Vi lever

... men det syns inte här. Vi har fullt upp med att leva där vi är. Och klara vardagen.
Vi hade i ärlighetens namn inte förväntat oss att denna femte resa ner till Nya Zeeland skulle bli så utmanande. Vi tyckte att vi var bättre rustade, erfarna och förberedda än någonsin tidigare. Men tji fick vi.

Kanske beror det på att det blivit mer vardag här. Nyhetens behag har lagt sig.
Kanske beror det på att vi har slut på ork.
Kanske beror det på att vi har haft orättvist mycket uppförsbacke.
Kanske beror det helt enkelt på att det inte blir så mycket bättre än så här.
Men vi vågar vägrar att nöja oss med det.

All vår energi går åt till att få familjehjulet att snurra och göra vad de betalar oss för på jobbet. Men trots att vi inte jobbar fulla fyrtio timmar per vecka har vi ingen tid över till Livet. Lönen är så låg i detta land inom denna bransch att det inte går ihop sig i vår plånbok. Vi jobbar båda för lägre lön här än vad vi betalar vår trettonåring på caféet hemma. Och landet har samma kostnadsläge som Sverige på mat, hyra, el, kläder och bensin. Bananer är visserligen billigare. Det är ju bra.

Vi vet att nuet är tillfälligt och när vi orkar så visionerar vi framåt. Då får vi tillbaka gnistan och glädjen. Vi är nu så nära det vi drömde om över den första koppen kaffe är 2000. Men "tillfälligt" dränerar också i längden.

Just nu skulle vi önska en input utifrån. Vi är envisa som åsnor när det gäller att skapa en väg ut ur utmanande situationer. Men hur gör man när orken tar slut? För det gör den. Till slut.

Jo, man önskar sig en yttre omständighet som kan putta på ett litet tag. Som kan tillåta oss hämta andan och komma ikapp igen. Tomten kom inte med någon sådan under julen. Vi får önska oss det inför det nya året.
2014. Spännande egentligen. När man är pigg.

Moeraki Platter - färska läckerheter från havet.
Bilderna nedan är tagna på Fleur's Place där vi arbetade tillfälligt som bagerska och barista i två veckor. En fiskerestaurang söder om Oamaru dit folk flyger in från när och fjärran med helikopter för att luncha. Fleur har en egen fiskebåt och fisken sprattlar mer eller mindre direkt från havet rakt in på kockarnas köksbänk. 

Yepp från Thailand.
Kock på Fleur's som bereder en nyfångad bläckfisk

Uteserveringen på Fleur's Place

Utsikten från restaurangköket. Fisken flås och rensas precis ovanför
fiskebåtshamnen och resterna kastas till hus-sjölejonet

Ola serverar soltankande gäster på Fleur's Place

Utsikten från Fleur's parkering

En ledig dag.
En promenad till ankdammen efter elvakaffe hemma hos farbror Don

Papakaio school-barn på Afternoon Tea.
Riverstone Kitchen - fjolårets arbetsplats

Lunchlådan som åts upp en dag i Timaru på väg till
Geraldine för att hämta nytt köksbord. Vardag.

Chokladbutik i Geraldine

Vänte-lektyr i Fish & Chipsshop, Geraldine

Engla får förtroendet att hjälpa stenhuggare Andrew
med hans konstverk

Vår vän Andrew under den två veckor långa
stenhuggartävlingen i vår stad Oamaru.
Här efter ca tio dagars arbete

Man blir glad av något svenskt i det lokala reklambladet

Första degen är igång på det nya jobbet.
Ingrid som bagerska för att bygga upp en produktionslinje
för brödleverans till tre restauranger och samtidigt
bygga upp ett sortiment för det nya caféet i inredningsbutiken
och floristshopen Housekeeper's Design

Första dagens provbakning

Lycka för en bagerska - en ny våg!

Olas första testkopp espresso som barista på
Housekeeper's Design

"Small Cobs" till puben Fat Sally's, en av de tre restaurangerna.
Kockarna gröper ur bröden och serverar fisksoppa i dem
istället för i tallrikar till lunch. 

Engla och barnens syssling George njuter Olas Hot Chocolate.
George bor med sin svenska mamma och Nya Zeeländska pappa
fyra timmar inåt landet, men har sin farmor nära oss!

Stensågningstävling för kvinnor under Oamaru Victorian Festival

Ola vid espressomaskinen en "busy" lördag. Fullt med folk på kö!

Lunchpaus utanför jobbet

Alvin och kompisen Archer sover räv i sin "riddarborg"
Hur barn till arbetande föräldrar leker sig igenom en dag
på jobbet hos respektives mamma och pappa.

Ola mittemot den enorma byggnaden vi jobbar i. 
"Loan & Merc" är ett gammalt sädesmagasin från 1800-talet byggt i sten
och ligger nere vid hamnen i Oamaru. Bron är byggd över den gamla
ångloksjärnvägen mellan hamnen och stadskärnan

I byggnaden ryms förutom inredningsbutiken och floristshopen
"Housekeeper's Design" och restaurangköket Ingrid bakar i
även ett gammalt whiskydestilleri på övervåningen.

När hemlängtan drabbar en bagerska i juletid
får det bli pepparkaksdeg...

... och i brist på pepparkaksformar...

... får man göra det hjärtligaste möjliga av situationen!

"Portside" ute på udden vid pingvinkolonin.
En av de tre restaurangen Ingrid levererar bröd till.

Oamaru är känt för sin stora koloni av Blue Penguins.
Den ena av två på vårt klot.

Avslappnad inställning hos egenföretagarna i staden.
Här en skylt en sen kväll hos tatueraren.

Senaste brödleveransen till en av de tre restaurangerna
Ingrid bakar till; Bread Selection för en konferens
om trettio personer på the Criterion Hotel.