermiddagar som rast. Men nu är vi trötta. Dygnsrytmen har blivit knasig med sömn kl 03-kl 11 för oss vuxna…

Den här veckan har varit den första hemskolningsveckan för barnen och oss och vi har försiktigt känt oss lite för. Barnen har ett spännande driv själva och har på eget bevåg suttit med översättning av de första avsnitten av Familjer på Äventyr till engelska. Härligt med direktrespons från våra vänner här när de förstår vad som sägs. Båda barnen har fått brevkompisar hemma i Sverige genom TV-programmet och vad kan vara bättre skrivträning än det? Imorgon kommer de delta i Technology Challenge hos en grannfamilj. Hemskolade barn i området kommer bli en ”klass” hemma hos en av familjerna för en dag. Imorgon antas utmaningen att bygga en flotte stark nog att bära ett av barnen i deras pool! Vilken kreativitet! En studie i hållfasthetslära, fysik, biologi, samarbete och projektplanering.

Just nu ligger vi sex veckor efter vår egen planering och var vi trodde vi skulle befinna oss. Haken sitter just nu fast hos Livsmedelsverket och vi kommer inte vidare – riktigt än. I en hårresande frustration försöker vi småle åt oss själva. Denna ständiga optimism…

Vi är så trötta att vi idag till slut insåg att vi måste ta paus. Våra hjärnor brinner och utbrändhetssymptomen knackar på. Vi behöver åka iväg till vila och bjöd därför in oss själva till tant Ruth över helgen. En fantastisk plats dit vi återkommer när vi behöver tanka ny kraft. ”Ni vet att ni alltid är välkomna” var hennes självklara svar.

Läs mer om tant Ruth här

Wholemeal födde W H O L E M E A L

För femton år sedan drack vi den första koppen kaffe som nygifta backpackers på the Wholemeal Café i Takaka. Där och då fick vi visionen till vår gemensamma framtid. Tio år, ett hus, ett företag och två barn senare knöts vår linjära strävan ihop till en cirkel. Vi kom tillbaka som bagerska och barista till ikonen Wholemeal och jobbade högsäsong hos vår förebild Wayne.

Idag publicerar vi vår svenska hemsida döpt efter detta, för oss, så viktiga café.

Besök oss på www.wholemeal.se - det bästa av två världar

Bakkurser på nätet i Sverige
Resebyrå för Nya Zeelandsfarare

 Försäljning av våra två böcker

Följ oss live i vår foodtruck runt Skattkammarön i Landet Mittemot!

Behind the scenes på the Wholemeal Café

Fånga tillfället!

Ur inledningen på vår nya bok Påtår på andra sidan:

"En brun Toyota Corolla blev vår trogna vän som tog oss runt utmed Nya Zeelands spektakulära kuster. Vi arbetade för mat och husrum hos självförsörjande farmare och tomheten ersattes dag för dag av inspirerande Möten. I februari 2000 drack vi en kopp kaffe på the Wholemeal Café i Golden Bay. Där och då fick vi hela visionen till det som blev vårt svenska företag Englas Skafferi med surdegsbageri och lantcafé. Vi fastnade för Wholemeals förmåga att förmedla livet som en helhet. Där fanns tid och plats för möten – mellan människor, kultur och kvalitativ mat. Vi inspirerades av entreprenörsandan, kreativiteten och det ekologiska tänkandet. Cafélokalen var en ombyggd gammal teater med en flygel på läktaren för söndagspianistens improvisation, meterhöga konstverk på väggarna och ljuvliga dofter direkt från köket. Vid borden satt en fascinerande blandning av slipsklädda affärsmän, stickande tanter och trendiga äventyrare."

fortsättning...

"Vi reste tillbaka till Nya Zeeland med fyra resväskor och varsitt barn i handen. På första dagen köpte vi en bil som vi kunde sova i och under tio veckor arbetade oss runt på farmer för mat och husrum. Precis som vi hade gjort tio år tidigare, men nu tillsammans som familj.

Vi fick återkoppla till drivkraften vi i vår slitenhet trodde vi hade förlorat. Vi fick tillbringa tom tid tillsammans och återupptäcka värdet i varandra. Vårt familjeäventyr gav mersmak och inspirerade till en livsstil där vi som familj har pendlat runt klotet i sex år.

På vår tredje resan fick vi möjlighet att arbeta högsäsong hos vår förebild Wayne på the Wholemeal Café i Takaka. Cirkeln var sluten. Som bagerska och barista har vi nu möjligheten fortsätta pendla mellan våra två hemländer och leva ett liv efter högsäsong i det bästa av två världar. Redan över den första koppen kaffe drömde vi om att en dag leva som familj på Nya Zeeland. Efter oväntade utmaningar, dramatiska äventyr och envist slit kan vi nu unna oss påtår på andra sidan."

Provläs vår nya bok här

Provläs vår nya bok här

Läs mer om vår bok Påtår på andra sidan här

Läs mer om våra bakkurser på nätet här

Hett om öronen

Nu skiner åter solen efter ett häftigt regnoväder. Klimatet på Nya Zeeland passar vårt temperament. Igår hade vi en ljuvlig, riktigt het sommardag vid floden tillsammans med goda vänner. Solskyddskräm på öronen, mycket vatten, frukt och chips för att hålla balansen i kroppen.

I förrgår höll vi oss inomhus då iskalla vindar drev ner temperaturen till 6 grader. Yllefiltar, fårskinnstofflor och fleece drogs fram ur garderoben för att hålla humöret uppe. Med varma koppar te kurade vi skymning uppkrupna i soffan. Vidrigt kallt men det gjorde att vi uppskattade värmen igår desto mer!

I det här landet sitter ingenting fast. Det går inte att planera på det svenska viset ute på en ö mitt i Stilla havet. Det är som att Nya Zeeländarna inte ens försökt... Bara vädret talar sitt tydliga språk. Man tar det som det kommer och hanterar det när det uppstår! Vi tycker det är oerhört befriande och det passar oss som gillar att leva i en ganska dynamisk och föränderlig tillvaro. Vi är obotliga optimister och ständiga entreprenörer - det är så att vi nästan blir trötta på oss själva ibland. Det mesta vi kommer på som vi vill göra har ingen provat tidigare. Men då är Nya Zeeland ett perfekt land för oss att befinna sig i. Jag tror det är därför vi känner oss så hemma här alla fyra. Päronet faller inte långt från äppelträdet som man säger, och barnens kreativitet överträffar inte sällan vår! Här frågar ingen "Varför det?" utan snarare svarar samhället "Varför inte??!" Allt nytt är kul och nya idéer möter nyfikenhet på hur man har tänkt att lösa det. Hos vänner såväl som hos myndigheter.

Just nu jobbar vi på att få våra planer för vår foodtruck att bli godkända hos Livsmedelsverket. Även den mest rigida, konservativa kontrollant ser ett litet nöje i att höra hur vi tänkt förebygga det som han ser som riskfaktorer. Även om han själv inte tror ett dugg på idén och på alla sätt vill påpeka de lagar och regler som han ser som hinder - vilket är hans jobb - läggs det alltid till ett positivt, aldrig ironiskt "... fast jag skulle väldigt gärna vilja se hur ni kommer på ett sätt att lösa det och hur ni kommer runt de hinder jag just har presenterat!"

Just nu slipar vi inte bara på våra nya bänkskivor till caféköket vi vill bygga vårt nya rullande hem. Vi slipar även på ansökningar till Livsmedelsverket för att få tillstånd att göra det vi planerar.

Att skriva ett egenkontrollprogram och få ett godkänt protokoll för sin livsmedelsverksamhet är nästan lika komplicerat här nere som i Sverige. Våra planer har blivit försenade flera veckor och vi krånglar dagligen för att få rätt papper, rätt blanketter, prata med rätt person och förstå lagarna i ämnet. Vi sliter vårt hår, säger fula ord efter att ha lagt på telefonluren, surfar runt efter ytterligare vokabulär för att kunna fråga efter rätt sak och suckar. Högt och irriterat. Att behöva formulera skadedjurskontroll, riskanalys, märkning, spårbarhet och mottagningskontroll på engelska så man låter som man vet vad man pratar om gör inte ansökan lättare. Tack och lov har vi tio års svensk erfarenhet av livsmedelskontroll och möten med Miljökontorets paragrafryttare, så det ska nog gå! Men just nu är det ändå grymt kämpigt att försöka nå så långt.

Det som gör att vi ständigt inspireras att fortsätta är just det positiva bemötande vi hela tiden får. Den sporrande frågan "Hur?" eftersom varje person man möter obotligt förväntar sig att man har ett kreativt svar. Det är härligt att leva i ett nybyggarland där kulturen bygger på att man löser problemen när de uppstår. Där man sällan räds för att prova något nytt. Självklart finns konservativa bakåtsträvare även här - de utgör ett nödvändigt ankare och är ett måste för att ett samhälle ska kunna behålla sin stabilitet och struktur. Om alla vore som oss skulle inget samhälle fungera, hahaha! Det skulle spreta åt alla håll och falla ihop till en oformlig klump! Men procentantalet av kreativa entreprenörer är högt här och det gör oss så gott!

Heja heja! Vi är närmre nu än förut. Snart rullar vi - det omöjliga tar bara lite längre tid!