En baristas vardag

Idag hittade jag den här texten i datorn som både Ola och jag trodde vi hade lagt upp på bloggen, men så var det tydligen inte. Den är för bra för att inte publicera, men är alltså skriven för några veckor sedan när vi fortfarande bodde i den lilla unit:en bredvid restaurangen. Arbetsdagen är ju likadan idag så den enda skillnaden i texten är nog egentligen bara resvägen till och från skolan.

Jag, Ingrid, tyckte idén med att beskriva en typisk arbetsdag var kul och ska försöka göra detsamma utifrån bagerskans perspektiv. Texten nedan har Ola medvetet skrivit väldigt detaljrik  - den är nog rolig för våra mammor att läsa i alla fall!
Håll till godo och kommentera gärna om ni orkade läsa hela!

Hur ska man beskriva allt vi är med om? Så mycket handlar ju om rena vardagssaker. Samtidigt skiljer sig våra vardagssaker lite från de vardagssaker vi bruka hålla på med i Lännäs. Ok, jag; Ola, gör ett försök att beskriva en vanlig arbetsvardag för mig här på NZ:

Strax före halv åtta ringer väckarklockan för att mana till ytterligare en dag i det förunderliga landet på andra sidan jorden. En dag som börjar medan er dag slutar. 12 timmars tidsskillnad gör ju att vi äter frukost när det är läggdags för barn i Sverige.

Min morgonrutin består i att väcka barnen, börja ordna lunchlåda åt dem medan de försöker få upp ögonlocken. Efter lite tjat brukar bägge sitta iklädda skoluniform inmundigandes frukost. Alvin håller fast vid havregrynsgröt (även om  både han och jag saknar lingonsylt) toppad med färsk frukt, typ äpple, banan, kiwi och mandarin. Engla och Ingrid håller sig till yoghurt utspädd med mjölk, egenrostad musli och nämnda frukt. Att vi späder ut med mjölk är ren snålhet då yoghurten kostar närmare 45 kr litern. För att vara ett ”dairy country” så är förädlade mjölkprodukter såsom ost och yoghurt väldigt dyra. Mjölken är däremot billigare än i Sverige.

I alla fall, framåt halv nio brukar vi packa ihop oss och åka till skolan. Barnen har rätt till skolbuss, men den går så orimligt tidigt så än så länge har vi inte utnyttjat det på morgonen. Vi får se hur det blir i nya huset. Därför lyxar vi och jag kör dem till skolan varje morgon.

Det är ca 12 km till skolan, varav 7 åks på Seven Mile Road, en väg som är just sju mile lång och helt spikrak hela vägen. Strax innan den slutar svänger vi in på lika raka Papakaio Road och tutar till Alvins klasskamrater Thomas och Deborah som väntar på bussen (som efter över en timmes snirklandes på alla dessa spikraka vägar kommer fram till Papakaio Rd) och vinkar till alla kossor med röda, gula, rosa, blåa och grönmålade rumpor. Färgerna indikerar vilken vecka de förväntades kalva här under våren.

Väl framme vid Papakaio School släpper jag av mina blågula barn som glada beblandar sig med alla andra lika blågula barn på skolgården. Innan jag svänger iväg från skolområdet ser jag hur Alvin försvinner in i sitt klassrum där han förväntas hänga upp sin väska, lägga sin Reading Folder i avsedd back, ta en bläckpenna, sin skoluniformssolhatt samt en stol och leta på sin plats för dagen. Hans fröken, Mrs Halvorsen, lägger varje dag ut barnens Place Mat (en plastad A4 med barnens bild och persondata på. Allt skrivet av barnen - förstås.) på olika platser bland de fyra bänk-öarna i klassrummet. Vid sin Place Mat ska han lägga pennan och ställa sin stol och hänga upp sin solhatt på stolen så allt är förberett när det sen ringer in. Därefter springer han ut och leker, men då har jag redan kört upp på Seven Mile Rd igen.

Väl tillbaka hemma strax efter nio brukar jag diska upp, dammsuga eller vad för hushållsarbete som behövs göras. Vardagar börjar jag hittills inte förrän 10, vilket varit bra ur ett rent praktiskt perspektiv. Det är ju inte mer än 50 meter från den Unit vi hyrt till restaurangen, så jag behöver ju inte gå förrän typ tio i tio för att hinna prata med Ingrid (hon började redan klockan sju och har ofta just fått sitt fm-kaffe) samt logga in i kassasystemet innan tio.

Därefter följer en rad förberedelser; vi serverar färskpressad juice, därför behöver det finnas ca 10 liter skalade apelsiner och 5 liter äpplen. Om inte någon ”kitchen hand” har skalat apelsinerna brukar jag göra det. Till bärsmoothies använder vi glass, så det behöver förskopas ca 50 kulor glass och läggas på bakplåtspapper och ställas tillbaka in i frysen. Samma sak här, om det inte är gjort gör jag det. Bären behöver också tas ut från kylen, samt flytta en bytta bär från frysen till kylen för upptining.

Sen gör jag oftast en översyn av kaffemaskinen; fyller på kaffebönor, socker, mjölk (det går åt ca 20-40 liter mjölk om dan) och rengör alla ytor runt maskinen. Just renlighet är otroligt petigt med, så man kan knappast torka rent för ofta. Första timmens smuts ska alltså bara bort!

Samma renlighet gäller i alla andra avseenden också. Varje morgon torkas alla bord oavsett om det behövs eller inte med vidundermedlet ”Spray and Wipe”. Namnet säger allt :P

På Riverstone Kitchen erbjuder vi bordservering. Det innebär en massa saker. Jag ska försöka nämna saker i den ordning det sker. Jag är fullt medveten om att det är rätt knepigt att hålla alla detaljerna i huvudet, men det sätter sig efter att man gjort bort sig några gånger, jag lovar!

Ok, när kunden kommer hälsas de välkomna vid dörren av närmast lediga servitör med följdfrågan om de bokat bord?

I mån av plats (det är rätt ofta som folk får vända i dörren under helgerna för att det inte finns plats. Vid halv 12 kan svaret bli ”Första lediga bord är kl 3”) eller bokning leder vi därefter kunden till bordet.

 Om kunden bokat har vi alltid dukat bordet innan med bestick och glas, salt och pepparkar samt ett engångs kartongunderlägg för vattenflaska. När kunden satt sig hämtar jag vatten och delar ut menyer – mat, kaffe, öl och vinmeny. Dessutom erbjuder vi kunden ”The Chefs Tasting Menu” för NZ$ 80 som är en femrätters tvåtimmarslunch med vin. Förvånande många kunder nappar på detta erbjudande.

 Sen kommer den inövade frasen: ”We do have some specials today that is not on the menu. Would you like me to guide you through them?”

Här får jag helt snällt läsa kunden och se om jag bara ska ta alla specials snabbt eller göra en mer utförlig beskrivning av varje rätt, hur den serveras och vad den i detalj innehåller. De flesta kunder väljer det senare alternativet:

”Today we have some fresh Marlborough Green Lip Mussles steamed in their shells with coconut cream, garlic and chili. Comes topped with freshly cut coriander for $18.

The fish for our Fish and Chips is Blue Cod.

Todays Soup is a warming Tomato Safforon Soup with Chickpeas and Sole, served with Sourdough Bread – a really hearty meal a rough day like this!

Our Whitebait is deepfried – not patties – served with Champ Mash, Sallad Greens with Herb oil and Chiabatta for $22.

Then we have Roast Free Range Chicken served with sauted New Season Potatoes, Asian Greens and Buffalo Yoghurt, also $22.

Last but not least we offer Mount Harris Venison served on a bed of Couscous seasoned with Currants and Rosted Almonds, Pomegranade Molasses and Buffalo Boccachini for $28.

  [andetag]

And among the desserts we have a Ginger Pear Tart that comes served with our own vanilla ice cream.”

När kunden sen beställer knappar man in beställningen på sin handdator och snart knattrar genom teknikens under skrivaren i köket och den bakom mig och meddelar vad som beställts. Köket får reda på att kunden med bordsposition 4 vid bord nummer 21 har beställt ”Roast Duck Sallad with a side of hand cut chips”, och jag att han/hon (det behöver jag hålla koll på) önskar Nya Zeelands nationalkaffedryck; en Flat White.

Man kan likna en Flat White vid en cafe latte ”with less head” serverad i en liten cappucinokopp, ca 150 ml.

Men variationerna är stora. En Flattie kan beställas i Tulip (en mindre kopp), i Cappucino kopp (större kopp) och som Tall (med nästan dubbelt så mycket mjölk, i stort 350 ml latteglas). En del vill ha tredubbel shot kaffe i en Tulip (jättestarkt) medan andra en kvarts (!) shot i en Cappucino kopp, eller som idag en halv shot i ett latteglas (vilket i min mun smakar mjölk med antydan av kaffe).

Allt kaffe görs individuellt och som ni förstår innebär mitt jobb att fullständigt nörda in på kundernas specifika begäran och leverera det så snabbt som möjligt.

Nu kan jag inte bara börja göra kaffet direkt, utan måste kolla om det ska timas med någon efterrätt eller av annan anledning ska ställas ”on hold”. Själv vill jag ju ha mitt kaffe till kakan, inte samtidigt som kycklingen. Ofta står det på skrivarlappen, men det är min uppgift att ha koll så servitriserna ej missat detta vid beställningen.

När kaffet är klart ställer jag det på bardisken och ropar ”Coffee to go, please!” med lagom hög och genomträngande stämma och hoppas att det finns nån servitris ledig som kan bära ut mitt lilla mästerverk till kunden.

Men jag är inte bara Barista, jag är Bartender, Servitör och Kassapersonal också! Så under dagen ser man mig leda kunder till deras beställda bord, blanda Mixed Berry Smoothies, mixa allehanda drinkar, ta fram och förbereda vin, öl och cider med rätt sorts glas (det finns totalt 14 olika sorts glas), ta betalt i kassan (en datorbaserad sk POS-kassa till vilken alla handdatorer, skrivare och två skärmar är kopplade), polera nydiskade glas (baren har en egen diskmaskin för alla glas som jag är ansvarig för att den fylls och töms), fylla på vattenflaskor, och göra Spiders:

Spiders är en lika populär som knasig dryck ni kan prova att göra hemma, tänk Coca Cola Float a la down under:

1.       Lägg en kula vaniljglass i ett högt rakt glas.

2.       Häll lite outspädd hallonsaft på glassen.

3.       Slå nu över ca 50 ml av nån kolsyrad dryck, t.ex. cola eller sprite, så ett kraftigt skum bildas.

4.       Vänta tills skummet stillat sig och häll försiktigt på resten av drycken så skumpelaren reser sig upp ur glaset ca 3 cm.

5.       Servera med sked och grovt sugrör.

6.       Enjoy!

Totalt är vi 5-8 personer som jobbar i fronten, varar 3-5 är ren serveringspersonal som tar beställningar, serverar och dukar av. Allt annat förväntas jag och en till klara av. Nu gör vi inte alltid det, men då det nya zeeländska sättet att jobba innebär att alla hjälper alla, så är jag upptagen med att torka disk eller presentera dagens specialmeny för en kund kan en av serveringstjejerna ta betalt i kassan eller plocka fram en särskild vinsort.

Arbetsmässigt är bordsplacering både krävande och arbetsintensivt. När beställningen är gjord behöver man duka om bordet utifrån vad kunden beställt. Vid soppa ska t.ex. kniv och gaffel ersättas med sked. Har de beställt kaffe ska de få en sockerskål med lagom blandning av hugget rå- och bitsocker. Har de ej bokat bord är bordet ej fördukat varför vi behöver hämta servetter, bestick, salt och pepparkar innan maten serveras. Inga bestick får bäras med händerna, utan ska läggas på särkilt avsett dukbeklätt fat och sen bäras till kunden. Detta gäller om så 3-åringen tappar sin sked på golvet för 23:e gången.

Sen serveras i tur och ordning dryck och mat. Har jag som barista/bartender inte fått fram drycken före maten blir det ajabaja och ”Drinks to go! RUSH!”. Om kunden beställt efterrätt ska bordet dukas av, dukas om med nya bestick och eventuella extra tallrikar i god tid innan efterrätten serveras. När kunden slutligen gått för att betala ska bordet slutligen torkas och alla stolar placeras lagom långt inskjutna som markering åt alla att bordet är klart för nästa kund.

Restaurangen är uppdelad i tre sektioner; restaurangen rymmer 62 personer, Function room 36 personer, samt the Deck mellan 42 och 58 personer. En fullbokad dag serverar vi således 2x130 personer mellan 11-15. Därtill Morning Tea från kl 9, diverse Take Aways och Afternoon Tea fram till 17.00 när restaurangen stänger för en timme före Evening Service mellan 18 och 23…ish.

När min arbetsdag närmar sig sitt slut vid 17-snåret skall allting rengöras, torkas av, städas, diskas, poleras, fyllas på, torkas av igen, sköljas och ställas undan.

På mig åligger att minutiöst rengöra kaffemaskinen och dess kringytor. Kaffe ska fyllas på, tillika mjölk, soyamjölk, socker, kanel, kakao, chokladsås och alla tio tesorter, samt porslin. Mjölkkylen behöver torkas ur, liksom alla hyllor och skåpsdörrar, väggar och tak nära kaffemaskinen ska våttorkas från spill, stänk och annan smuts. Sist av allt bär jag ut den stora 15 liters hinken med kaffevatten. Avloppsrören vid kaffemaskinen är för trånga, så om kaffevattnet från maskinen skulle ledas ut där skulle det sätta igen röret på nolltid, därav hinken. Den ska tömmas ”bakom gasflaskorna”, dvs i ett stenparti där det naturligt filtreras ner i grundvattnet…

Mellan 17 och 18 håller alltså restaurangen stängt för att man ska hinna duka inför kvällens middagsbeställningar, samt att personalen (bara vi i fronten, inte köket) ska hinna sitta ner för första gången på dagen och äta Staff Tea (på NZ säger man Tea fast man menar Dinner). Köket serverar vanligtvis något från menyn. Idag blev det Mount Harrison Venison på ovannämnda bädd av kryddad couscous.

Av någon, för mig som svensk, outgrundlig anledning förväntas personalen inte ta någon rast under dagen. Man ska jobba stenhårt från 9 till halv sex och därefter äta mat i lugn och ro innan man går på kvällsskiftet som varar mellan 18 och 23..24…00.30. Man blir inte tjock av sådana arbetsdagar! I kontraktet står att vi har rätt till två 15 min pauser under dagen, samt obetald lunchrast på 30 min, men det är verkligen ingen av personalen i fronten som tar. Som svensk tycker man ju att man kunde organisera upp det så alla fick rast. Jag orkar ungefär till tre, sen blir jag alldeles snurrig och brukar kunna gå undan 10 min för att dricka en kopp kaffe och ta mig en macka.

Men så ser jag den NZ sidan av saken, som idag när det var helt fullbokat, ja då fick jag trycka i mig min macka medan jag färskpressade apelsiner till juice, mixade Iced Chocolate och svalde det sista medan jag blandade en Iced Coffee. Inte kan jag lämna mitt arbetslag i sticket och säga ”Hör ni, jag tar rast nu. Är tillbaka om 10 minuter, ok?” We’re a team!

Staff Tea är även ett tillfälle att prova nya vinsorter, småprata om dagen eller bara dela lite vardag, Det är rätt lyxigt att få restaurangens fina mat serverad som tack för väl utfört arbete!

Eller som en av mina kollegor sa: ”We won - again!”

De av oss som inte ska jobba kvällen brukar sitta med en stund innan vi tackar för oss. Vill man får man gärna ta med sig maten i en Doggy Bag, vilket onekligen är praktiskt om man har familj och vill äta middag hemma med dem. Ingrids middag med majsplättar fick häromdagen ett tillskott av Roast Duck Sallad.