Naturens krafter

Det är spännande utmaningar vi möter.

Just precis i det område där vi ska bo, arbeta och hyra hus föll igår det värsta skyfallet på 100(!) år. 350 mm har fallit på ett dygn och ner i dalgången fullkomligt forsar vattnet ner från bergen. Vägen från färjelägret på Sydön fram till byn Takaka är bortspolad, den rann helt enkelt av bergsväggen ner i havet. Det tredje av tre planerade besök hos efterlängtade vänner har nu även det blivit inställt under dessa våra två första veckor på Nya Zeeland. Paul & Vonda, som vi lärde känna redan vid vår första resa till landet för tolv år sedan, är instängda i sitt hus då enorma stenar, trädstammar och mängder av lera spolats ner i deras paradisiskt vackra trädgård och gjort det omöjligt att varken ta sig till eller från deras hus. Naturens krafter har återigen visat vem som har makten på dessa små öar mitt ute i Stilla Havet. Men vi är förstås de minsta drabbade.

I såna här situationer visar sig Nya Zeeländarna från sin ännu bättre sida än den goda de i vardagen alltid visar. De vi bor hos ber oss att stanna och bo, äta, njuta och vila så länge vi bara behöver det innan vi är redo och har möjlighet att ta oss vidare. En gästfrihet som värmer långt innanför benmärgen. Vi är så väl omhändertagna och övar på att ta emot. Det är svårare än det kanske låter för oss som småbarnsföräldrar, egenföretagare och entreprenörer som ständigt är vana att arbeta i motvind, till vardags se problem som utmaningar och som är uppe i varv och alltid redo att handla när situationen kräver det. Plötsligt finner vi att vi faktiskt varken kan, behöver eller ska påverka situationen utan bara invänta möjligheten att ta oss vidare till det som väntar på oss. Vår uppgift är att vara. För oss kanske en svårare utmaning än att göra.

Så nu ska jag boka om färjebiljetten till Sydön och åter krypa ner mellan de prassliga lakanen. Eftermiddagen på Nationalmuseet Te Papa här i huvudstaden, som fyllde oss med interaktiva upplevelser, tar ut sin rätt. En åttaarmad, tio meter lång konserverad bläckfisk, en liveshow i en ”junk-shop” fylld av femtiotalsskrot, maori-kanoter med snidade krigshuvuden, val-skelett i taket och utklädningslådor fyllda med prinsessdrömmar, Star Wars-hjältar och trollkarlshattar. Imorgon får bli ett oskrivet blad. Vi får bli där vi är helt enkelt. Och invänta och se vad det kan innebära.
Förmodligen mest ingenting och det kan vi nog behöva.
Öva på.