Te Rata

Te Hapu, Haurata, och nu Te Rata. Lustigt nog är det de tre namnen på våra tre favoritfarmer här på Nya Zeeland. Vi har nu kommit till den sista farmen innan vi åker hem till Sverige igen. Ett chefspar från ett kontor i huvudstaden Wellington sadlade om, köpte en bit land utanför all bebyggelse där ingen förr lyckats driva en farm framgångsrikt, byggde hönshus för 6000 frigående ekologiska höns, födde upp frigående grisar och fyra barn på sju år. En fantastiskt kärleksfull, varm familj med så mycket att ge. Barnen "home-school:as", dvs föräldrarna undervisar barnen i hemmet. Familjen lever ett liv som attraherar oss; livet blir en helhet där barnens undervisningen sker genom praktiskt tillämpning mitt i livet och familjen är den bas varifrån livet utgår. Klicka här för att komma till deras hemsida.

I går kväll följde Engla och Ola med papa Bert ut i hönshusen för att plocka dagens skörd av ägg; 7000 st! Fyra hus rymmer 1500 höns vardera och att promenera bland dom och ge mat innebär ett fascinerande kackel i öronen. Det mest spännande var att hitta ett "soft egg", ett mjukt ägg utan skal. Hönan hade i det äggläggningsskedet helt enkelt glömt bort att sätta på skal på ägget, så bara innehållet och det tunna membranet som håller ihop det flytande i ett ägg kom ut. Mjukt och kallt som en gummiboll!
Att ta upp ett nylagt ägg, varmt i handen för att gå hem och steka det till lunch var också en fantastiskt stor upplevelse för oss allihop. Orangefärgad gula med fantastisk smak som inte påminner om något ägg vi smakat. Ekologiska frigående hönsägg från Nya Zeeland - WOW!

Barnen har fått lekkompisar. James och Miriam på 7 och 6 år och visar engagerat runt våra barn på farmen. De små barnen Lillian på 2 år och nyfödda Sara på tio veckor håller sig runt mamma Rebeccas kjol.

Idag ska vi plantera vinterträdgården; broccoli, blomkål och blommor. Tänk att kunna odla även under vinterhalvåret. Det är annat än den snöiga vinter vi än så länge bara hört om men förmodar att vi kommer hem till om knappt två veckor. Vi hade liksom planerat vårfest när vi skulle komma hem...

Kaffet är nu urdrucket, dags att dra på jobbhandskarna!