Hur beskriver man paradiset?

Under några dagar har vi befunnit oss i den del på jorden som i vårt tycke har ALLT! Palmer och gyllene stränder, dramatiska klippformationer och böljande gröna kullar, ofattbart branta hagar där kor, hästar, får, ankor och höns ostört betar och pickar förnöjsamt. Med sina knappt 900 hektar är
Te Hapu (http://www.tehapu.co.nz/) en oas långt bort - från allt.

Det här är nog så långt bort man kan komma från Lännäs och Östernärkeslätten; såväl geo- och topografiskt, som socialt och klimatmässigt. Idag gassar solen vidare och värmer västanvinden till behagliga 23 grader i skuggan. UV-strålarna bränner hårt så Ingrid har köpt en solkräm +100 – snacka om sunBLOCK! Från terrassen utanförhuset där jag sitter är det två timmars promenad till postlådan 5 km bort. Närmaste affär ligger närmare 1 timme bort med bil. Det går att beställa mat och varor till postlådan om förråden skulle tryta, men att tänka snabbköp är fel.

När Gud skapade de södra alperna formades kustremsan till ett dramatiskt skiftande landskap. Här längst norrut sveper hagarna från havsytan upp över pannkaksklippor och gröna kullar. Det är ett kargt landskap vid första anblicken, men klimatet är frodigt grönt. Så när man börjar titta märker man mångfalden.
Här växer höga palmer bredvid indiankrasse och granar som hämtade ur en disneyfilm, ormbunkar stora som träd tronar över murgrönan som i sin tur sprider ut sig som en grön matta. Rovfåglar ryttlar över hagarna, ibland jagade av irriterade fiskmåsar. Fåren bräker i hagen någon kilometer bort och får svar från kompisarna på andra sidan kullen. Korna råmar avmätt och fortsätter idissla. En ensam cikada spelar upp till dans.

Te Hapu är maori och betyder ”Den lilla stammen” eller rent av ”Familjen”. Ett hem långt hemifrån.
/Ola