Kulturklimat

Peter fran Sudan hjalpte oss att oppna coccosnoten vi kopte i en nyoppnad fruktaffar. Han ar det svartaste jag nagonsin har sett - jag var nastan tvungen att GLO! :) Bara hans tander och hans ogonvitor lyste ur den becksvarta kroppen. Barnen hoppar studsmatta med koreanska och maori flickor, en 75-arig amerikansk man med mamma fodd i Boras ger kloka livsrad till Ola och sjalv forsoker jag betala momsen pa den icke-fungerande svenska hemsidan for Skatteverket. Kulturbefruktningar kanske vi kan kalla det. Vi bor tva natter pa den internationella, kristna organisationen Youth with a Missions stalle King's Kids i Auckland medans var bil lagas pa en verkstad. Vi har njutit eftermiddagen pa ett kinesiskt cafe; fruktsallad med kyckling, pannkakor med bacon och glass med vinstlotter i. Havsvikarna har glimmat mot oss och solen varmt var hud. Barnen lat lagvattnets kletiga lera sippra mellan tarna medans vi vuxna forsokte forestalla oss vardagen hemma i Sverige om tva veckor. Vad tog vi med oss hit och vad vill vi lamna kvar? Vad lamnade vi hemma och vad vill vi ha kvar hemma? Rent fysiskt, sjalsligt, andligt men ocksa i var livsstil och vart forhallningssatt. Denna resa har pa sa manga satt blivit en nystart for oss som familj och som invidiver. Av ren nad (a med ring ovanfor) sa mycket mer an vi nagonsin kunnat dromma om och langta efter.

I gar hade vi en heldag i "fis-staden" Rotorua. En dimma av mineral-angor (som luktar lite som fis eller ruttet agg...) ligger over staden med fascinerande bubblande ler-pooler, geishrar och kokande vattengrytor. Jordskorpan ar sa tunn i denna stad mitt pa Nordon att man kan laga maten genom att grava ner den i tradgarden och fa steken genomstekt pa ett par timmar, och det ryker ur gatubrunnarna av det varma grundvattnet. Har har den ursprungliga befolkningen Maorierna sina starkaste rotter, och vi bjods pa krigsdanser, en rungande konsert och traditionsbevingat valkomsttal av bastkjolsbekladda, tatuerade maorikvinnor och man. Gissa om barnens ogon var stora som tefat!!!

Dagarna pa stranden i batchen var valgorande och rensade huvudet och sjalen pa ett ljuvligt satt. Vi paddlade kajak i kvallssolen, besteg berg, graddade scones och njot i eftermiddagssolen pa terassen. Vi surfade pa vagorna och samlade pimpsten. Sov lange... Barnen lekte och lekte och lekte och lekte... De har blivit fenomenala pa att leka avancerade lekar som stracker sig over flera dagar med hjalp av ingenting samt en stor portion fantasi. Kladnypor och ett snore blir nycklar till fangelsehalor, en gammal Coca Cola mugg blir den lackraset jordgubbsdryck och en skosula blir "forstas" en lacker ostmacka. En pinne forvandlas till grillspett over lagerelden av tallkottar, grasmatteklippt gras blir ho at alla femton latsashastar, lite grus blir till en rymdstation, stenar till skatter och filtar till slott. En betongplan blir till skola med stora, men for vuxna osynliga, klassrum, en PET-flaska utan kork till skattkista och de sjalva brandman, delfinskotare och rockstjarnor. Den andres arm blir en elgitarr och mamma och pappa rymdvarelser. Ofta ar de sex stycken nar de leker; Engla, Alvin och deras latsaskopisar, alla med sina speciella namn, karaktarer och egenskaper. Leken kan avbrytas utan knorr vartsomhelst och narsomhelst och paborjas lika enkelt vid nasta tillfalle som ges till lek. Flexibilitet ar nagot denna resa i sanning utvecklat hos vara barn, liksom formaga att ata allt som serveras, somna vartsomhelst och kanna sig trygga i varandras sallskap. Igar kvall, sent, bar vi in vara sovande barn fran bilen och la dem i en vaningssang i eget rum pa koridor. Sjalva hade vi ett annat rum mitt over korridoren och hade dorrarna pa glant daremellan for att kunna hora om barnen ropade pa oss under natten. Framat morgonkvisten skulle Ola upp tidigt och ville stanga till dorren till barnen for att ingen skulle vacka dem ur deras skonhetssomn. Da lag de redan vakna och Engla hade krupit ner till Alvin i hans sang. "Vi visste inte vilket rum som var erat sa vi tankte att om vi ligger och myser tillsammans sa kommer ni val in sa smaningom" sa de. Underbara barn! Helt trygga pa ett helt nytt stalle sa lange de hade varandra.

De uttrycker ofta att de alskar att komma till nya stallen och vi ser deras upptackarlust utvecklas. Vi har rest runt mycket under dessa atta veckor och ser att det passar oss alla fyra alldeles utmarkt. Alvin uttryckte t.o.m. haromdagen att det ska bli trakigt att komma hem "for dar maste man ju bo i samma hus hela tiden". Vi tar forstas det med en nypa salt, men kanner att det ar skont att vi inte drivit vara barn for hart for att resan skulle passa vara vuxna drommar och onskemal. Det har landet har sa mycket att erbjuda!

Nu kallar barnen till tafattlek innan kvallsduschen. Underbart att ha overskott till det! Det skulle aldrig falla mig in i Lannas vardag. Eller kanske kommer det gora det nar vi kommer hem?!? Som sagt; nya perspektiv!