Rödbruna i skinnet njuter vi kvällen efter en härlig stranddag. Vi har lekt "Baywatch" med hög realityfaktor under eftermiddagen. Ni vet de där som springer coolt över den vita stranden med muskulösa bringor och surf-brädan under armen och kastar sig i vågorna. Så har vi sett ut idag mellan surf-lifeguard-torn och turkosa böljor. Vi kanske inte såg lika läckra och vältränade ut som våra anställda konkurrenter, men vi kände oss läckra, trots vårt bleka skinn och nybörjarfrånvaro av stil och finess!
Både Engla och Alvin har premiärsurfat idag och sanden stod ut ur både öron och navlar på oss när vi väl kom hem. Huden var så där härligt raspig av allt salt från havsvattnet och håret riktigt tovigt av vindens lek i våra lockar. Olas lockar åkte förresten av mitt på stranden - ett utmärkt ställe att klippa hår på med den medhavda trimmern. Ingen behövde dammsuga golvet efteråt då håret direkt virvlade iväg i den friska brisen.
Det mest dramatiska under dagen var nog när Alvin fick en rejäl vindpust med finkornig, vit sand över sig, och en stor portion hamnade i ögonen. Hu, vad ONT det gör med sandkorn i ögonen!!! Skölja, skölja, skölja, skrik, gråt, panik, oro och mera skrik. Stackars liten. Surf-livvakterna ryckte dock gentlemannamässigt in och lät lilleman få låna deras varma dusch. Efter att ha sköljt Alvin så hornhinnan kändes totalt uppblött och dämpat snyftningarna lite kunde vi ta oss hem och pyssla om den lille med halstabletter, pizza och Bamse. Vad som helst tar man till för att hindra paniken att blomma upp igen. Tänk att sandkorn, som inte ens finns kvar i ögat, kan göra så ont!
Vi har provat att sätta upp vårat nyinskaffade tält. Vi tror det kommer komplettera vår van (vår bil) alldeles utmärkt när vi nu inleder den andra halvan av vår resa. Vi har känt oss ganska bundna av fasciliteter hos andra samt väder och vind när vi har rest omkring, och fann efter mycket grubblande att en tältinvestering nog skulle bespara oss mycket prktiskt krångel och göra oss mer oberoende, samt spara oss några slantar för boende längs resvägen. Vem kunde tro att Ingrid skulle drömma om att äga ett tält? I 14 år har jag vägrat att sova i tält...
Vi lever väldigt enkelt och det är så befriande. Två handdukar på fyra personer, en liten gasspis, enkla tunna madrasser i en trång bil, samma shorts dag ut och dag in, färsk-aprikos-fika och provsmakning genom Nya Zeelands kaksortiment utgör basen. Hoppas känslan att vilja leva enklare håller i sig tills vi anländer till Lännäs. Det är så mycket vi bär omkring på i livet som egentligen bara tynger oss.
Imorgon kommer utmaningen för äktenskapet; att vika ihop tältet igen och få ner det i den medföljande väskan!!!
Kan riktigt se det framför mig när ni springer runt o leker Baywatch :)Tror ni kommer klara äktenskapstestet m tältvikningen galant så nykära som ni är ;) Om man klarar tältvikning o tapetsering tillsammans klarar man allt :)Ska försöka dyka förbi hos er nåndag och ta ett kort på erat hem i vinterskrud...Bamsekram Carro
SvaraRadera