Vardagsbestyr; att mata Poppy

Mitt över vägen utanför vårt hus bor grisen Poppy i en stor hage tillsammans med några fredliga får. Man kan tro att hon är en hund, för hon kommer gladeligen rusande varje gång vi går till stängslet och ropar hennes namn. Hon slukar allt vi slänger i vår komposthink och man förstår precis vart uttrycket "Du äter som en gris!" kommer ifrån. Och hon gillar skarpt att bli kliad bakom örat - ett riktigt charmtroll!

"Först så ser vi åt höger..."

"...sen så ser vi åt vänster..."

"... sen så ser vi åt höger igen..."

 

" ... och är det klart får vi gå över!"
(Inte helt enkelt att lära om nu när det är vänstertrafik...)



"Poppy!"

"Poooppyyy!!!"

Lite bilder: Julhelgen 24-27 december

Förmiddagsfika på terassen på julafton



Vår stolthet & stämningsskapare!
En trefot med julgransgirlang i plast från IKEA,
julgransljus egenimport Rusta,
blåsinstrument i guld från Röda korset på Nygatan i Örebro
& farmors hänghjärtan med våra namn på.
Med paket från varandra samt nära & kära i Sverige under
och en gul pappersstjärna i toppen kunde det inte bli mer komplett!

Förväntan var stor!

"Åååh, Pet Shop!"



Wow, PlayMo-riddare!



Nämen...

... tomten på roddbåtsutflykt!

Christmas-lunch hos våra goa vänner Paul & Vonda

... utomhus på deras härliga veranda i paradisträdgården

Engla sprang rakt ner för att kolla till
guldfiskarna i fontän-dammen

"My house is a mess... but you should see my garden"
(Måste säga att vi tycker Vonda har kontroll på båda...)

Ola fick den stora äran

Barnen högg in på en av julklapparna hemifrån;
FaceBox från mormor & morfar

Alvin vinkar God Jul till förbipasserande
Vårt hus i bakgrunden

Ingrids första födelsedagsjordgubbstårta på annandagen!
Gjord med traditionell NZ marängbaserad Pavlova som bas.





Julaftonsshopping i stråhatt

Vi smygfotade bakom varuhyllorna. Layed-back var ordet.

Lite bilder: Vardag i Takaka 18-23 december

Frälsningsunderhållning i parken

Vår arbetsplats



Första kafferasten för bagerskan på the Wholemeal Café

Skateboardkille

...  och inlinestjej!

Kvällshäng på gräsmattan

En "okänd" välgörare
med smala armar på andra sidan planket strax före jul



Lite bilder: Äntligen över på Sydön 17 december

Efter en makaber bilfärje-överfart på tre timmar där varannan vuxen flitigt använde sjösjukepåse efter påse och vartanda barn var sjösjukt, var vi oändligt glada att åter ha fast mark under fötterna. Tjugo minuter efter att vi lämnat hamnen i Wellington var hälften av passagerarna utslagna, och personalen sprang runt med sopsäckar och var själv mer eller mindre gröna i ansiktet! Stackars Alvin som redan var nere under isen efter en veckas hosta var riktigt dålig, till och med Engla som aldrig visat tendenser på varken åksjuka, sjöjsuka eller bergodalbanesjuka var utslagen.

Fascinerande vilka krafter man ändå som förälder lyckas frammana i en situation som denna. Själva var vi ganska darriga och rentav ljusgröna efter en sömnlös vecka... 
Tur att vi har så många goda erfarenheter av överfarter mellan öarna i ryggen med strålande solsken, blankt azurblått vatten och smidig, glassig segling så vi inte blev helt avtända! Tolv timmars resa tillryggalade vi den dagen, vi bestämde oss för att bara köra - vi ville bara FRAM till byn Takaka och vårt hus som väntade! Tacksamheten var oändlig när vi kom fram och vi sov som små barn - helt klubbade :)

En vanlig syn.
Så fort vi stannar till för att rasta drar barnen upp skjutdörren och springer rakt ut i friheten.
Här plockar Engla blommor i Nelson.

Barnens foton då vi körde snirkelvägarna från Motueka över Takaka Hill 

Äntligen Takaka Valley - vårt hem de närmaste månaderna!

Lite bilder: Resan söderut nerför Nordön 12-16 december

Påfyllning med Domedagsberget från Sagan om Ringen i bakgrunden



Påfyllning i sommarhagen

Konserverad bläckfisk på Te Papa museet i Wellington

Långa armar på vissa...

... och långt släp på andra!

 

Det blir inte alltid som vi har tänkt oss.
Detta satt passande på kylskåpsdörren hos den räddande familjen som hjälpte oss ur vår host- & bilhaveri-misär. Det talade extra starkt till oss när vi, ovanpå allt annat elände, förstod att överfärden till Sydön med färjan dagen därpå lovade stormig överfart och byn som var målet med resan haft det största skyfallet på 100 år så vägar, hus och boskap spolats bort av ler-floder.
Vi människor är små på jorden!

Phil & Mary Claire i Wellington förstod precis vad vi som resande småbarnsfamilj
stod mitt uppe i och gav oss allt det bästa av vad de hade. Engla fick vara med
och klä granen, Phil lagade gourmetmat, Mary Claire hade bäddat med
prassliga lakan. Barnkanalen rullade för en sjuk, hostig, tröstad Alvin & trådlöst
Internet tillät oss vuxna att reda ut en massa praktiskt.
Välsignade medmänniskor!