Vill bara berätta om våran morgon. Nu är vi verkligen nervarvade!
När jag låg på madrassen bredvid Ola inne i den pyttelilla kojan och funderade på att gå upp fick jag plötsligt lust att baka scones till frukost. Vi hade en klick smör i kylväskan, en skvätt mjölk, mjöl, salt, råsocker och bakpulver. Knåda, knåda i en liten bytta. Två kastruller och en portabel gasspis - det borde väl gå?
Svag värme, en kastrull som ugn, en som lock gav tio (inte alls?!?) brända scones. Aldrig har väl frukosten varit så delikat som idag? Åtminstone inte om man ser till utsikten (när jag skalat bort det svartaste på sconesen) Den vackraste och högst belägna utsikten på farmen.
En dammig och halvmöglig sacco-säck, en mjölkpall, en stol i Alvins storlek och en baksida av en låda utgjorde möblemanget. Allt i solen på den lilla verandan uppe i träden. Längs trappan upptäckte vi exotiska frukter ( såna där oranga små runda som växer i ett papprigt skal som ser ut som japanska lyktor - vad heter de nu igen?) och bakom huset jublade Engla över att det växte kiwifrukter på ett träd. Helt OK. Nu har vi det jobbiga beslutet kvar om vi ska gå till stranden, ta en vandring uppåt bergen eller bara helt enkelt sitta kvar still där vi är. Livet på en pinne :)
Underbart är väl bara förnamnet kan jag tänka :)
SvaraRaderaDet verkar ju vara helt fantastiskt med era målande beskrivningar. Även om sconsen vart lite svarta i kanten så ser det ut som ni landat i er själva och kan ta det m en klackspark :)Här hemma blir ju allt så fort så upptrissat o seriöst,man har sina rutiner men det är ju ljuvligt att få den möjligheten att verkligen hitta tillbaka t den sanna lyckan i själen !Här hemma rullar rutinerna på& vi planerar framtiden för gården,känns spännande&inspirerande men även läzzgigt...KRAM fr Carslund