Lite bilder: Äntligen över på Sydön 17 december

Efter en makaber bilfärje-överfart på tre timmar där varannan vuxen flitigt använde sjösjukepåse efter påse och vartanda barn var sjösjukt, var vi oändligt glada att åter ha fast mark under fötterna. Tjugo minuter efter att vi lämnat hamnen i Wellington var hälften av passagerarna utslagna, och personalen sprang runt med sopsäckar och var själv mer eller mindre gröna i ansiktet! Stackars Alvin som redan var nere under isen efter en veckas hosta var riktigt dålig, till och med Engla som aldrig visat tendenser på varken åksjuka, sjöjsuka eller bergodalbanesjuka var utslagen.

Fascinerande vilka krafter man ändå som förälder lyckas frammana i en situation som denna. Själva var vi ganska darriga och rentav ljusgröna efter en sömnlös vecka... 
Tur att vi har så många goda erfarenheter av överfarter mellan öarna i ryggen med strålande solsken, blankt azurblått vatten och smidig, glassig segling så vi inte blev helt avtända! Tolv timmars resa tillryggalade vi den dagen, vi bestämde oss för att bara köra - vi ville bara FRAM till byn Takaka och vårt hus som väntade! Tacksamheten var oändlig när vi kom fram och vi sov som små barn - helt klubbade :)

En vanlig syn.
Så fort vi stannar till för att rasta drar barnen upp skjutdörren och springer rakt ut i friheten.
Här plockar Engla blommor i Nelson.

Barnens foton då vi körde snirkelvägarna från Motueka över Takaka Hill 

Äntligen Takaka Valley - vårt hem de närmaste månaderna!