Vilken fantastisk dag. Igen!
Jag vaknade av fårhundarnas skall och fårens bräkande. Knallade nerför kullen i min pyamaströja och shorts och mötte 800 par snälla fårögon som blickade lika förvånat på mig som jag på dom. Ken hade alltså ”mustrat” (=samlat ihop och föst) får på morgonen och var nu på väg med 400 får upp till the wool shed (=typ ullskjulet) med hjälp av sina fyra fårhundar. Jag väckte barnen och de kom springande ut i sina pyamasar – vilken syn i dubbel bemärkelse! Efter Kens morgonkopp kaffe hälsade han oss välkomna att jobba med honom i the wool shed. Alvin och Engla jobbade hårt tillsammans med oss och föste får mellan fållor för att Ken skulle kunna kolla deras klövar en efter en. Barnen skötte utsläppet av fåren till hagen igen efter öppnande och stängande av diverse grindar, vilket de behärskade med imponerande talang. Fåren hade då fått ett 20 minuters fotbad i sulfidlösning som kröning på ompysslingen av fårskötaren och hans ivriga medhjälpare. Får är vidunderliga varelser att arbeta med, vi njöt enormt av att åter få vara satta i fårarbete och att på riktigt få visa barnen upplevelserna vi bara pratat om.
Vi fick en härlig lunch tillsammans med ägarna på Te Hapu, denna paradisfarm, innan det var dags för oss att vinka adjö för denna gång. Efter en timmes slingrande på den ursmala grusvägen ner från den avlägset belägna farmen var vi väl värda varsin glass i byn Collingwood. Vi for vidare till Paul & Vonda, ett pensionerat par som varmt välkomnade oss tillbaka, även de, efter tio år. Vi träffade dem på en gudstjänst sist och blev hembjudna att bo hemma hos dem. Denna gång ringde vi helt sonika upp dem igen för en vecka sen och undrade om de alls kom ihåg oss. De hade alla detaljer klara för sig; vad vi jobbade med hemma då, vad vi upplevde här tillsammans med dem, hur vi såg ut, vilken bil vi hade osv osv. De längtade efter att återse oss och i denna nåd återvände vi ikväll. Till en fantastisk middag, bäddade sängar, givande samtal över en kvällskopp te och en varm dusch. Aldrig har väl en dusch varit så skön som efter tre dagar i en koja utan vatten eller el på en farm med två timmars gångväg från postlådan. Jag hade fårpluppar upp på låren och våra kläder hade läckert skiftat färg efter dagens farmarbete.
Att leva enkelt har sin charm – och bekvämlighet sin!
Imorgon hoppas vi se delfiner nere på stranden och dricka kaffe till porlandet av fontänen i deras vackra trädgård. Nu ska vi njuta prassliga lakan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar