Strukturerade svenskar och dissade delfiner

Tack för alla uppmuntrande kommentarer på gårdagens inlägg!
När jag satt med datorn i knät, inlindad i den gigantiska fleecefilten (helt ohanterligt med en dubbelsängstor filt som hela tiden blir elektrisk, investera aldrig en sån!) i framsätet på husbilen och barnen snusade i sina varma sängar, tvivlade jag på om den här bloggen verkligen var intressant läsning... Om vi alls skulle lyckas beskriva känslan i det vi upplever. Ni menade att det lyckats. Så extra tack för alla uppmuntrande tillrop och bekräftelse på att vi delat med oss av något.

En liten reflektion jag bär med mig sedan senaste matinköpet på Supermarket i en medelstor stad här på Nordön. Trots att jag under tiden i kassakön (vilket man kan stå i ganska länge eftersom kassörskan gärna förhör sig om helgens planer och allmäntillståndet hos varje kund. Även hos mig som uppenbar turist) sökte med blicken såg jag inte EN enda mobiltelefon i någons hand. Ett muntert sorlande småprat, likt det på ett lyckat mingelparty, låg över mataffären och överallt sågs människor konversera.
Mötas.
Se varandra i ögonen.
Dela nuet om så bara över en prasslig supermarketkasse med dagens förnödenheter.

Det är inte alls så att människor inte har en mobiltelefon här på Nya Zeeland, snarare tvärtom. Men den använder man för att kommunicera med de man inte möter, då man inte möter någon annan. Alltså inte samtidigt.
Närvaro finns det gott om i hela detta samhälle och det är ett av de fenomen vi älskar mest med detta land.

En annan sak är att vi ofta inser hur praktiska svenska folket är. På hemmaplan finns det nästan alltid en uttänkt lösning på praktiska återkommande bestyr i vardagen. I Sverige finns t.ex. ofta krokar på väggen utanför duschen på en camping eller på badhuset. Hyllor på ett hotellrum, vagnar för varukorgen strax innan kassabandet, besticklådor för knivar, gafflar och skedar i var mans kökslåda. Det finns takbelysning och mysbelysning i de olika rummen. Alltså något så enkelt som en sänglampa, en läslampa vid soffan eller en fönsterlampa i köket. Avtorkbart golv runt toastolen, fyra (inte två) stolar runt matbordet i lägenheten med fyra sängplatser, en tvättmaskin som tvättar med varmt vatten (inte kallt) och faktiskt gör kläderna rena… ingetdera hittar du på Nya Zeeland. Om du inte har osedvanlig tur. Vi brukar prata om att det tar några veckor för oss strukturerade, organiserade svenskar att byta till de Nya Zeeländska glasögonen och byta till attityden ”Det som är viktigt är viktigt”

Som att gå i shorts året runt, det är en principsak att man ska vilja. (Barnens skoluniform kommer bestå av shorts eller kortkjol trots nollgradiga vintrar) Blir det för kallt tar man bara superunderställ under med raggsockor till, vilket ställer till det en del med flipfloptofflorna, men gummistövlar funkar fint som substitut så länge man nu behöver sockorna. Tjock fleece och vindjacka på överkroppen går bra, bara man får ha kvar sina shorts och RayBans ;)

Vi har blivit uppmärksamma vår långa, omedvetna träning i det ordningsamma Sverige på att se enkla praktiska lösningar. ”Jamen, det är väl bara att…” attityden från Sverige är dock inte alltid uppskattad…

Natten är åter kommen och stjärnorna tindrar. Alvin dissar utflykt med båt ut till de vilda delfinerna imorgon (”Jamen, det har vi ju liksom gjort föruuuut…”) till förmån för barkbåtsbygge med pappa, men Engla och mamma tar sig nog en tur.
Dagen idag blev en hemsk dag, bara att glömma.
Man kan enkelt sammanfatta det som att familjemedlemmarnas olika behov krockade kraftigt och kryddat med olyckliga omständigheter samt staplade motgångar kraschlandade vi i en miserabel avslutning på kvällskvisten.

Vi fram emot att få nya chanser och möjligheter imorgon.