Kiwi Hospitality

Bilen blev lagad för den ringa summan av 650 kr.


Fikat på favoritcafét i Rotorua under tiden gick på ungefär halva summan, så för runt tusenlappen löstes våra bilproblem på ett angenämt sätt i fis-staden. Klart värt det.

Fyllda av hopp rullade vi vidare och nådde så långt som Palmerston North lagom till kvällningen. Hoppade in i en söt liten campingstuga precis vid havet och fick efter frukost ljuvliga timmar på den långa vita sandstranden. Underbara sinnesintryck av varm, len sand mellan tårna, svalkande havsvatten runt anklarna, ljumma vindar mot huden, sandskrubbat skinn under solkrämen, kisande ögon mot solljuset, brusande rullande vågor i öronen, god mörgås i munnen och blommig doft av gula lupiner från sanddynorna. Vassa snäckskal under hälen, knastret av sand mellan tänderna och svinto-hår av salta vindar.

Efter en tur till ett apotek för en annan flaska hostmedicin och lite campingspisvärmd pumpasoppa längs vägkanten, körde vi in i förorten Tawa strax före huvudstaden Wellington. En varm familj välkomnande oss in sitt härliga hus. Swimmingpool i trädgården, kycklinggryta på spisen, gott vin i glasen, trevliga grannar på spontanbesök, NZ barnkanal till trötta barn, ostbricka till tacksamma föräldrar och kvällskonsert i fällbara fåtöljer från vinylspelaren fyllde oss med tacksamhet över ”kiwi hospitality”, NZ-ländarnas eget uttryck för deras passion att skapa gästfrihet i sina hem.

En (förhoppningsvis) hostfri sömn i prassliga lakan väntar. På övervåningen i ett hus i Tawa. Wellington. Nordön. Nya Zeeland. Världen.