torsdag 28 januari 2010

Dagen idag

God kväll, eller god morgon, beroende på vart ni befinner er!
Här har vi haft en alldeles vanlig dag. Molnigt och fuktigt på morgonen, sol framåt lunch, en stekhet eftermiddag och en alldeles ljuvlig kvall. Nya Zeeland har nämligen vänligheten att låta det regna på natten, vara lite molnigt på morgonen for att sedan åter skapa en solig dag. Svensk sommar tycker vi nästan alltid innebär en solig och ljuvlig morgon, men när man äntligen kommit så långt att picnickorgen är färdigpackad och man laddat för en dag på stranden så kommer molnen. Eller hur?

För de som inte fått en helhetsbild av hur vi i tanken lagt upp denna resa tänkte jag ge en kort resumé. Det finns en världsomspännande organisation som heter Willing Workers On Organic Farms, WWOOF (uttalas som hunden låter) När man, som vi, blir medlemmar i den organisationen får man tillgång till det valda landets alla värdar, i det har fallet Nya Zeelands tusen mer eller mindre ekologiska farmer som gärna tar emot arbetare för både nytta och nöje. Som arbetare jobbar man fyra timmar om dagen (per vuxen) mot mat och husrum, inga pengar involverade. Vi ringer själva och avtalar med varje värd, och det är brukligt att stanna en vecka, stannar man tre har man varit där väldigt länge. Inte alla värdar har stora farmer, utan man kommer som arbetare och deltar i familjelivet på en "lifestyleblock" som de kallar det. Alltså en liten farm på landsbygden där man odlar och har djur för sin egen försörjning. En hjälpande hand och ett kulturellt utbyte är välkommet hos de värdar som deltar.

För tio år sedan reste vi landet runt i en gammal skruttig Toyota och jobbade på det här sättet på ca 20 farmer under sex månader, då utan barnen. Det är ett fantastiskt sätt att få lära sig de mest oväntade saker, uppleva något nytt, möta människorna i landet och klara sig undan ekonomiskt. Att resa på det här sättet med barn är en helt ny upplevelse för oss, men eftersom våra barn mer eller mindre fötts in i vår verksamhet som vi driver i Sverige är de vana att vara med oss när vi arbetar, och det har fungerat väldigt bra hittills. Vi har också medvetet valt att kontakta farmer som har djur, får för vår egen skull eftersom vi fullkomligt älskar de djuren, hästar och katter för Englas skull och barnfamiljer med stora Lego-lådor för Alvins skull. ;-)

När vi anlände till NZ för två veckor sedan hade vi ordningssamt bokat hotell fyra nätter och sen fått erbjudande att bo en vecka hos vänners vänner på en paradisö utanför storstaden Auckland innan vi skulle igång med farmarbetet. Alla missförstånd som kunde uppstå uppstod och allt som kunde krångla krånglade, så därför har vår start här nere blivit väldigt rörig. OK för barnen - de är lyckliga och tappra över alla hem de hamnat i på två veckor - men ganska slitsamt för oss två vuxna. Att inte veta vart man ska sova med två små älskade barn på kvällen i ett främmande land kräver en del arbete för att hålla sig lugn och verka som man har koll! Barnen har fått gå först hela tiden och adderat med allt praktiskt vi varit tvungna att lösa har det inte blivit så mycket vila än. Men vi fullkomligt ÄLSKAR att vara här.

Alvin saknar dock svensktalande kompisar med jämna mellanrum, Engla sin gosedjurshäst Pilgrim som fick stanna i Lännäs. Vi vuxna saknar bröd från eget bageri (de degiga toast i plastpåse de har här är rent tragisk brödkultur. Det tycker t.o.m. NZ själva. Kanske har bagerskan en mission här?!?) men annars inget än!

Så tillbaka till den här dagen. Ola har satt upp get-stängslet så det blev färdigt. Ingrid har bakat bröd på gårdagens mjöl från stenkvarnen i den vedeldade ugnen i farmhuset. Ola slog till med att plocka vilda björnbär och bjuda på smulpaj till efterrätt. Alvin och Ingrid har slängt sig med ved, Engla har fått rida på den fullstora hästen genom skogen, barnen har härjat i värmen på en hemmagjord Waterslide (typ vattenrutschkana med hjälp av plast och trädgårdsslang) Ingrid har rensat mer ogräs, vi har lärt oss om avmaskning av getter, fotat fula grisar och skrämt höns. Ingrid tog en kvällspromenad och tog ett snack med 50 kalvar i kvällssolen. Alvin har överträffat sig själv i polisbil-ambulans-brandbils-lego-bygge och bebisen i huset har skrikit sig hes av ett läskigt insektsbett.6-åringen i huset har paketerat alla sina leksaker i tidningspapper åt oss för att ge presenter, 11-åringen har vänt på dygnet, mamman i familjen jobbat via dators med sitt forskar- resp universitetsläraryrke med bebisen vid bröstet mitt i storfamiljskaoset. Kinesen som också jobbar här ockuperar telefonen och fåglarna kvittrar så det nästan skär i öronen.

Imorgon lämnar vi detta spännande bygge - när man bor och arbetar mitt i en familj och huserar i deras hem samt delar alla måltider, brukar tre nätter vara ganska lagom. Detta är ett sätt för oss att ta oss till de ställen vi längtat efter att återvända till och ett sätt att möta nya äventyr utan att ha behövt vinna en miljon kronor innan. Imorgon bär det av mot huvudstaden Wellington, vidare med färjan till Sydön för att så småningom hamna på nästa farm. Men helgen har vi för oss själva och då passar vi på att sova i vår van. Kanske lyxa till det med ett hotell på vägen, vem vet?

Oj, vad långt det blir varje gång man skriver! Och ändå känns det som vi inte fått med någonting. Förmodligen upplever vi en massa. Kom ihåg att det gör ni också där hemma, det är bara lätt att man inte ser det. Varje möte med en annan människa är stort - vi har ju egentligen bara varandra när allt kommer omkring.

Kramar och glädje från oss gnm Ingrid

4 kommentarer:

  1. Det låter ljuvligt. Inga snöstormar i sikte på N.Z! Igår snöade det rejält här men idag skiner solen i Lidköping och en liten vårkänsla kan anas. Fåglarna kvittrar runt fågelbordet och jag haft en ledig förmiddag. Ja, livet kan vara skönt var man än är om man bara har tid att ta vara på det. Kram o bön

    SvaraRadera
  2. Helena Daleskog29 januari 2010 02:55

    Ja, spänannde låter det i alla fall! Men jag förstår att det är slitigt emellanåt, att inte riktigt kunna landa när man inte riktigt vet hur bra "dagens" boende är.

    Njut av sommaren, här trodde man inte att det kunde komma mer snö, men det gör det.

    Vi planerar en anna typ av resa. Adde och jag firar 10årig bröllopsdag till sommaren och tänkte åka UTAN BARN till New York ett par dagar.

    Ta hand om er!

    Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Åsa: Burr! Men det kommer en vår :) Ja, det är sannerligen en konst att ta vara på nuet. Vi brukar tänka på araberna som inte, som vi, säger att "tiden går", utan att "tiden kommer". För det kommer ju ny tid hela tiden.

    Helena: Det låter som en fantastisk resa. Vad modiga ni är som vågar flyga utan barnen. Och vad bra att ni ser till att ta vara på livets bemärkelsedagar - vi är dåliga på det...

    Kram till er båda!

    SvaraRadera
  4. Kul läsning! Sitter själv på bussen påväg från en WWOOF gård i Norge på väg till Malmö. Med datorn i knät svarar jag på WWOOF-brev från hela världen.

    Aktiverade google-alert för några dagar sedan och nu kommer det ett litet meddelande varje gång någon skriver om WWOOF, jätte skoj! Även om jag har varit ute och WWOOFat på massor av gårdar är ingen gård den andre lik.. På gott och ont! =)

    Hoppas att ni får en fortsatt fin resa!!

    Mvh Jandi

    SvaraRadera