Detta underbara land har mottagit familjen Hoelstad med öppna armar. En klarblå himmel, strålande sol, varma vindar och leende människor. Som vi har längtat tillbaka sedan vi var här för tio år sedan - vi var ganska nervösa att landet förskönats för mycket i våra huvuden! Men tänka sig - vi är till och med överraskade av allt positivt vi möter.
Vi har landat i miljonstaden Auckland och bor på ett superbra lägenhetshotell. Vi landade i fredags efter en utmanande 40-timmars resa och har nu börjat vänja oss vid att allting är uppochner. Barnen skrattar mycket åt att uppåt är neråt och tvärtom - vi hänger ju uppochner på
jordklotets undersida när vi går omkring här. Natt blev dag och vinter blev sommar.
Superunderställ och fleecetröjor blev shorts. Vi hoppar i sandalerna och kliver ut i sommaren. Utan att driva café. Fantastiskt efter sex intensiva cafésomrar i Lännäs.
Resan började i onsdags med panikmorgon i Lännäs och en akututryckning av rörmokaren pga av en pajjad vattenpump och rykande hett, brunt vatten ur kallvattenkranen. Vidare var vår flight till London inställd, upptäckte vi när vi äntligen nådde Arlanda. Då var vi inte långt till gråten.
December och början av januari har inneburit mest olyckor och sjukdomar för oss i familjen, så dessa sista motgångar var nästan mer än vi kunde bära.
Men till London kom vi, efter panik hos Engla över bultande bihålor. Ingen rolig flygdebut för hennes del. Ångest hos föräldrarna över att barnet skulle gråta sig genom de 30 återstående timmarna till Nya Zeeland. Men ett apotek i London gav skrikrosa medicin som Engla snällt tog och all värk försvann! (vi valde att inte undra var den innehöll...) 11-timmars flighten till Hong Kong gick bra, och svininfluensahysterin där borta var komisk. HongKong-bor med munskydd och feberkontroller över hela flygplatsen gjorde timmarna där nästan filmiskt komisk. Vi kunde dock säkert vandra omkring som "räddade" svenskar efter genomgången massvaccinering.
Mera flygplansmat i små lådor och påsar intogs för att fördriva de sista 10 timmarna mellan HongKong och Auckland, Nya Zeeland. Krumma gjorde vi oss också för att på olika akrobatiska vis försöka få lite sömn i flygplansstolarna. Varsin skärm med filmer, spel och annan underhållning via fjärrkontroll underlättade också för småbarnsföräldrarna som skulle hålla två barn stillasittande och samtidigt nöjda.
Att så landa på Nya Zeeland var stort. Dofterna, vindarna, kullarna, fåren, dialekten, ljuset - allt var där!
I detta läge som småbarnsfamilj var vi glada över att förutseende ha bokat hotellrum. Det som på nätet såg ut att vara ett superbra val av lägenhetshotell visade sig överträffa även de vildaste önskningar. Ett i stort sett ouppackat kök med glänsande maskiner och utensilier, skinande
badrum med tvättmaskin och torktumlare, två vita vackra sovrum med ljuvliga sängar, en
himmelsk soffa vid en plattskärm åså en balkong med glasräcke på 15:e våningen med utsikt över Aucklands innerstad och hamnen, havet och kullarna. Helt makalös service och en fantastisk möjlighet att bara få vara trött, nyresen familj med tio veckor av äventyr framför.
På första försöket hittade vi vår bil, som vi ska få ta över imorgon. En ljuvlig van som vi kan sova i och resa runt landskapet i. En stor satsning, men vi tror den kommer bli en trogen följeslagare som kommer göra vår resa! Det känns bra att ha ett litet "bo" när allt annat kommer vara så
förändeligt - framförallt ur barnens perspektiv.
Vi har nu, under 4 dagar i Auckland fixat det praktiska med Internetuppkoppling, mobilnummer och så bilen. I morgon bär det av till en färja som tar oss ut på paradisön Waiheke strax utanför
Auckland. Vi ska övernatta två nätter där hos vänner till Olas kusin Tindra, och sedan luffa oss söderut för att nå vår drömfarm på norra delen av Sydön.
Nu skrev jag, trots mitt beslut att låta bli, i alla fall vad vi skulle göra. Vi har hårt försökt att sluta
berätta för barnen vad vi "ska göra". För bara under dessa fyra dagar har vi måst ändra oss tusen
gånger. På resande fot kan man lägga ner att planera - vi håller på att lära oss att släppa kontrollen
och bara följa med. Detta kommer bli en resa för oss på många plan - vad kul att ni vill följa oss.
Lämna mer än gärna en kommentar så vi hittar lite spår efter er som läser det vi skriver. Av två
anledningar: ett tecken hemifrån i främmande land är ovärderligt (det vet ni som har varit iväg
långt borta från nära och kära) samt då vet vi vilka vi skriver till. Det är alltid så härligt att ha
ansikten framför sig när man berättar och beskriver. Det är så mycket lättare och roligare än att
skriva ut i tomma luften! :)
Nu kallar väskorna - imorgon bitti ska de vara packade för nya äventyr.
Allt gott hälsar
Ola & Ingrid, Engla & Alvin
(genom Ingrid)
