Jordbävning?

Andra kvällen i vårt nya hem. Havet brusar bakom tallskogen, eller kanske är de långa barren som viner i vinden. Kvällen är stilla, grannarna är tysta och barnen sover med djupa andetag. Den enda belysningen kommer från dataskärmen, vi har fortfarande inte gjort oss hemma stadda med kvällsbelysning och praktiska rutiner. Jag stängde just fönstret i sovrummet efter att jag insett vilken svärm myggor som fläckade innertaket. Orutinerat…. Taklampan tänd och fönstret öppet efter skymning. Nu fläckas taket av myggmos istället. Tur att vi ända hade tänkt måla om det…

Det är mycket man ska förstå när man flyttar in i en husbil av denna kalibern. Solcellerna på taket och vilken el de faktiskt ger har varit största huvudbryet idag. Kylen går på 12V som drivs av solcellerna, men hur är det med lamporna och köksfläkten nu när vi är inkopplade med 220V er på en campingplats? Kopplas de automatiskt om så vi kan använda dem obegränsat eller var det någon switch vi skulle ändra på då? Duschen var precis lika skön som vi hoppades, kökskranen fantastisk, gasspisen fungerade att laga middag på och dubbelsängen var grymt skön. Viktiga vardagsting som är underbart om de liksom bara kan fungera.

Vi befinner oss just nu utanför Christchurch, den stad på Nya Zeeland som varit oerhört drabbat av jordbävningar de senaste åren. I morse strax efter att vi vaknat blev jag lätt skrämd när husbilen plötsligt vibrerade kraftigt under några sekunder, för att återupprepas någon halv minut senare. Till och med barnen sa vid frukosten ”Kände ni att det var som en jordbävning i morse?”

Ola hade gått upp före mig och jag drog mig kvar i den sköna sängen. Jag trodde han höll på med frukosten när det började skaka. Efter ett tag insåg jag att Ola stod i duschen och att han satt av vattnet varje gång det vibrerade. När husbilen skakade guppade jag upp och ner i sängen, men snart guppade jag av mitt eget skratt. Jag insåg att vibrationerna kom från min mans intvålning under armarna i duschen! På husbilsvis, för att spara vatten, satte han av kranen vid varje intvålning och bilens mjuka fjädring gungade hela bilen fram och tillbaka av hans idoga tvagning! Ljud, rörelser, funktioner och vardagens handhavande i husbilen är allt helt nya för oss och vi kommer nog få oss många goda skratt innan vi känner oss helt hemma.

Vi sitter just nu med den sista korrekturläsningen inför tryck av vår bok "Påtår på andra sidan".
Precis så känns det. Efter femton år av hårt arbete för att förverkliga vår dröm kan vi äntligen börja slappna av. Det ska bli spännande att få dela med oss av våra erfarenheter längs vägen till ett förverkligande. Både på SVT1 och i vår nya bok.

Det gick. Allt går! Det omöjligt tar bara lite längre tid. Bokens underrubrik lyder "Den första koppen kaffe, drömmen och förverkligandet" Tänk att en kopp kaffe för femton år sedan på ett litet café på Nya Zeeland kunde förvandla hela vårt liv!

Imorgon ska vi ge oss på konsttycket att köra denna farkost. Sakta men säkert ta oss ner mot vårt hus i Oamaru och parkera under några veckor på farmen. På Nya Zeeland städar man ett hus när man flyttar in, i stället för innan man flyttar ut. Samma princip gällde tydligen för husbilen, även om säljaren tyckte att han överlämnade den ”spit and span”, skinande ren. Fettavlagringar runt spisen, ingrodda hörn, spindelväv och hundhår på soffkuddarna ser vi fram emot att skrubba bort och istället flytta in med vår egen lukt. Svenskar är nog överlag oerhört ordningsamma och renliga - många Nya Zeeländare gett den responsen om våra landsmän. Något som oftast är en uppskattad egenskap, men som i fall som detta ofta ger en merjobb. Ibland önskar man att man kunde vara lite mer befriad från renlighetstankar och njuta skit i hörnen, men samtidigt kan vi nu glädjas över att vi inte behöver flyttstäda det hyrda farmhuset vi flyttar ur. Huset är renare en dag mitt i vardagen hos oss än det var när vi flyttade in, så vi ligger plus. Skönt!

På ett sätt är det väldigt tillfredsställande att rengöra och boa in sig i sitt nya hem. Man hinner liksom med att göra flytten i själen innan man rent faktiskt gör det. De få dagar vi nu inledningsvis tillbringar i husbilen är på högst tillfälligt vis. Vi tog bara med campingporslinet, lite ihoprafsade kläder och tandborsten för några få övernattningar innan vi kommer ner till Oamaru och våra prylar som vi kan börja inreda med på riktigt.