den 3 januari 2014
"Tack mamma för att du tvättar och tar
hand om min smuts och lort så allt blir rent"
Åh.
Åh.
den 3 januari 2014
Sonen berättar på väg hem efter badhusbesöket, inför
vilket han och systern packat väskorna själva:
"Jag tog fel handduk - jag fick bara med mig en
sån där liten fothandduk, så det var lite svårt att torka sig!"
På sängkanten frågade jag om han hade hängt upp sina badkläder. Inte. Mutad med ett "Snälla mamma kan du...." hängde jag upp badbrallorna och - badrumsmattan!
På sängkanten frågade jag om han hade hängt upp sina badkläder. Inte. Mutad med ett "Snälla mamma kan du...." hängde jag upp badbrallorna och - badrumsmattan!
den 8 januari 2014
Sovdags för bagerskor.
Lunchdags för svenskar.
Lunchdags för svenskar.
den 19 januari 2014
Dottern spelar gitarr och sjunger på sitt rum, sonen
pumpar på stereon på sitt och mannen skrapar färskpotatis och skramlar med
grytor i köket. Ljuv musik i mitt hem alltihop.
den 31 januari 2014
Nöjd.
Bara en sån sak.
Det var jag inte innan jag sprang min runda.
Billig terapi.
Bara en sån sak.
Det var jag inte innan jag sprang min runda.
Billig terapi.
den 3 februari 2014
Jag önskar så att jag hade nåt sånt där fantastiskt
fint att skriva som alla klickar "Gilla" på bara för att de blir så
glada över att läsa det. Typ att jag har ett förhållande, har förlovat mig
eller varför inte att jag är gravid?? Jag har dock passerat alla de där
faserna... och vill egentligen inte skriva dem igen.
Kan man få många som vill dela glädjen med mig över att jag är så lycklig för det och de jag har? Resultatet av den första pussen 5 juni 1995, förlovningen natten till den första aug 1996, vigseln i juli 1997 och barnen som gavs till oss på 2000-talet?
Det spelar mig egentligen ingen roll. Jag gillar det själv. Lycka i nuet.
Kan man få många som vill dela glädjen med mig över att jag är så lycklig för det och de jag har? Resultatet av den första pussen 5 juni 1995, förlovningen natten till den första aug 1996, vigseln i juli 1997 och barnen som gavs till oss på 2000-talet?
Det spelar mig egentligen ingen roll. Jag gillar det själv. Lycka i nuet.
den 14 februari 2014
Har alla hjärtan hos mig. Vardagslycka.
Tänker på min kompis som, tillsammans med sin man, jobbade ett kvarts jordklot ifrån sina fem barn i ett år innan de hade råd med barnens flygbiljetterna till NZ. Nu är alla fem barn äntligen här och nu spelar våra söner fotboll ihop. Min kompis lärde mig: Lycka är att få natta sina barn. Varje kväll.
Tänker på min kompis som, tillsammans med sin man, jobbade ett kvarts jordklot ifrån sina fem barn i ett år innan de hade råd med barnens flygbiljetterna till NZ. Nu är alla fem barn äntligen här och nu spelar våra söner fotboll ihop. Min kompis lärde mig: Lycka är att få natta sina barn. Varje kväll.
den 20 februari 2014
Chocolate Eclairs - vilken spännande utmaning!
Lyckades få till fluffiga dito idag. Har aldrig varken bakat eller ätit
bakverket och blev lite darrig när jag ombads göra 160 stycken till ett bröllop
på lördag. Phu.
den 25 februari 2014
(Näe, nu har jag blivit en sån där som letar efter
glasögonen och inte hittar dem för att jag inte ser något. Förlåt mamma för
alla gånger vi skrattade åt dig)
den 26 februari 2014
Sista dagen på jobbet imorgon.
Ville bara offentliggöra det någonstans.
Tack.
Ville bara offentliggöra det någonstans.
Tack.
den 6 mars 2014
Närmre en kram av min mamma än så här har jag inte varit
på ett halvår.
Imorgon ska vi få dricka Nya Zeeländskt kaffe ihop!
Imorgon ska vi få dricka Nya Zeeländskt kaffe ihop!
den 24 mars 2014
9-åringen uppmanade mig med ett stort leende:
"Mamma, nu får du sluta att skämma bort mig!"
"Mamma, nu får du sluta att skämma bort mig!"
Underbar bekräftelse till en mamma som med jämna mellanrum känt sig
klassiskt otillräcklig. Semestern har verkligen fyllt på både själsliga och
kroppsliga förråd hos oss allihop.
den 21 april 2014
Äter tryfflar som gjorts speciellt till oss. Barnen
sover. Jag tar en till. Och en till. Njuter. Behöver inte lägga mig i tid.
Hej! Irrade in på er blogg och blev så glad! Vilken historia! Är ni kvar på Nya Zeeland? Är ni kvar i Oamaru?
SvaraRaderaHär hemma går min man och jag i valet och kvalet: lämna den trygghet som vi och våra barn har skapat här, eller följa våra hjärtan och återvända till vårt andra hemland (för min man sitt födelseland, för mig mitt andra hem sedan första besöket för 13 år sedan).
Behöver läsa om andra som vågat följa drömmen, speciellt efter barn!
/Lisa