Idag hittade jag den
här texten i datorn som både Ola och jag trodde vi hade lagt upp på bloggen,
men så var det tydligen inte. Den är för bra för att inte publicera, men är
alltså skriven för några veckor sedan när vi fortfarande bodde i den lilla
unit:en bredvid restaurangen. Arbetsdagen är ju likadan idag så den enda
skillnaden i texten är nog egentligen bara resvägen till och från skolan.
Jag, Ingrid, tyckte
idén med att beskriva en typisk arbetsdag var kul och ska försöka göra detsamma
utifrån bagerskans perspektiv. Texten nedan har Ola medvetet skrivit väldigt
detaljrik - den är nog rolig för våra
mammor att läsa i alla fall!
Håll till godo och kommentera gärna om ni orkade läsa hela!
Hur ska man beskriva allt vi är med om? Så mycket handlar ju
om rena vardagssaker. Samtidigt skiljer sig våra vardagssaker lite från de
vardagssaker vi bruka hålla på med i Lännäs. Ok, jag; Ola, gör ett försök att
beskriva en vanlig arbetsvardag för mig här på NZ:
Strax före halv åtta ringer väckarklockan för att mana till
ytterligare en dag i det förunderliga landet på andra sidan jorden. En dag som
börjar medan er dag slutar. 12 timmars tidsskillnad gör ju att vi äter frukost
när det är läggdags för barn i Sverige.
Min morgonrutin består i att väcka barnen, börja ordna
lunchlåda åt dem medan de försöker få upp ögonlocken. Efter lite tjat brukar
bägge sitta iklädda skoluniform inmundigandes frukost. Alvin håller fast vid
havregrynsgröt (även om både han och jag saknar lingonsylt) toppad med
färsk frukt, typ äpple, banan, kiwi och mandarin. Engla och Ingrid håller sig
till yoghurt utspädd med mjölk, egenrostad musli och nämnda frukt. Att vi
späder ut med mjölk är ren snålhet då yoghurten kostar närmare 45 kr litern.
För att vara ett ”dairy country” så är förädlade mjölkprodukter såsom ost och
yoghurt väldigt dyra. Mjölken är däremot billigare än i Sverige.
I alla fall, framåt halv nio brukar vi packa ihop oss och
åka till skolan. Barnen har rätt till skolbuss, men den går så orimligt tidigt
så än så länge har vi inte utnyttjat det på morgonen. Vi får se hur det blir i
nya huset. Därför lyxar vi och jag kör dem till skolan varje morgon.
Det är ca 12 km till skolan, varav 7 åks på Seven Mile Road,
en väg som är just sju mile lång och helt spikrak hela vägen. Strax innan den
slutar svänger vi in på lika raka Papakaio Road och tutar till Alvins
klasskamrater Thomas och Deborah som väntar på bussen (som efter över en timmes
snirklandes på alla dessa spikraka vägar kommer fram till Papakaio Rd) och
vinkar till alla kossor med röda, gula, rosa, blåa och grönmålade rumpor.
Färgerna indikerar vilken vecka de förväntades kalva här under våren.
Väl framme vid Papakaio School släpper jag av mina blågula
barn som glada beblandar sig med alla andra lika blågula barn på skolgården.
Innan jag svänger iväg från skolområdet ser jag hur Alvin försvinner in i sitt
klassrum där han förväntas hänga upp sin väska, lägga sin Reading Folder i
avsedd back, ta en bläckpenna, sin skoluniformssolhatt samt en stol och leta på
sin plats för dagen. Hans fröken, Mrs Halvorsen, lägger varje dag ut barnens
Place Mat (en plastad A4 med barnens bild och persondata på. Allt skrivet av
barnen - förstås.) på olika platser bland de fyra bänk-öarna i klassrummet. Vid
sin Place Mat ska han lägga pennan och ställa sin stol och hänga upp sin
solhatt på stolen så allt är förberett när det sen ringer in. Därefter springer
han ut och leker, men då har jag redan kört upp på Seven Mile Rd igen.
Väl tillbaka hemma strax efter nio brukar jag diska upp,
dammsuga eller vad för hushållsarbete som behövs göras. Vardagar börjar jag
hittills inte förrän 10, vilket varit bra ur ett rent praktiskt perspektiv. Det
är ju inte mer än 50 meter från den Unit vi hyrt till restaurangen, så jag
behöver ju inte gå förrän typ tio i tio för att hinna prata med Ingrid (hon
började redan klockan sju och har ofta just fått sitt fm-kaffe) samt logga in i
kassasystemet innan tio.
Därefter följer en rad förberedelser; vi serverar
färskpressad juice, därför behöver det finnas ca 10 liter skalade apelsiner och
5 liter äpplen. Om inte någon ”kitchen hand” har skalat apelsinerna brukar jag
göra det. Till bärsmoothies använder vi glass, så det behöver förskopas ca 50
kulor glass och läggas på bakplåtspapper och ställas tillbaka in i frysen.
Samma sak här, om det inte är gjort gör jag det. Bären behöver också tas ut
från kylen, samt flytta en bytta bär från frysen till kylen för upptining.
Sen gör jag oftast en översyn av kaffemaskinen; fyller på
kaffebönor, socker, mjölk (det går åt ca 20-40 liter mjölk om dan) och rengör
alla ytor runt maskinen. Just renlighet är otroligt petigt med, så man kan
knappast torka rent för ofta. Första timmens smuts ska alltså bara bort!
Samma renlighet gäller i alla andra avseenden också. Varje
morgon torkas alla bord oavsett om det behövs eller inte med vidundermedlet
”Spray and Wipe”. Namnet säger allt :P
På Riverstone Kitchen erbjuder vi bordservering. Det innebär
en massa saker. Jag ska försöka nämna saker i den ordning det sker. Jag är
fullt medveten om att det är rätt knepigt att hålla alla detaljerna i huvudet,
men det sätter sig efter att man gjort bort sig några gånger, jag lovar!
Ok, när kunden kommer hälsas de välkomna vid dörren av
närmast lediga servitör med följdfrågan om de bokat bord?
I mån av plats (det är rätt ofta som folk får vända i dörren
under helgerna för att det inte finns plats. Vid halv 12 kan svaret bli ”Första
lediga bord är kl 3”) eller bokning leder vi därefter kunden till bordet.
Om kunden bokat har vi alltid dukat bordet innan med
bestick och glas, salt och pepparkar samt ett engångs kartongunderlägg för
vattenflaska. När kunden satt sig hämtar jag vatten och delar ut menyer – mat,
kaffe, öl och vinmeny. Dessutom erbjuder vi kunden ”The Chefs Tasting Menu” för
NZ$ 80 som är en femrätters tvåtimmarslunch med vin. Förvånande många kunder
nappar på detta erbjudande.
Sen
kommer den inövade frasen: ”We do have some specials today that is not on the
menu. Would you like me to guide you through them?”
Här får jag helt snällt läsa kunden och se om jag bara ska ta
alla specials snabbt eller göra en mer utförlig beskrivning av varje rätt, hur
den serveras och vad den i detalj innehåller. De flesta kunder väljer det
senare alternativet:
”Today we
have some fresh Marlborough Green Lip Mussles steamed in their shells with
coconut cream, garlic and chili. Comes topped with freshly cut coriander for $18.
The fish
for our Fish and Chips is Blue Cod.
Todays Soup
is a warming Tomato Safforon Soup with Chickpeas and Sole, served with
Sourdough Bread – a really hearty meal a rough day like this!
Our
Whitebait is deepfried – not patties – served with Champ Mash, Sallad Greens
with Herb oil and Chiabatta for $22.
Then we
have Roast Free Range Chicken served with sauted New Season Potatoes, Asian
Greens and Buffalo Yoghurt, also $22.
Last but
not least we offer Mount Harris Venison served on a bed of Couscous seasoned
with Currants and Rosted Almonds, Pomegranade Molasses and Buffalo Boccachini
for $28.
[andetag]
And among
the desserts we have a Ginger Pear Tart that comes served with our own vanilla
ice cream.”
När kunden sen beställer knappar man in beställningen på sin
handdator och snart knattrar genom teknikens under skrivaren i köket och den
bakom mig och meddelar vad som beställts. Köket får reda på att kunden med
bordsposition 4 vid bord nummer 21 har beställt ”Roast Duck Sallad with a side
of hand cut chips”, och jag att han/hon (det behöver jag hålla koll på) önskar
Nya Zeelands nationalkaffedryck; en Flat White.
Man kan likna en Flat White vid en cafe latte ”with less
head” serverad i en liten cappucinokopp, ca 150 ml.
Men variationerna är stora. En Flattie kan beställas i Tulip
(en mindre kopp), i Cappucino kopp (större kopp) och som Tall (med nästan
dubbelt så mycket mjölk, i stort 350 ml latteglas). En del vill ha tredubbel
shot kaffe i en Tulip (jättestarkt) medan andra en kvarts (!) shot i en Cappucino
kopp, eller som idag en halv shot i ett latteglas (vilket i min mun smakar
mjölk med antydan av kaffe).
Allt kaffe görs individuellt och som ni förstår innebär mitt
jobb att fullständigt nörda in på kundernas specifika begäran och leverera det
så snabbt som möjligt.
Nu kan jag inte bara börja göra kaffet direkt, utan måste
kolla om det ska timas med någon efterrätt eller av annan anledning ska ställas
”on hold”. Själv vill jag ju ha mitt kaffe till kakan, inte samtidigt som
kycklingen. Ofta står det på skrivarlappen, men det är min uppgift att ha koll
så servitriserna ej missat detta vid beställningen.
När kaffet är klart ställer jag det på bardisken och ropar
”Coffee to go, please!” med lagom hög och genomträngande stämma och hoppas att
det finns nån servitris ledig som kan bära ut mitt lilla mästerverk till
kunden.
Men jag är inte bara Barista, jag är Bartender, Servitör och
Kassapersonal också! Så under dagen ser man mig leda kunder till deras
beställda bord, blanda Mixed Berry Smoothies, mixa allehanda drinkar, ta fram
och förbereda vin, öl och cider med rätt sorts glas (det finns totalt 14
olika sorts glas), ta betalt i kassan (en datorbaserad sk POS-kassa till vilken
alla handdatorer, skrivare och två skärmar är kopplade), polera nydiskade glas
(baren har en egen diskmaskin för alla glas som jag är ansvarig för att den
fylls och töms), fylla på vattenflaskor, och göra Spiders:
Spiders är en lika populär som knasig dryck ni kan
prova att göra hemma, tänk Coca Cola Float a la down under:
1. Lägg
en kula vaniljglass i ett högt rakt glas.
2. Häll
lite outspädd hallonsaft på glassen.
3. Slå
nu över ca 50 ml av nån kolsyrad dryck, t.ex. cola eller sprite, så ett
kraftigt skum bildas.
4. Vänta
tills skummet stillat sig och häll försiktigt på resten av drycken så skumpelaren
reser sig upp ur glaset ca 3 cm.
5. Servera
med sked och grovt sugrör.
6. Enjoy!
Totalt är vi 5-8 personer som jobbar i fronten, varar 3-5 är
ren serveringspersonal som tar beställningar, serverar och dukar av. Allt annat
förväntas jag och en till klara av. Nu gör vi inte alltid det, men då det nya
zeeländska sättet att jobba innebär att alla hjälper alla, så är jag upptagen
med att torka disk eller presentera dagens specialmeny för en kund kan en av
serveringstjejerna ta betalt i kassan eller plocka fram en särskild vinsort.
Arbetsmässigt är bordsplacering både krävande och
arbetsintensivt. När beställningen är gjord behöver man duka om bordet utifrån
vad kunden beställt. Vid soppa ska t.ex. kniv och gaffel ersättas med sked. Har
de beställt kaffe ska de få en sockerskål med lagom blandning av hugget rå- och
bitsocker. Har de ej bokat bord är bordet ej fördukat varför vi behöver hämta
servetter, bestick, salt och pepparkar innan maten serveras. Inga bestick får
bäras med händerna, utan ska läggas på särkilt avsett dukbeklätt fat och sen
bäras till kunden. Detta gäller om så 3-åringen tappar sin sked på golvet för
23:e gången.
Sen serveras i tur och ordning dryck och mat. Har jag som
barista/bartender inte fått fram drycken före maten blir det ajabaja och
”Drinks to go! RUSH!”. Om kunden beställt efterrätt ska bordet dukas av, dukas
om med nya bestick och eventuella extra tallrikar i god tid innan efterrätten
serveras. När kunden slutligen gått för att betala ska bordet slutligen torkas
och alla stolar placeras lagom långt inskjutna som markering åt alla att bordet
är klart för nästa kund.
Restaurangen är uppdelad i tre sektioner; restaurangen
rymmer 62 personer, Function room 36 personer, samt the Deck mellan 42 och 58
personer. En fullbokad dag serverar vi således 2x130 personer mellan 11-15.
Därtill Morning Tea från kl 9, diverse Take Aways och Afternoon Tea fram till
17.00 när restaurangen stänger för en timme före Evening Service mellan 18 och
23…ish.
När min arbetsdag närmar sig sitt slut vid 17-snåret skall
allting rengöras, torkas av, städas, diskas, poleras, fyllas på, torkas av
igen, sköljas och ställas undan.
På mig åligger att minutiöst rengöra kaffemaskinen och dess
kringytor. Kaffe ska fyllas på, tillika mjölk, soyamjölk, socker, kanel, kakao,
chokladsås och alla tio tesorter, samt porslin. Mjölkkylen behöver torkas ur,
liksom alla hyllor och skåpsdörrar, väggar och tak nära kaffemaskinen ska
våttorkas från spill, stänk och annan smuts. Sist av allt bär jag ut den stora
15 liters hinken med kaffevatten. Avloppsrören vid kaffemaskinen är för trånga,
så om kaffevattnet från maskinen skulle ledas ut där skulle det sätta igen
röret på nolltid, därav hinken. Den ska tömmas ”bakom gasflaskorna”, dvs i ett
stenparti där det naturligt filtreras ner i grundvattnet…
Mellan 17 och 18 håller alltså restaurangen stängt för att
man ska hinna duka inför kvällens middagsbeställningar, samt att personalen
(bara vi i fronten, inte köket) ska hinna sitta ner för första gången på dagen
och äta Staff Tea (på NZ säger man Tea fast man menar Dinner). Köket serverar
vanligtvis något från menyn. Idag blev det Mount Harrison Venison på ovannämnda
bädd av kryddad couscous.
Av någon, för mig som svensk, outgrundlig anledning
förväntas personalen inte ta någon rast under dagen. Man ska jobba stenhårt
från 9 till halv sex och därefter äta mat i lugn och ro innan man går på
kvällsskiftet som varar mellan 18 och 23..24…00.30. Man blir inte tjock av
sådana arbetsdagar! I kontraktet står att vi har rätt till två 15 min pauser
under dagen, samt obetald lunchrast på 30 min, men det är verkligen ingen av
personalen i fronten som tar. Som svensk tycker man ju att man kunde organisera
upp det så alla fick rast. Jag orkar ungefär till tre, sen blir jag alldeles
snurrig och brukar kunna gå undan 10 min för att dricka en kopp kaffe och ta
mig en macka.
Men så ser jag den NZ sidan av saken, som idag när det var
helt fullbokat, ja då fick jag trycka i mig min macka medan jag färskpressade
apelsiner till juice, mixade Iced Chocolate och svalde det sista medan jag
blandade en Iced Coffee. Inte kan jag lämna mitt arbetslag i sticket och säga
”Hör ni, jag tar rast nu. Är tillbaka om 10 minuter, ok?” We’re a team!
Staff Tea är även ett tillfälle att prova nya vinsorter,
småprata om dagen eller bara dela lite vardag, Det är rätt lyxigt att få
restaurangens fina mat serverad som tack för väl utfört arbete!
Eller som en av mina kollegor sa: ”We won - again!”
De av oss som inte ska jobba kvällen brukar sitta med en
stund innan vi tackar för oss. Vill man får man gärna ta med sig maten i en
Doggy Bag, vilket onekligen är praktiskt om man har familj och vill äta middag
hemma med dem. Ingrids middag med majsplättar fick häromdagen ett tillskott av
Roast Duck Sallad.