Hälsning från luften ovan jord

Här sitter vi fyra bredvid varandra på rad 38, 10 363 m uppe i luften och kör i 913 km/h.
Utomhustemperatur -38 grader.

Time to destination 6:09 hours

Distance to destination 5139 km

Och då har vi bara kommit knappt halvvägs runt jordklotet; till Hong Kong.

5 timmars flygresa ligger bakom oss. 6 timmar kvar på denna första av tre på varandra följande flighter.

Vi har just passerat Cairns på Australiens nordöstra hörnspets och är på väg in över Indonesien.

Det är en ganska overklig situation att befinna sig i. Det gäller att inte tänka för mycket på vad vi faktiskt gör utan mest koncentrera sig på att njuta uppackningen av flygplansmaten, genomföra byteshandel inom familjen så alla får något de tycker om och välja film på den egna lilla skärmen. Det finns några hundra filmer att välja mellan och därtill otaliga TV-serier, dataspel, informationssidor, resemålsbeskrivningar, reklam för dyra Rolex-klockor och annat nyttigt.

Barnen finner sig fantastiskt bra. De börjar bli vana vid läget på långflighterna – detta är ändå den 6:e i raden och de vet vad som gäller. Dvs att man gillar läget och roar sig med det man kan. Jag slumrade till lite efter uppstigningen och före lunchserveringen. Bilder från alla upplevelser vi gjort på denna tredje resa till och på Nya Zeeland flimrade förbi i mitt halvvakna tillstånd. Detaljbilder, svepande filmiska miljöer, människoansikten, naturupplevelser, erfarenheter… På ett sätt är det bra att resan från hotelldörren i Auckland till dörren hemma i Lännäs Södra Skola tar 40 timmar. Själen har lite tid på sig att hänga med kroppen på den stora förflyttningen och hjärnan har lite tid att bearbeta i alla fall det som ligger överst.

Vi har haft det fantastiskt bra.

Känt oss otroligt hemma.

Hittat oss själva mitt bland allt främmande och blivit mer tacksamma för det vi har mitt bland allt spännande som erbjudits.

Upplevelserna har varit så skiftande och många, ibland blir jag rädd för att för många av dem ska trilla ur minnet och vi ska glömma. Men mycket har också etsat sig fast för livet.

Fransmännen som skrattade sig gråtiga och andnödda när vi berättade vad svensk smörgåstårta var, och att det var en festlig rätt vid högtidliga sammanhang i Sverige. De välkockande grabbarna vred sig av skratt över att blandningen av så, enligt dem, okombinerbara ingredienser kunde vara något annat än ett skämt! Morgonen jag satte en deg till bröd och blev ackompanjerad av delfiner som kom inhoppandes i bukten. Färden genom den 1 km långa tunneln in i det 2000 meter höga bergsmassivet och den nyplockade persikan i frukostfilen. Nätterna i husvagnen med pappväggar på backpacker´n där partynissarna tystnade vid 3-snåret och jag som bagerska sömnbruten klev upp vid fem för att påbörja dagens arbetspass. Dagen då Alvin lärde sig cykla och dagen då den lösa, besvärliga tanden fastnade och lossnade för att Phil lurade Alvin att tugga sega, chokladdoppade skumfiskar. (Vi är honom evigt tacksam!)

Kvällsdoppet i det varma spa:t med israeler under stjärnor och palmblad efter vandringen på glaciären. Realfruit-icecream och kvällsscones vid flodstranden i kvällssolen, flasklammet hos den snoriga gamla slaktaren och återseendet med den franska fruktplockaren som lyckligt berättade att han fortfarande bakar brödet jag lärde honom göra i fjol! Lunchen hos 75-åriga Paul som skrattande berättade när han försökte baka surdegsbröd på majonäs och hans fru hällt surdegen i coleslaw:en.

Middagen på fårfarmen där samtalet rörde sig hur man bäst spränger en fårhjärna med vilken typ av revolver. Där kvällsnöjet sedan var att gå ner och slakta tre får med metoden de enats var snabbast och enklast; att skära halsen av dem. Soluppgången över spegelblank fjord när musselbåten tuffade ut för dagens arbete och lunchen på nyplockade grönmusslor och nyfångad fisk när vi kom tillbaka. Den arbetsamma men härliga dagen på kajen i vita, fiskluktande gummistövlar där hundratals meter mussel-lina skulle rengöras från tång och befrias från knutar. Koncentrationen hos mjölkbonden Stu då han friserade hela kossan med trimmer inför tävlingen i rakast spenar. ”I always wanted to be a ladies hairdresser but this is probably as close as I will ever get!”

Minen hos Engla när hon lyckades få islandshästen i galopp för första gången på ridlektionen. Glittret i Olas ögon när han fått sin första barista-kurs och hittat sin passion för bönornas olika malningsgrad beroende på dagens luftfuktighet, sekundprecisionen vid bryggningstillfället, skumningstemperaturen och mjölkupphällningsvinkeln. Känslan av utmattning efter att ha rushat en mil runt kohagarna på den nyförvärvade mountainbiken, hunden Homer som snällt deltog i leken som stallkatt, den glittrande frosten i ett spindelnät efter en oförglömligt iskall natt i husbilen. De nyplockade blåbären och jordgubbarna från egen trädgård på julafton, karnevalen med hästen som var helkroppsmålad som en svartvitrandig zebra, sälen som attackerade oss när vi dumdristigt och kaxigt kom för nära dess revir, den meterlånga bläckfisken som överraskade oss som dagens bästa strandfynd. Titanic Cardboard Race där mest imponerande förlisning av roligast byggda, segelbara kartongbåt vann förstapris,  fotbollsmatchen med den yra fårhundsvalpen Fleur och clownen Adams ballong-orm med lång, sladdrig tunga. De läskigt-mycket-översvämningsregn-i-tre-dygn-influensa-dagarna med utmattande hosta då vi alla satt bänkade framför brasan i väntan på bättre tider (som kom). De räddande änglarna i högst oväntad skepnad (läderskinn i ansiktet, hårigt nylle, enorma gummistövlar, uppkavlade ärmar på tatuerade armar, vackra ögon och fingerfärdiga motor-lagar-händer) som dök upp när bilen la av vid vägkanten. Flygresan över den snöbeklädda vulkanen Ruhapehu som ståtligt stack upp ur det sockervaddsliknande molnhöljet. Vandringarna genom trolska, mossbeklädda bokskogar från Sagan om Ringen-inspelningarna. Rulltrappsracet på Skytower Casinot i Auckland (inte lika uppskattat av vakterna som av oss :) Alla mysiga stunder av högläsning ur Harry Potter-böckerna och bagerskans tidiga morgontävling med mjölkbonden att hinna först till jobbet (som han visserligen inte visste att han deltog i men som fick bagerskan att skynda på i sin morgontrötthet)

Time to destination 5:00 hours

Det tar sig…

Vi har hittat arbetsplatser vi drömmer om att få jobba på, vänner vi längtar efter att få spendera mer tid tillsammans med, stränder som vi bara trodde fanns i fantasin och nya spännande sidor hos varandra. Vi har byggt sandslott, gummistövel-ställ, förtroenden och pojkaktiga fördämningar i fjällbäckar. Vi har skapat nya drömmar, improviserade brödrecept, vilopauser och struktur. Vi har antagit utmaningar, sökt äventyr, hunnit haft långtråkigt och njutit barfotaliv. Vi har fått möta mycket nåd, fått smak på senapsfrön i matlagning, syn på sälar, tips om marknadsföring och tid för varandra.

Vi känner att vi lever Livet fullt ut på Nya Zeeland och möter så många som har hittat sina vägar att göra det samma. Inte bara på en tillfällig resa utan i en livsstil som är så bejakande, kreativ och samarbetsvänlig att det bara spritter i en. En livsstil som är arbetsam men meningsfull, full av strävan men också fylld av uppfyllelsens belöning.

Vi fyra möts som enskilda individer mitt i vår enhet; vår lilla familj.

Vi möts med nyfikenhet och får stilla vår egen.

Vi fylls med kunskap parallellt med våra barn, bygger gemensamma minnen men utvecklas samtidigt som individer.

Starkare, ödmjukare, visare, känsligare, brunare, driftigare, gladare och rikare vänder vi hemåt.

Time to destination 4:20 hours

Utomhustemperatur -50 grader

Nu flyger vi över Jayapura. Tänk flyttfåglarna som måste flaxa med vingarna hela vägen hem.

När man tänker på det känns det rätt OK med rad 38 och reklam för ett bättre liv med Rolex-klockor dyrare än flygbiljetten.