Man får sno sig!

Det är inte alla som har en ko-blajja i köket. Det har vi. Visserligen inte helt oväntat i ett utekök i en ko- & fårhage, men ändå. Det slog mig idag då jag stod och kryddade köttfärsen hur fantastiskt väl jag trivdes med tillvaron. Jag besvärades inte ens av kossans efterlämningar precis bredvid mig.

Våra barn, i år dryga nio och sex år, har nog också blivit ganska härdade under våra tre långresor. Ingen av oss i familjen har ens kommenterat att vi bara använder oss av ett ”long-drop” här. Ett ypperligt ord för utedass där det man lämnar faller långt ner i en djupt grävd grop under en. Inte ens flugorna under och runt sitsen där man sitter har barnen klagat på. De bara tar det för vad det är och gör sina behov utan knot. Och duschar mitt i fårhagen under den simpla campingduschen med en urtunn stråle som strävsamt rinner från den svarta, soluppvärmda plastbehållaren. Det sistnämnda visserligen inte helt utan knot om man väntar till kvällningen och mygganfallen… Vi har försökt påminna oss själva om att duscha i den värmande eftermiddagssolen istället för bättre familjefrid.

Vi campar här på farmen Te Hapu en vecka, det är ungefär så länge den mest härdade familj fixar utomhusliv i denna vilda fascinerande natur (se beskrivningar i föregående inlägg) Att tänka ut mat för en familj på fyra och planera inköpen var spännande då vi skulle leva utan kylskåp. Skulle vi helt enkelt få vara utan både mjölk, yoghurt, ost, smör, kött och kyckling efter två dagar? Hm… Skulle det bara bli burkmat och torrskaffning de resterande fem? Och kaffe utan mjölk???

Nejdå, en spännande lösning kom oss till mötes. Kylväskan skulle fixa att hålla kylvarorna kalla åtminstone ett dygn. På en stor fårfarm som denna finns gott om kött.  Vi hade inte för planer att besvära farm-ägarna med att få kött varje dag, det låg liksom i campa-gärna-gratis-på-vår-farm-där-alla-andra-700-gäster-per-år-betalar-typ-tusen-kronor-per-dygn-dealens natur, men vi blev erbjudna att få använda oss av deras kopiösa frysbox på baksidan av huvudhuset.  En farm med egna köttdjur en timme från närmsta inköpsställe via liten, skör, lätt-bort-regnad slingrig grusväg genom regnskog vet att ladda upp mat i frys. Och de vill ha plats att frysa både en och två nyslaktade kor och några får. Både till sig själva och till sina sju fårhundar. Vår lilla kartong med en veckas föda blev som en liten tändsticksask nere i den enorma frysen. Vi behövde i alla fall inte känna att vi trängde oss på där i...

Men vad tar man med som kan frysas? Hm… yoghurt, mjölk, till och med smör, ost och salami kan ju frysas. I portionsbitar. Och kyckling skuret i tärningar, köttfärs, hummus, färsk pasta och förstås bröd borde också kunna funka. Säkert också en liten burk creme fraiche! Philadelphia ost är ju gott, tänkte vi, men läskigt att äta halvljummen från en kylväska så där dag efter dag. Då hittade vi en liten 4 x 40 grams förpackning i butikshyllan och den gav oss idén att behålla en ostkub i kylväskan och frysa de andra tre, för att ta fram efter hand. Hårdosten fick också delas på fyra och så där höll vi på.

Tre egenskaper för råvarorna krävdes; lättlagat över gasolspis, bra som kylklamp i kylväskan under upptiningen och ätbart, gärna fortfarande gott, efter att ha förvarats i frysen. På detta vis kunde vi planera riktigt goda måltider och en del av dem har vi redan kunnat avnjuta. Till kvällen tar vi ut en sjundedel av den frysta yoghurten ur frysen, allt uppdelat och infruset i små glassburkar, morgondagens ranson av bröd och fryst middagsmats-råvaror som delats och preparerats för enkel tillagning. Detta tillsammans fungerar utmärkt som kylklampar åt resten av innehållet i kylväskan under natten. Fiffigt va? Vi har lyckats med gräddig potatismos till broccoli, ägg och färsk majs, italiensk köttfärssås till pasta med riven ost, kycklinggryta på coccosmjölk med ris, färskpasta med tonfisksås och nyskördade avokado. Det blev till och med marängbakelser med vispad grädde & frukt, i alla fall första dagen. En gryta på en gasolspis kan man ha till mycket. Idag lekte den stekpanna till att bryna köttfärsen, en annan dag lekte den ugn till att baka små scones i.

”Man får sno sig”, som Ingrids mamma skulle ha sagt!

Som ni märker sätter vi stort värde på vad vi äter – det är ett gemensamt nöje vi har. Om man ändå måste äta, kan det lika gärna vara riktigt gott, som vi brukar säga! Och sen gör det ju inte saken sämre att i stort sett allt smakar ljuvligt när man är utomhus hela dagarna och fullkomligt drunknar i frisk luft, sinnliga intryck och vackert väder. Berömmet från barnen över de konserverade persikohalvorna, skeden musli, de små russinpaketen och slatten grädde från häromdagen, förvarad i kylväska två dygn, var kanske lite överdrivet – men samtidigt innerligt. Allt smakar himmelskt på en plats som denna och att känna krafterna återvända för nya äventyr efter en  måltid är en nåd.