Så var vi tillbaka hängandes uppochner på andra sidan jordklotet. Eller på ena sidan jordklotet, för oss är ju ni på andra sidan.
Återkomsten till vårt andra hemland Nya Zeeland, som vi nästan ser det nu, har präglats av en skön igenkännande vanekänsla. Det första vi gjorde när vi landat hade vi laddat för under den 36 timmar långa resan från Lännäs; en kopp NZ kaffe på bästa flygplatscaféet. Varsin kopp flat white med den obligatoriska muffinsen och mudcake:n. Barnen fick sin efterlängtade kopp fluffy; skummad mjölk ovanpå lite varm choklad serverad i liten espressokopp med två marshmallows.
Framme.
Resan gick otroligt smidigt. Den var i sin utdragenhet ändå väldigt vilsam och bekväm. Vi hann grunda med middag på Arlanda innan vi tog en snabb flygtur till London. Resan dit kändes i sammanhanget som en tur med lokalbussen – man hinner med en kopp kaffe, bläddra igenom tidningen i facket framför åså är det dags för landning 2,5 timme senare. De tjugo minuter vi var sena med flyget från Arlanda kortade ytterligare den redan snåla transfertiden på Heathrow och vi var lite pressade inför flygtransfern. Men som lätt joggande familj mellan terminalerna via rullband, buss och kilometerlånga transportsträckor gled vi in på gaten precis som personalen börjat släppa på passagerare på planet. Barnen var drillade sedan planet till London på hur vi skulle fixa säkerhetskontrollen snabbt och enkelt. Först Engla; jackan och ryggsäcken i första security-check-plastbacken, adventskalendern i den andra backen (ja, den fantastiska Playmobil Adventkalendern farmor kommit med var det viktigaste handbagaget!) och sedan skulle hon gå igenom ”blippen” som vi kallar den. Näst efter Ingrid med väskor i bestämd ordning, därefter Alvin med ryggsäck och kalender i plast-back, vidare noggrant peppad av oss att ha mod att går igenom ”blippen” själv. Tråkiga erfarenheter av - med en femårings ögon - övergrepp vid security:n i både Kuala Lumpur och Peking under tidigare resor har gjort gossen orolig för proceduren. Sist pappa Ola med väskorna som i stort sett skulle tömmas på schampoflaskor, datorer och reseapotek. Tidigare har proceduren vid security checken på våra resor oftast slutat i osämja, barnagråt, osäkerhet och enorm stress. Tills vi kom på att lägga upp denna strategi. Vilken succé; Alvin växte tio cm i självförtroendet, föräldrarna slapp svettringar till midjan, Engla slapp bli ombedd av stressade föräldrar att göra fyra saker samtidigt och det gick snabbt som ögat. Vi kände oss riktigt rutinerade!
Hong Kong kändes behagligt bekant och en middag med riktig mat satt fint. Flygplansmat i all ära – Cathay håller god standard – men den största fördelen med dito är nog den tid det tar att konsumera den. Man är underhållen en timme med att vänta på drickaserveringen, packa upp alla burkar och förpackningar med små friterade kötträtter, spänstiga brödbitar, jelly eller fruktsallad i miniatyr. ”Färskpressad” juice i vakuumförpackade aluminiumbehållare, miniMars (=choklad) och färgglada elefantfigurs-bestick . Vi har lärt oss att beställa barnvänlig mat till barnen, vegetariskt till mamman och vanlig mat till pappan. På så vi kan måltiden förlängas ytterligare en halvtimme med livlig byteshandel tills alla slutligen har fått varsin mättande måltid. Höjden av underhållning på flygresorna för oss vuxna är nog att på rad 65 se kaffevagnen börja servera passagerare på rad 1. Tänk att flygvärdinnorna bara ORKAR le mot just oss när vår tur till slut är kommen och vi hoppfullt sträcker fram vår väl fingrade gröna plastkopp för påfyllning! Lyckan är gjord om man då dessutom i självdisciplin lyckats spara sin lilla, lilla, lilla glassbägare ända till dess! Man får roa sig bäst man kan under tolvtimmars-flighterna, två på varandra följande…
Auckland har hälsat oss med strålande väder och skön sommarvärme. Solen är stark och våra kroppar albylfärgade. En farlig kombination som vi hanterar med en Family Size Solkräm med skyddsfaktor 100. Vi har haft tre sköna nätter på lägenhetshotell nere vid hamnen och ”City of Sails” har skämt bort oss med italiensk glass i turbåtshamnen, dopp i inomhuspoolen, kvällssol på balkongen och picnic i parken med fjolårets caféanställda; vår Ninni. Hon jobbar som aupair i Auckland och har oss att skylla för det! Det var så gott att mötas, och för oss fyra blev det även att möta en bit av livet i Lännäs här nere i vårt andra hemland. Varje möte som kopplar ihop vårat liv här med vårt liv hemma i Sverige är ovärderligt, det gör oss ännu helare. Vi kände oss onekligen angelägna om att hon fått det bra och liksom vi får ideliga positiva intryck av det avlånga landet downunder. Det var en glädje för oss att höra om hur bra hon trivs.
Så här på femte dagen har jetlagen fått ge vika för dygnsrytmen här och vi har hämtat vår bil från sin vinterförvaring. I eftermiddag styr vi kosan söderut och har en veckas semester på oss att njuta nuet!
Härligt att ni är tillbaka! Hälsa barnen från mig och h det så skönt på första semesterveckan! Kram märta
SvaraRadera