Delfiner!

Oj, oj, oj! En flock på 60 delfiner. Den största flock som till och med vår kapten någonsin har sett.

Vilken upplevelse att få möta dessa fantastiska djur. Vilken lekfullhet och vilken närvaro. Och vilka fantastiskt glada djur. Alla vi som var med på den seglande catamaranen (klicka) blev som fnittriga barn när delfinerna dök upp och hoppade och lekte runt vår segelbåt. Jag låg på mage på däck för att försöka fånga dem så nära som möjligt med kameran, när en delfin dök upp precis under båten och simmade framför mig. Upp till ytan för att hämta luft, som de gör regelbundet åså PLASK! Lekfullt och med flit lyfte den stjärtfenan extra högt och stänkte ner hela mig när den dök åter ner under ytan! Vår kapten var väldigt kunnig och kunde läsa djuren som sina vänner. Det märktes tydligt att delfinerna uppskattade vårt besök och hade positiva erfarenheter av tidigare besökare. I Bay of Island pågår omfattande maritima projekt för att bevara delfinerna i sin naturliga miljö och det är alltid på djurens villkor vi människor får tillgång till ett möte ute i det fria med dem. Vi hade ingen garanti för att få se delfiner idag med vår båtutfärd, och är därför extra tacksamma att få dela denna upplevelse med våra barn. Det var ett av de få önskemål barnen verkligen kunde uttrycka inför resan redan på hemmaplan; att få se delfiner.

Med en liten gummibåt kördes vi från den stora catamaranen in till stranden på en paradisö för lunch och snorkling. Vit sand, turkost klart vatten, oranga badmuffar och blå skorklar. Seglatsen hem blev ganska gungig då brisen ökade en aning. Det gungar fortfarande för oss vuxna tre timmar efter landstigning. Valuta för pengarna genom förlängd seglats kanske? Vi försöker njuta minnet av sjön trots att det gungar som om vi blivit riktigt runda under fötterna av lokalt vin… men mest känns det besvärligt att undra om man blivit helt rubbad i balanssinnet efter denna dagsutfykt. Angenäma bekymmer.

Kvällen är varm och vi har just njutit kvällsmat. En lånad stekpanna till stekta ägg på rostad macka. Solmogen avokado, rumstempererad brieost, italiensk salami, frasig sallad, kvist-tomater, färsk majskolv och en slatt vin (kanske var det den slatten i alla fall? Nä, det var bara några cm kvar i flaskan idag…) Vi hade lust att riktigt lyxa på sånt vi får vänta på att äta igen. Vattenmelon på det och snart en kopp kaffe.

När vi lyxar äter vi gott. Vår tes är att eftersom man ändå måste äta kan man ju göra det lite lyxigt och på så sätt skapa en god känsla hela dagen. Barnen uppskattar det också, och det är riktigt roligt att ta med dem på restaurang eller café. De är hårt trimmade ;) Vi bor gärna i tält eller jobbar för mat och husrum en extra dag för att få njuta en extra lyxig cheesecake med en god espresso.
Alla har vi lite svårt att välja, speciellt på café när vi ska fika kaka och kaffe och det finns så mycket som frestar. Numera brukar vi välja varsin kaka i glasdisken och vid bordet börjar så byteshandel mellan kak-tallrikarna. Alla brukar vilja smaka allting och på så sätt blir upplevelsen så ännu mycket större. Det är tur att man har en familj så man inte går miste om någon godbit. (Men hjälp vad det gungar!)

Nu väntar en kvällspromenad/kvällsdisk/kvällslek och sen fyra härliga kvällsduschar, en till oss var. Tänk att man börjat gradera tillvaron efter hur skön duschen är eller inte. Man kan i sanning ha många åsikter om dito. Det här var ett bra ställe; camping precis vid vattnet med kajaker, frys, tvättmaskin, glasskiosk och – supersköna varma duschar. Fyra nätter fick denna camping ha oss. Rekord tror jag!

PS. Jag, Ingrid, fick förresten min ”ensam stund” på skeppet Tucker Thomson i går kväll. Klicka för att kika. Ljuvlig upplevelse – så fridfull och skön.

Flaggskepp

Jag sitter vid vattenbrynet och det turkosafärgade vattnet kluckar mot stranden. Barnen leker lugna lekar på campingens lekplats och Ola sitter i telefon och informerar sig om de olika båtturerna som erbjuds. Vi vill simma med delfiner och har kommit till Bay of Island, platsen på Nya Zeeland där man har 90 % chans att komma i närkontakt med delfiner på båtturerna. Ett flaggskepp, en catamaran eller en snabb vattentaxibåt - det är frågan. Härliga beslut att ta en varm sommardag efter en lång frukost utanför tältet. Bredvid mig ligger ett gäng kajaker. Ska vi ta en tur med dem innan vi åker in till byn och badar på stranden och äter glass?

Som ni kanske förstår försöker vi krama det sista ur vår efterlängtade semester. Och lyckas faktiskt ganska bra :) De sista dagarna har vi sett kauri träd som beräknas vara 2000 år gamla och mäter 5,22 meter i diameter på stammen. Det största trädet som vi stod under var 50 meter högt! Enorma skapelser. Vi har åkt båtfärja och njutit suberbt fika i ett gammalt båthus. Kokat soppa på gasspisen vid gyllene stränder, trillat in på en maori-skola och sett dem öva de traditionella krigsdanserna med oss som repetitionsåhörare. Vi har plockat snäckar, vunnit glass-strutar, plaskat med tårna i vattnet från båtbryggor, käkat god middag, beundrat ur-skog, träffat flera härliga människor och bara tagit det lugnt.

Det känns som vi är på en annan planet - att om en vecka kliva i vinterkängorna känns fullkomligt absurt. Men väl hemma kommer det nog kännas vant - det är ju det som är verkligheten egentligen. Fast detta är ju också verkligt - eller hur? Tänk att livet kan ha så många sidor. Vi rekommenderar å det varmaste att göra som vi - ta en paus från allting för att komma ihåg vem man är utan allting runtomkring. En paus för att komma tillbaka till visionen som gjorde att man drog igång det där ekorrhjulset. Eller bara komma bort från det som man tror att man måste fast man egentligen inte längre kommer ihåg varför. Om det så bara är för en helg till sommarstugan, en timme ensam med en kopp kaffe på ett café eller genom en resa till långtbortistan. Alla alternativ hjälper oss att hitta tillbaka och, som vi brukar säga, hinna lyssna på sina egna tankar. De kan faktiskt vara ganska givande att lyssna på ;) Just nu säger mig mina tankar att jag kanske ska åka ut med den där kvällsturen på ett flaggskepp ensam... Ett eget minne liksom. Undras vad de andra vill hitta på då.

En tillvaro av möjligheter. Åh, vad det gör en gott!
/Ingrid

Lite bilder från veckan som gått

Engla och den tama vildgeten Miki, som Engla kallade Daisy

(Haurata sheep station)

Ola o Alvin vid en mäktig Waka, en krigskanot, .....   

...och 47 m längre bort slutar den!

(East Cape)

En maorikrigare i en Haka-pose. Den utsträckta tungan betyder bokstavligt visat "Jag äter dig".

Man är inte kaxig inför en sådan bjässe!

(Te Puia, Routorua)

Engla och Alvin "är maorier"

(Te Puia, Routorua)

Alvin och Peter öppnar kokosnöt

(Kings Kids, Auckland)