Muskler man inte trodde man hade...

Oj, vad jag är alldeles snurrig i huvudet av alla intryck. Jag ska försöka återge denna innehållsrika dag.

Vi vaknade i morse av hus-kons envisa råmande. Den hade separerats från sin kalv under natten för att vårt värdpar planerade att mjölka den för husbehov i morse. Mjölken skulle därför sparas i ljuvret i stället för att drickas upp av kalven. När kon kom för nära fårhundarnas burar, i hagen som ligger bredvid dem, (de har tjugo hundar på farmen) gick hundarna i gasen och började skälla på den råmande, stressade mammakossan. Vilket oljud! Den lilla geten som Engla fått i uppgift att tämja, bräkte med i kören och fårens bräkande i bakgrunden försvann i bland alla stämmor.

Bilderna är från Hauratas hemsida

Vi vuxna var lite sent uppe, men mötte då glädjestrålande barn som redan varit ute och matat flasklammen med mjölk i flaska, helt själva. Efter frukost satte jag (Ingrid) två degar till russin baguetter och fullkornsbröd med nötter. När jag ändå var i farten gjorde jag lunch åt stora och små; tonfisksallad ala min syster. Mitt i detta lyckades vi rida på en av farmens tjugo hästar. Engla och jag steg upp i sadeln och njöt ritten. Tillbaka till degen som skulle in i ugnen. Medans brödet gräddades kom farmaren hem från hagar långtbortigenom och meddelade att det var dags att mjölka kossan. Mjölken var slut i kylen till hans te, och då hämtar man ju förstås bara kossan i hagen och fixar husbehovet av den varan. Vi hjälpte till att fösa kossa in i mjölkningsbåset och den kedjades fast i rätt position och fick en hink hö att mumsa på. Warwick, farmaren, använder en mjölkningsmaskin "gammal som berget" som han själv uttryckte det. En pumpande mackapär som rytmiskt tömde ljuvrena. Efteråt visade han oss hur vi kunde handmjölka ur det sista. Hela familjen Hoelstad satt i tur och ordning på mjölkpallen och fyllde en bytta med mjölk som valparna skulle få dricka. Fascinerande och så på riktigt liksom!

Brödet blev precis färdigt till lunchen och vi njöt både sällskap, klimat och mat ute på terassen. Utsikten är surrealistisk - en kuliss som man skulle säga var överdriven om någon målat den till en filminspelning.

Bilderna är från Hauratas hemsida

Sedan bar det av mot fysiskt arbete. Vår värdinna fyllde sin gamla Landrover med virke och verktyg, vi tog med geten i en plastback så den inte skulle pinka ner vår bil inuti, och snirklade oss iväg 6 km till deras uthyrningshus. Där i regnskogen mellan hagarna, bergen och kullarna har hon skapat tre vandringsleder. En av dem var lite för brant på ett ställe så där har vi idag byggt en "trapp". Känslan att stå ute med familjen och en get mitt i regnskogen och med yxa hugga ner omkullfallna träd som blockerade leden, samt banka ner pålar till trappsteg under palmer,urskogsträd mellan lianer var märklig. Ett jätteroligt jobb, men leder och muskler värker av den ovana arbetsbördan så här efter middagen...

Vi tog en belönande fika på terassen till uthyrningshuset (http://haurata.co.nz/accommodation.htm) som just nu står tomt och beskådade den flock av hundra får som släppts in i trädgården som självgående gräsklippare. Fiffigt! Regnet kom när vi snirklade oss hem igen förbi vilda kalkoner och stupande kullar. Hopp i dusch åså en rejäl kycklingmiddag med lokalt rödvin.

Nu orkar jag inte mer idag. Barnen har just somnat i sin gemensamma dubbelsäng och nere väntar lite av Olas nektarin-smulpaj. Livet på en pinne!

PS. BILDERNA ÄR TAGNA FRÅN HAURATAS HEMSIDA!

http://www.haurata.co.nz/