Pippis pappa och vi

De sista två veckorna av vårt säsongsjobb på the Wholemeal Café i Takaka var en känslomässig utmaning, då arbetsförhållandena saknade såväl respekt som struktur, förtroende och logik. Men vi klarade av det tack vare en gemensam drivkraft; att pengarna som vi tjänade de sista veckorna skulle finansiera nio dagars husbilshyra nere i de dramatiska fjordarna i Milford Sound. En dröm vi närt i tolv år och äntligen såg vara inom räckhåll!

Många blev äventyren med allt från Sagan om Ringen vandringar till live-piano på kajen. En av favoriterna blev inte helt oväntat turen till Milford Sound, den absolut mäktigaste, trollska och magiska delen av Nya Zeeland..

I Fiordland, den sydligaste av nationalparker, regnar det i snitt 7 meter per år och inte sällan upp till 250 mm per dag. Det är 2,5 dm regn, det! Så när det regnar småduggar det inte. 265 dagar av 365 per år är regndagar. Att då, som vi, lyckas pricka in två varma, strålande soliga dagar är onekligen lyckosamt och en ren nåd.

Under istiden karvade isen ut fjordar mellan de 2000 meter höga, snöbeklädda bergstopparna, och bergen stupar idag lika brant som på en barnteckning. Vattnet i de smala och långa fjordarna är upp till 250 meter djupt! Eftersom det regnar så dramatiskt hinner inte färskvattnet blanda sig med saltvattnet från havet, så det ligger ett tre meter färskvattenlager ovanpå havsvattnet. Djurlivet under en där man färdas med båt är onekligen spektakulärt; färskvattenfiskarna lever i ett skikt ovan saltvattensfiskarna, och delfinerna hoppas friskt däremellan. Frodigheten är enorm tack vare all nederbörd och det varma klimatet, och vattenfallen är magnifika – på en sisådär några hundrameter i fallhöjd… Att köra under ett vattenfall med spetsen av ett skepp och känna duschen av glaciärvatten som friskar upp ansiktet är en mäktig känsla. Vinka till sälarna, skymta en haj, fotografera en regnbåge i Fairy Falls, mumsa muffins ute på Söderhavet och gapa åt mäktigheten i Guds natur sitter kvar i känslominnet länge.

Fjorden leder alltså från dramatiska, snöbeklädda alpberg med sina glaciärer och bergspapegojor rakt ut i Stilla Havet. Dagen vi hade förmånen att göra våran Milford Sound Cruise ut genom fjorden till havet låg Söderhavet näst intill spegelblankt. Med tanke på att inget stopp, ingen landmassa, finns för de mäktiga vågornas färd mellan Sydamerika och lilla Nya Zeeland är det av naturliga skäl vanligare med kustdramatik än spegelromantik. Kaptenen tog vara på tillfället till denna dags Stilla Hav, i ordets bokstavliga bemärkelse, och njöt tillsammans med oss i fulla drag.

Alvin och hans mamma är nu väldigt stolta över en sak; de har, precis som Pippis pappa, seglat på ett skepp i Söderhavet!

 

Regnbåge nederst i Fairy Falls

Bowen Falls

"Det skeppet har vi seglat med!"