Det värsta klag vi kan komma på!

Vi får härlig respons från våra vänner att vi beskriver vår tillvaro paradisiskt men de undrar frågar också; allt kan väl ändå kanske inte BARA vara helt underbart hela tiden? För att trösta er ska jag, Ingrid, nu skriva lite annorlunda.


Saker går sönder. Pengar flyger. Problem uppstår hemma och det är knepigt att reda ut på avstånd.
Det finns vardag här också.Ont i magen, gnälliga barn, dålig sömn, slut på rena underkläder, långa bilresor...
Om ni bara anade hur påfrestande det är att knö ihop en familj vid ett rangligt plastbord i en husbil och försöka dela måltid med en sexåring som VARJE måltid ska påpeka hur svårt livet är med en lös framtand. Som plötsligt inte kan äta det han mumsade igår, som skriker för att tanden gör ont, som gnäller för att mackan, som vi tålmodigt skurit i småbitar, är skuren på fel håll – allt med hänvisning till denna lilla tand. Och fast den bara hänger i en tråd kan den lille mannen absolut inte tänka sig hjälp att dra ut den.

Eller hur äckligt det är att ha toadörren precis bredvid intill lilla husbilsköket. Dels får man dörren i rumpan varje gång nån av de andra tre antingen ska in och göra behov eller tvätta händerna. Dels så kommer en spännande odör-mix utflygande till den som försöker laga mat. Man stoppar i kemikalier i toavattnet för att behållaren med ni-vet-vad inte ska lukta annat är Ros eller Lavendel. Men hur lätt är det att dölja den lukt som egentligen lagras därinne??!?! Doftblandningen är avskyvärd! Det är ju inte direkt ljudtätt på en husbilstoa heller ;)

Solen på NZ är extremt stark, vi befinner oss rakt under ett hål i ozonskiktet. Första veckan brann nästan skinnet efter tio minuter i solen, vilket gör att man liksom måste hushållerera med sin tid utomhus. Tjata tjata på barnen att hålla sig i skuggan (ja, hur lätt är det dygnet runt??) och kleta in oss med läskig jättestark solkräm (vi har solskyddsfaktor 100 här) som måste vara vattenfast för att klara svetten och därför inte heller går att tvätta bort från kläder. När man gnuggar sig i ögat med en saltvattnig och sandig insmörjd hand svider den dessutom obeskrivligt.

Myggbett!! Engla räknade till 81 myggbett på benen endast. Och de eländes små sandflies, typ knott, som bor i sanden på stranden kan lätt förstöra nöjet av en stranddag. Betten väcker oss på nätterna och vi kliar sönder oss. Ett tag skojade barnen om att de såg ut som om de hade vattenkoppor. Idag klagar Ingrid och Alvin över värsta sorten; stora bett mitt under fotsulan. De känns vid varje steg!

Språket. Vi känner oss ofta som ”turkar”, för det är ju med en invandrarbrytning vi försöker kommunicera här nere. Alla prepositioner är fel, det är svårt att skämta på engleska, det är väldigt svårt att förstå nyanser och säga väluppfostrat. För att inte tala om det som sägs mellan raderna, det fattar vi ingenting av. Barnen har ännu inte börjat prata engelska men förstår en hel del. Dock är vi deras enda länkar till omvärlden vilket ofta är frustrerande både för dem och för oss. De har ju bara varandra och oss att prata med! Inte undra på att Engla njuter extra av att småprata med en eller annan häst ibland.

Ola tycker att det är jättejobbigt att vara trångt på varandra. Alvin tycker att det är krångligt att göra en massa saker som man egentligen gör i onödan som man sen kommer på att man inte hade behövt göra. Som att tejpa ett hål som man egentligen skulle bett en verkstad laga, eller som "när vi sprang runt som tokar med det där brevet åså missade vi postgubben som tömde lådan med tre minuter." Man vet helt enkelt inte hur allt fungerar i ett nytt land.

Engla tycker att man blir trött på varandra jättesnabbt för det är så smalt, smalt, smalt och det är så litet i husbilen. "Och det finns knappt nån plats att ställa saker för vi har så mycket saker och vi har så lite plats att ställa det på."

Ola tycker att det är jobbigt att solen är så förbaskat stark och att det därför är svårt att tänka smart. Engla klagar på den kletiga solkrämen som man måste kleta med minst två gånger per dag.

Alvin tycker att det obehagligt att det bara är en liten gång och en liten fjutt inne i husbilen. "Det blir obekvämt så man inte kan gå utan måste sätta sig i soffan och vänta och vänta tills alla gått förbi å sen kan man gå och hämta sin sak."
Han tycker det är jobbigt att när det blåser flyger stolarna omkring ute (som idag)
Engla tycker att det är lite jobbigt att det är ”blygt” med engelskan.
Vi saknar fil. Och svenskt bryggkaffe.
Ola klagar över att husbilen är gjord i plastic fantastic och det känns som den ska gå sönder så fort man använder saker i den.

Alvin tycker det är långt från farmer till stan när man bara ska fika på ett café.
"Det är också läskigt ibland att åka uppför bergen för då känns det att man ska åka bakåt", säger Alvin.
Ola anser att det är jobbigt och krävande att köra på vänster sida i trafiken.

Ingrid saknar sin ensam stund och ett eget rent badrum.
Andras badrum kan vara fascinerande äckliga!!!
Det är extremt jobbigt och extremt stressande när pengarna flyger iväg, bara genom att finnas, tycker Ingrid.
Englas värsta är att behöva gå ut varje gång hon ska borsta håret! ;)

Fler saker kan vi inte komma på att klaga på.

Om vi skulle kunna det så blir de så obetydligt små i jämförelse med alla möjligheter och allt gott vi upplever. Det väntar alltid en ny god välsignelse runt kröken.

Vi tycker att vi har det paradisiskt. Kanske för att vi haft riktigt kämpiga år hemma i Lännäs och är vana att jobba extremt hårt för varje litet resultat. Här är vi givna så mycket och känner oss så värdefulla bara genom att vara de vi är. Vi är så enormt tacksamma och ödmjuka inför denna stora gåva. Vi överöses av möjligheter att leva livet som vi drömmer om!

PS.
Efter att vi gemensamt ansträngt oss för att komma på allt vi ville klaga på säger Alvin spontant:
Nu tycker jag vi ska säga alla bra saker!
Att man kan sitta på toan när man duschar i husbilen eftersom det är på samma ställe, nämner han.
Att badrummet blir rent när man duschar eftersom det sköljer av allting, säger Engla.
”Jag tycker att du ska skriva, mamma, att jag tycker det är bra att alla människor är så snälla här på NZ. Dom ger oss god mat, och om våran bil går sönder och verkstan har stängt då ger dom oss en bil vi får låna. Det tycker jag är jättebra!”

Barnen upplever det också paradisiskt. Oändlig tacksamhet.