Kör ytterligare 6 km på slingrande vägar med brådsjup på ena sidan och berget på andra. Mellan oss och brådsdjupet finns i bästa fall ett enkelt taggtrådsstaket. Drive safe!
En välskött fårfarm på ca 900 hektar - motsv en kvadrat med sidan 3 km - det är ofattbart stort för att vara privatägd mark. Vår värdinna Jane tog oss upp till toppen (920 m över havet) för att visa oss ägorna. Obeskrivligt! Det är det enda ord som når tanken. Raviner stupar brant från där vi står, mitt på en fault line. Gröna kullar ända bort till havet ca 50 km bort. I fjärran norrut skymtar Mount Hikurangi. Munnen är tyst i förundran. Ett förlupet ”OJ!”. Resten försvinner i den friska brisen som sveper runtomkring oss.
Igår beskåda¨de vi hur ett ”klipparegäng” (a shearing gang of so cool maoris) klippte fåren. Det är en show och en häftig upplevelse! Svett, ullukt, hög musik från stereon. Varje klippare klipper ett får var 90:e sekund i 8 timmar, dagar i sträck. Jag förstår varför grabbarna som klipper är så ”fit”. Kolla gärna in denna journalfilm, som fortfarande är aktuell.
Ullen sorteras sedan och packas i stora 120 kilos balar. De nyklippta fåren skulle sorteras efter ålder, lyten och hur mycket de lagt på sig. Här kunde vi ge ett handtag och skifta dem mellan olika fållor. Fåraherden Henry och hans chef/vår värd Warwick skötte sorterandet och eventuella åtgärder, medan vi skötte alla de olika grindarna som skulle öppnas och stängas och öppnas igen.
Utanför ladan spelar cikadorna i palmerna. Den tama vildgeten bräker uppfodrande. Vi går ner för lunch genom en frodig tunnel av rododendron, exotiska träd och växter och murgröna som slingrar sig överallt med blad stora som handflator. Vi har just arbetat med får. Nu ska vi äta kallskuret med. en arkitekt och en fårfarmare. Surrealistiskt. Ändå så vant och naturligt.
Så här kan man i sanning bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar