Försök till sammanfattning - det är svårt att skriva kort...

Dags att avge en samlad rapport tror jag. Vi har haft ljuvliga dagar sedan vi skrev sist. Vi har nu varit på Nya Zeeland i 11 dagar och stortrivs. Vi känner alla fyra att det är en enorm skillnad att komma tillbaka så snart efter vår förra resa. Vi minns nu hur kämpigt vi hade att anpassa oss till allt det nya sist. Då tog det tre veckor innan vi kunde börja slappna av. Denna gång gick vi in i viloläge redan första dagen.


Vi landade den 17 dec och tillbringade fyra dagar i huvudstaden Auckland. Det regnade konstant vilket egentligen var ganska skönt. Alla krav på att upptäcka och uppleva försvann och vi njöt vårt hotellrum. Och vi har ju sett staden förr. Vi gjorde ett tappert försök att besöka Auckland Zoo, men efter fyra timmar i ösregn var vi alla överens om att hotellrummet ändå vann överlägset över giraffer och zebror.

Den 20 dec checkade vi ut och tog en taxi två timmar norrut till farmen Te Rata. Den sista farmen vi besökte i mars där vi också lämnade vår bil för vinterförvaring. Tack vare farmare Bert var bilen nybesiktigad och kör-klar. Vi fick två fina dagar med Bert och familjen Borger på Te Rata. Vi plockade hundratals ägg, utfodrade grisar och höns och strukturerade oss för vidare resa. Barnen fann varandra snabbt – våra två samt familjens tre äldsta; James 7 år, Miriam 6 år samt Lilian på 2,5. Lillasyster Sara, 1 år, fann sig gärna i Ingrids famn.

Den 22 dec packade vi in oss i bilen och drog norrut, så långt norrut man kan komma på NZ. Vi hade bokat plats på en camping vid stranden där vi slog upp vårt tält. Det fascinerande med NZ är att varje vy faktiskt ser ut som i broschyren – så även denna camping. Turkost vatten, gyllene sand, lummig grönska, hibiskusträd runt hörnet, palmer som vajjar, klarblå himmel. Magnifikt.

Vi fick en fantastisk julafton med julklappsutdelning på morgonen med klappar under IKEA:s grangirlang i plast och Instant snow på burk från Teknikmagasinet. Strandpicnic med symbolisk julskinka och senap på mackan samt kaffe och russinkaka på eftermiddagen. Det var en sån där dag när allting stämde, allting synkade och alla var på gott humör samtidigt! Allt var så avslappnat men samtidigt pirrigt av förväntan, allt i en skön blandning. Vi var alla överens om att det var den bästa julafton vi haft tillsammans!

Juldagen bjöd på äventyr. Vi åkte 90 mile beach med vår fyrhjulsdrivna bil. På NZ skiftar tidvattnet 3 meter i höjdled vilket förändrar stränderna enormt flera gånger per dygn. Längst norrut finns en strandremsa på 5 mil som man kan åka om man har koll på tidvattnet. 3 timmar på var sida om högvatten kan man köra på stranden med bil och vi tajmade in ett race i 80 km/h på juldagens eftermiddag. Engla räddade livet på en liten pingvin längs ”vägen”, vi borrade ner fötterna i miljontals snäckskal och beundrade den vidsträckta vyn där vi susade fram. För att ta sig upp tillbaka på vägen måste man köra genom en flod – uppströms. Vi tog fart och tjöt av skratt, samtidigt som bilen fick den perfekta underredstvätten! Dagen avslutades vid Cape Reinga, fyren på udden där Tasmanska havet möter Stilla havet. Ingenting mellan oss och Australien eller oss och… vad blir det? Korea?

Annandagen var födelsedag. Härligt lyckad även den!
”Mamma, du får välja vart du vill sitta för du fyller år” Flätade prästkragar och oranga liljor till födelsedagsbarnet.
Lyxfrukost, våghoppning tills alla kläder var blöta, färska ostron till lunch, kvällspromenad i delfinrik bukt toppat med kvällsdopp i pool på campingen för natten invid ett vattenfall. Vi somnade rika av upplevelser under en daddelpalm till dånet av det forsande vattnet.

Den 27e bjöd på kajakpaddling på morgonen, färjetur till pittoreska byn Russel på eftertmiddagen som erbjöd oss lyxfika vid strandkanten. Vidare färd söderut till välkomnande middag på den avokadofarm vi nu befinner oss. Vi har en egen liten ”hut”, mer som en koja eller ett krypin än en stuga. I all enkelhet har vi boat in oss och ikväll kokat soppa på en spik. Eller rättare sagt lagat mat av en tomat grannen tappade utanför dörren, avokados som ramlat ner på taket, ägg med gyllene gula från förra farmen och egengjorda chips av en gammal kumera. Lite jordgubbar med en överbliven yoghurt var som pricken över i:t ikväll. Enkelhetens lov.

Avokadofarmen ägs av Vanya & Anne med deras son Ronan, 5 år. Stadsmänniskor som studerat, jobbat med och intresserat sig för stora världsekonomiska frågor och dragit slutsatsen att när världsekonomin kollapsar är den man rik om äger näringsrik jord där solen skiner och vattnet flödar. De köpte denna bit land, en av de mest näringsrika och bördiga i världen för tre år sedan, och strävar mot att bli självförsörjande och har kommit en fascinerande god bit på väg. Deras livshistoria utmanar, inspirerar och undervisar. Vi fascineras över deras långsiktiga tänkande kombinerat med närvaro i nuet samt deras kvalitetsmedvetenhet. Enkelhet kombineras med avancerad kunskap och djupt grundade filosofier.

Idag har vi dragit ogräs. Murgröna som klättrar metervis upp längs avokadoträden! Vi som inte ens kan hålla liv i en likadan i kruka hemma i köksfönstret – här växer de som, ja just ogräs! De suger kraft från trädens möjlighet att bära frukt och man vill därför få bort dem. Hårt jobb men skönt att få använda musklerna.

Här blir vi förhoppningsvis över nyår och åker vidare nästa vecka. Just nu letar vi husbil för att se om vi kan byta upp oss från den bil vi har nu och bli ”self-sufficent” som det heter här. Alltså kunna klara oss tre dagar utan andra fasciliteter än de som finns med oss i bilen. Vi hoppas det går vägen.

Men nu en dusch ute i skjulet i beck-mörkret före kvällsteet. Tur att vi tog med Englas rosa cykellyse-fjäril med stark LED-lampa i packningen. Man kan i sanning behöva bli LEDd för att hitta rätt ute under avokadoträden i den mörka kvällen. Men de säger att det är värt det, att duschen är skön och varm och det finns gott om vatten!